Från broderlandet Norge rapporterad det att en pastor varit utomlands men inte tagit hänsyn till karantänsbestämmelserna som nu råder då coronan härjar. Han får betala 20 000 norska kronor i böter. Vi hedningar minns dock att en annan, andlig sjukdom kom till Norge för cirka 1100 år sedan och den är kvar än idag. den kallas kristendom!

Wathanism

Många människor som lever i monoteistiska samhällen vänder sig bort från denna lära och vänder sig till sina fäders tro. Även bland araberna finns det folk som tröttnat på Islam och blickar bakåt till den tid då flera gudar och gudinnor dyrkades. Wathanism kallas denna arabiska nyhedniska tro, få är de som tror och utövar den men det kanske kommer mer anhängare ju mer känd denna tro är.

Som de flesta om inte alla folk så trodde araberna på flera gudamakter, samt mängder med andra väsen. I samband med att den självutnämnde profeten fick anhängare förföljdes de som trodde på flera gudar. I viss mån levde tron på det gamla kvar i folktron.

Det ska påpekas att islams heliga kultplats Kaba i staden Mekka ursprungligen var en hednisk plats och den gud som dyrkades främst där var Hubal.

Arabernas tro var lite olika beroende var de bodde samt hur de levde. Nomader hade inte riktigt samma kult och tro, man trodde troligen mer på förfädersandar än de som var bofasta i städer. Araberna påverkades i sin tur av andra folkslag och deras tro. När Muhammed började predika sin lära var redan en del araber influerade av såväl judendom som kristendom.

Gudar och gudinnor

Araberna hade ett flertal gudar och gudinnor. Här de flesta av dem och de är för enkelhetens skull i alfabetisk ordning.

Abgal, ökens gud, beskyddare av nomader och kameldrivare.

Aglibol, mångud, släkt med solguden. Verar ha dyrkats främst bland araber i norr. Har en bror, Malakbel.

Allat, kärleksgudinna.

Almaqah, himmelsgud, associeras med åska, tjuren är hans heliga djur. Saba folkets specielle skyddsgud. Har en slags skära som han använder för att få fram blixtar.

Amm, sydarabisk gud som förknippas med väder och månen.

Anby, rättvisans gud, främst dyrkad i Jemen. Är förknippad med orakel samt är Amms tjänare.

A´ra nordarabisk gud.

Arsu, beskyddare av riddjur som kameler och hästar. Nordarabisk gud med kult i Palmyra.

Asar, gud som förknippas med hästar men också ryttare.

Asira, gud som dyrkats lokalt främst i Taima, i dagens Saudiarabien.

Atarŝamain, gudamakt som främst dyrkats av Iŝamme stammen.

Azizos, gud som dyrkats i Palmyra förknippad med morgonstjärna (planeten Venus).

Baltis, kärleksgudinna som verkar varit lokalt dyrkad i Norr.

Basamum, läkekonstens gud hos sydaraberna.

Datin, orakelgud hos nordaraberna.

Dushara, nabatéernas skyddsgud, dyrkades i klippstaden Petra. Firades den 25 december, vid vintersolståndet.

Haubas, orakelgud hos sydaraberna.

Haukim, gud som förknippas med lag och rättvisa.

Hilal, nymånen och tidräkningens gud.

Hubal, gud som dyrkats först av nabatéer från Sinai. Även dyrkats i Mekka. Make till Manāt.

Kahl, lokal gud som dyrkats i staden Qaryat al-Faw nu i södra Saudi Arabien.

Malakbel, gud som har hand om växtlighet och vegeation. Bror till Aglibol.

Malik, gud som dyrkats i centrla delar av arabiska halvön. Namnet betyder kung och Malik får sägas vara en övergud elelr namnet på en sådan.

Manāt, gudinna, Hubals maka, ödesgudinna en av staden Mekkas tre huvudgudinnor.

