Livet är inte en gåva, livet är en plikt!

Hösten är nog den tid som lämpar sig bäst att tala och tänka på döden. Det blir ganska självklart. Naturen drar sig tillbaka och mörkret men också kylan kommer. De flesta, om inte alla kulturer har någon högtid vid hösten där man hyllar de döda. Men även vid våren borde man fundera över döden. Nu återkommer livet och det är ingen slump att många religioner som har temat ”gud som dör” men återuppstår låter detta ske just vid våren.

Asatro är en religion med många gudamakter. Men också en tro med många dödsriken. Valhall är det mest kända men även Freja, Geifon och Ran har sina ”dödsriken”. Dödsriket framför alla är dock Hel. Gudinnan Hels rike är dock ett mycket svårbeskrivet rike. Ömsom ett dimmornas värld där inget sker och allt är om inte farligt och skrämmande ändå kärvt och dystert. Ömsom är det ett riktigt trevligt ställe där folk träffar vänner och släktingar och berättelsen om sveakungen som gifter sig med gudinnan med samma namn som dödsriket visar väl så gott som något på att detta inte är en ort för evig pina och plåga.

Mest intressant är nog de få antydningar i eddan om att det finns återfödelse inom asatron. Sångerna om hjälten Helge där det nämns att man trodde på återfödelse säger det rent ut. Men som en översättning av eddan säger det är ”kärringsnack”. De som förvisso räddade mycket av eddorna och därmed den äldre tron levde i en tid då man antingen trodde på himmel och helvete. Reinkarnation var allt för magstarkt. Att återfödas låter måhända inte så farligt för en del. Men för de som levt ett ganska svårt och kärvt liv är det tröstlöst. Ska man uppleva allt svårt och tungt en gång till? Återfödelse problematiserar också världen. Goda hamnar i himlen och onda i helvetet. Bra gärningar belönas, onda bestraffas. Svart eller vitt inga gråskalor. Men vid reinkarnation blir det lite komplicerat. I eddan sägs det att de som avlider i Hel hamnar i Nifelhel. Men att död i dödsriket inom asatro är knappast att utplånas eller uppgås i något slags buddistiskt nirvana. Troligen är termen att dö i hel detsamma som återfödelse. När tvåminustal möts blir det plus.

Såväl odinister som gnostiska asatroende försöker dock undvika att färdas genom de olika världarna. De strävar uppåt. Målet är Odens och Frejas salar. Men i alla falla de sistnämnda inser nog att man får passera flera världar för att komma dit. Odinisterna satsar allt på ett kort, de ska till Valhall men bästa sättet är ju en ond bråd död.

Nu vid vårens definitiva intåg ska vi glädjas men också tänka en tanke vid döden. Men den hedniska döden är inte en monoteistisk skräckdöd. Var rädd för att dö, var inte rädd för att vara död! Livet är inte en gåva,. En gåva är en present som man kan ge bort eller sälja. Nej livet är en plikt. En plikt som måste skötas, en plikt som måste utföras.

2 kommentarer på “Livet är inte en gåva, livet är en plikt!

  1. Jenny skriver:

    Uppskattar dina reflektioner om den hedniska döden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s