Frej en stationär gud?

I den treenighet som finns inom dagens asatro heter de tre gudarna Oden, Tor och Frej. Även de flesta i dagens Sverige som inte är anhängare av den rätta tron känner namnet på de två första. Frej är något mer bortglömd.

I Eddorna spelar Frej en roll, men han spelar ofta en biroll. Även i den dikt som handlar mest om Frej, ”Sången om Skirner” är gudens roll något passivt. Det ska dock sägas att Frej nämns i de flesta av äldre eddans hjältesånger, medan Tor inte nämns alls. Och i dagens Sverige är det ganska lätt att hitta avbildningar som ska föreställa Frej. Men få skriver dikter och sånger till hans ära. Frej är med, men han står inte i centrum för de flesta. Trots att det sägs att just Frej hade egna godar så kallade frejsgodar i äldre tider.

Varför är då Frej, Njords son och Alvheims furste vid sidan av?

Några teorier är:

Dikter och sånger om Frej, har inte överlevt religionsförsämringen.

Frejkulten uppgick i kulten av Erik den helige och den övertog så mycket av kulten att minnet av Frej helt övertäcktes av Erikskulten.

Det har inte funnits lika mycket skrivet om Frej som det finns om Oden och Tor. Och det är denna teori vi ska skriva om.

Asarna har olika funktioner i Yggdrasils ask. Oden far på långa resor för att få kunskap. Tor strider mot jättar. Båda gudarna har funktioner som gör att de reser omkring. Den som har gjort en resa, har någonting att berätta. Den gud som gjort en resa berättar man om. Guda dikterna i äldre eddan handlar om Odens och Tors resor. Frejs uppgifter är av annat slag. Han är en fruktbarhetsgud, han har som uppgift att sköta om att säden växer och att boskapen mår bra. Viktigt, ja mycket viktiga uppgifter. Men det är uppgifter som inte innefattar långa och spännande resor. Vill man vara vanvördig kan man säga att Frej sitter hemma och sköter om det dagliga medan Tor och Oden rycker ut när det behövs. Men det är viktiga ting Frej sköter om, hans gärning blir inte mindre för det. En viktig uppgift men som dessvärre inte blir lika väl besjungen som de andras. Man kan säga att Frej är en stationär gud, Oden och Tor är mobila.

Så alla hedningar, sänd en tanke till Frej. Skriv sånger till hans ära och skapa avbildningar likaså. Hedra vår stationära gud! Hell Frej!

Frej far inte runt på resor, men är viktig ändå.

Idag firar vi Frej!

Tursen Beles fiende, Beylas och Byggvirs brödherre, alvernas herre, svearnas uråldrige kultgud Frey sänder vi en tanke den 18 maj.

Hell Frej, ge oss framgång i livet! Hell dig Frej, må ditt minne för alltid hedras!

Tor, Torgerd och Irpa

De norska gudinnorna Irpa och Torgerd

Då grannlandet firar sin nationaldag, kan det vara lämpligt att skriva om de två norska gudinnorna Irpa och Torgerd. Mest kände av de som dyrkat de två gudinnorna är Ladejarlen Håkon Sigurdsson.

De gudinnor vi ska berätta om är systrar, de står guden Tor nära. I äldre tider stod deras bildstoder bredvid Tors. Det berättas att systrarna hjälpte till år 985 ayps då vikingar invaderade Norge.  Håkon var en hängiven anhängare av den sanna och rätta tron och asatron upplevde en renässans under hans styre. Ladejarlarna hävdade att de härstammade från Oden. Innan sjöslaget offrade ladejarlen till Torgerd och Irpa och de sände ett stormväder som försvårade för anfallarna. Det sägs att en del som deltog i striden såg de båda diserna.

Båda gudinnorna är, får man nog säga ganska lokala gudamakter. Men kommer ni till Norge och till de trakter där ladejarlarna styrde så sänd dem en tanke.

Irpa

Torgerd

Hurra for Norge!

17/5 2016 ayps

Några mindre kända gudar inom asatron: Aud, Delling och Glen

Förord

De flesta asatroende kan berätta mycket om Oden och Tor. De kan förklara vem Njord och Frej är. Ull känner de till namnet och Heimdall likaså. Därför ska vi nu skriva lite om några mindre kända gudar. För enkelhetens skull tar vi dem i bokstavsordning. De korta biografierna kommer från ”Våra gudamakter”.

Aud, Auðr

Aud eller Auðr är son till Natt i hennes första äktenskap med Nagelfare. Han är en personifiering av midnatten. Skalderna kallar Jord för ”Auds lysande syster”.

Delling, Dellingr

Morgonrodnadens gud. Är av asarnas ätt och har med gudinnan Natt sonen Dag. Han är även Breidablicks väktare, det blev han efter att Balder dödades. Delling stupar vid ragnarök som så många andra asar. Tre dikter nämner Delling i äldre eddan och de är Völuspá, Vafþrúðnismál och Vafþrúðnismál.

Glen, Glenr

Glen heter gudinnan Sols make. Han nämns ibland när skalderna kallat Solen för Glens maka. Han blir far till Sols dotter som när föräldrarna uppslukats av vargen Sköll slukar solen vid ragnarök. Glen dör som så många andra i ragnarök.

Funderingar kring de tre gudarna

Av de tre spelar nog Delling den största rollen, det finns bilder som ska föreställa denne asagud, men de är få. Aud spelar en mycket liten för att inte säga minimal roll. Som en personifiering för midnatten eller kanske rentav världsrymden är Aud ofta närvarande, men också väldigt opersonlig. En gud? Ja, men inte en gud som det lönar sig att blota till, om man vill få hjälp eller vägledning i det dagliga livet.

Glen har en och annan lärd man och kvinna undrat över. Kanske är namnet ett binamn på en annan gud? Gudar inom asatron som har ”solgudsfunktioner” är bland annat Oden, Heimdall, Balder, och Ull.

Glen och Ull samme gud?

Troligen har man väldigt långt tillbaka i tiden dyrkat ett solgudapar, och kanske har den manlige parten i förhållandet fått stå tillbaka för den kvinnliga, ungefär som Njords maka Njärd fått mindre betydelse än sin man? Att gudinnan Sol, även kallad Sunna har en make får vi ändå enas om. Hon blir ju mor till en ny solgudinna. Inom asatron är vi skeptiska till så kallade jungfrufödslar, så Glen må vara i skymundan, men en viktig funktion fyller han ju genom att bli den nya solgudinnas far.

Författaren till ”Våra gudamakter” har en teori om att Ull och Glen är samma person. Både Glen och Ull ska vara namn som syftar på ”glans, glänsa”. Ull är en bågskytt och hans pilar kan tolkas som solens strålar. En pilbågskyttande gud kan ju vara bra att ha med när man förfölja av jättevargen Skoll. Ett annat namn på gudinnan är Alfrödull, namnet ska användas om den solvagn gudinnan använder. Slutet på namnet innehåller passande nog just ull.

Godtar man att Glen och Ull är samma gud så är guden inte bortglömd, utan är en av de mest kända av gudarna. Ull nämns bara som Sivs son och Tyrs styvson, fadern är okänd. Men även Glens far är till namnet okänd. Skulle man ansluta sig till teorin att solguden och solgudinnan är ett syskonpar kan man förmoda att även Glens far är Mundilfare. Men då borde rimligtvis Siv vara denne Mundilfares dotter. Om Sivs släkt vet vi intet. Siv, maka till åskguden har setts som en form av just solgudinnan. Både sol och regn behövs för att det ska bli grödor. Båda är ju också gudamakter som vistas uppe på himlavalvet.

Vi får nog vara ödmjuka och inse att vi aldrig helt kan förstå allt inom asatron. Lika gott det kanske?

Aud

Delling

Glen

Pingst, dikt av Carl David af Wirsén 1876

Du kommer åter med ljusa knoppar,
Du kommer åter med helig frid,
Med vänlig sol och med ljumma droppar,
Du sköna, signade pingstetid,
Och unga hjertan som allra mest
Förtjusta fira din ädla fest.

Det trema folket i gröna dalar,
Vid stilla sjöar, på höga berg,
Och kungen allt i de gyllne salar —
Du helsar alla i rosig färg,
Du viftar frid på de unga gräsen,
Du viftar frid på hvartenda väsen.

Välkommen åter till späda lunder
Och nicka helsning i hvarje dörr!
Välkommen åter med höga under
Och himlens lågande eld, som förr!
Och lär oss tala och lär oss sjunga
Med nya sinnen och nyfödd tunga!

Det glömda språket oss för i minne,
Vårt modersmål i de forna dar!
Ack, det halkat ur själ och sinne,
Och dunkla drömmar blott äro qvar,
Men spridda stafvelsers ljud oss tjusar,
När lärkan sjunger och bäcken susar.

Väl ropas än af så många munnar:
»De äro rusiga blott af vin»,
När en apostel Ditt lof förkunnar,
Du höge Ande, och gycklarns grin
Vill spörjas än, när som tänkarn ordar
Om lif, som ingen i mullen jordar.

Men obekymrad om vrånga domar
Skall sångarn sjunga alltjemt ändå,
När trasten slår och syrenen blommar,
Om Fadrens boningar i det blå,
Och kanske lyssnar till hvad han talar
Det trefna folket bland berg och dalar.

Hvad mer, om stoftet blir gömdt i jorden
Förr’n hvad han velat han bragt till slut?
Pingstliljan, sommarens härold vorden,
Dör nöjd, när honom hon ropat ut.
Af pingstdagsflamman så stark och ren
De ljusa bladen ge återsken.

Svensk matkultur del IV De viktigaste djuren inom svensk matkultur

Högtider kräver dessa maträtt för att travestera Albert Engströms Kräftor kräva dessa drycker. Men det är inte främst maträtterna utan de djur man tillagar vid högtiderna som det nu ska skrivas några korta rader om. De viktigaste matdjuren inför högtider är följande:

Sill – Alla högtider

Gris – Jul

Höns – Påsk och pingst

Kräftor – Kräftpremiären

Sillen är med vid jul, påsk och spelar en alldeles egen roll vid midsommar. Ofta är sillen inlagd men någon enstaka gång saltad. Skillnaden mellan sill och strömming är väl inte överdrivet stor, så vi kan nog räkna med surströmmingen under denna rubrik.

Grisen är julens mat nummer ett. Alla de traditionella kötträtterna vid jul är gjord av Nöffe. Skinka, revben, syltor, ja listan kan göras lång.

Höns, tamhöns har äran att vara huvudroll vid två högtider. Påsk och pingst. Vid påsken är det främst äggen som äts, men de kommer ju som alla vet från hönas bak. De ägg som överlever denna högtid, riskerar att växa upp och bli kycklingar för att nackas och läggas i grytan. Kyckling är mat som förknippas med pingst. Det är nog tack vare kycklingen som pingsten överlevt som helg i det sekulariserade Sverige. Mickelsmäss på hösten är en högtid som nästan försvunnit, tack vare att denna högtid inte har någon speciell mat eller maträtter.

Kräftor lever farligt i augusti. Kräftpremiären har blivit en av 1900-talets stora fester för mången redig svensk. Det går att fira jul utan gris, men inte ha kräftskiva utan kräfta.

Så sill, gris, höns och kräftor är de djur som bidrar främst till den svenska matkulturen.

När de kristna firar sin pingst, då passar vi i ideella kulturföreningen på och hedrar de stupades dag. Vi hedrar minnet av alla de hedningar som dödats av kristna missionärer och korsfarare.

En hednisk gudinna gråter över offren.

Mercuralia

15 maj var ett datum då en högtid till Mercurius firades. Namnet på högtiden är Mercuralia. Mercurius är Jupiters son med Maia. Mercurius, även stavat Merkurius är köpmännen och handelsmännens gud och det var främst de som i det romerska riket tillbad Mercurius. 15 maj i Rom begav sig köpmännen till Porta Capena där man hämtade vatten i en brunn helgad åt guden. Vattnet bestänktes på köpmännen, deras skepp men ibland också på deras varor.

Romarna identifierade sin gud Mercurius med grekernas Hermes, egypternas Anubis, guden tillbads under namnet Hermanubis och med germanernas Oden. Onsdagen på latin heter dies Mercurii.

Guden som firas den 15 maj.

Talet tolv

Tolv lärjungar hade Jesus. Ja det kan vi väl tro på. Men tolv är ju ett vanligt tal inom religion och mytologi.

Tolv stjärntecken finns det.

Tolv är Olympens gudar.

Tolv var Israel stammar.

Tolv lärjungar har Buddha.

Tolv lärjungar har Mithra.

Tolv Jyotirlinga har Shiva

Tolv asagudar finns det.

Listan kan göras lång…