Marnas, fruktbarhetsgud som dyrkats i dagen Gaza.

Nahi, nordarabisk gud.

Orotalt, gud

Qaynan, smederns gud.

Qos, gud som förknippas med regnbågen. Tjurar och örnar är gudens djur.

Quzah, vädergud men även hos vissa araber förknippad med stormar. Beväpnad med en pilbåge som skjuter hagel.

Ruda, gud som dyrkats hos araberna i norr. Aftonstjärnans gudamakt.

Sams, solgudomlighet.

Singala, dyrkad i Taima som lokalgud.

Ta’lab, gud som hos sydaraberna förknippats med månen men också med orakler.

Wadd, mångud hos sydaraberna. Har som sitt djur ormen som symbol.

Ya’uq, gud som förknippats med skydd och bevarande men även kunskap. Dyrkats hos araberna i söder. Guden avbildats som en häst och hästfiguriner av honom bars.

I dessa bekymmersamma tider vandrar man endera Hels eller Eirs väg. Ingen hedning behöver någon tolkning av detta. Ty Hels väg är döden och den riskerar man att få gå om man inte är aktsam nu när coronan hemsöker Midgård. Hel består av nio världar och ett av dem är troligen reserverat för idioter som medvetet förstört sina liv. Att strunta i alla varningar som finns när en pandemi råder är ett garanterat säkert sätt att hamna där. Fråga bara Modgunn om vägen.

Bättre då vandra Eirs väg. Läkekonstens asynja hjälper man bäst genom att försöka hålla sig frisk. Undvika folksamlingar, vara noggrann med hygien samt använda handsprit. Att kämpa mot en pandemi men mista sitt eget liv är detsamma som stupa i strid. Vi kan nog utgå ifrån att de som dör i vår tids digerdöd medan de försöker hjälpa andra har en god chans att fara till gudarnas boningar.

Hels eller Eirs väg? Du bestämmer!

”Fä dör,
fränder dö,
även själv skiljes du hädan,
men ett vet jag,
som aldrig dör,
domen över död man.”

Ja så står det som bekant i Havamal vers 77. Men ärade läsare vill ni att domen ska vara N.N. dog för att han struntade i risken att bli smittad av corona och därför blev han sjuk och avled?

Smittan ökar och det är många som slarvar och tror de kan fortsätta sina liv som förut. Inse att pandemin kan ta död på er ärade medmänniskor!

Tidningarnas Telegrambyrå meddelar:

Den norska kyrkan blir tvingad att ta bort 117 000 barn ur sitt medlemsregister vid årsskiftet.

Det handlar om barn som inte döpts i kyrkan, men som skrivits in som medlemmar med anledning av att åtminstone en förälder är medlem. Så har skett i enlighet med den norska kyrkolagen, men den revideras till 2021. Alla odöpta barn ska strykas.

Kyrkan har skickat ut över 100 000 brev till föräldrar för att berätta hur de ska kunna få fortsatt information om samfundets verksamhet, till exempel om konfirmationen.

Vår kommentar: Att dessa barn råkat registrerats kan man nog ha åsikter om, men faktum är att det är moraliskt betänkligt att man hävdar att så många individet är kristna. De kristna såväl i Sverige som i Norge tycks inte förstå att deras tid har varit. Man tror fortfarande att man kan göra som man vill och att man är normen för vad som är religion och hur den ska utövas. För hedendomen är detta en seger, en stor seger!

Den brittiske författaren Paul Hill har gett ut en bo som på svenska fått titeln Islams värsta fiender, tempelriddarna i krig under 200 år. Tempelriddarna var som de flesta vet en kristen riddarorden som stred mot islam i Mellanöstern och som förknippas med korstågen. Det är en gedigen bok Hill skrivit. Med många illustrationer samt kartor blir de 256 sidorna inte bara en historia om en riddarorden utan i lika stor grad en berättelse om de korståg som utgick från Europa mot det så kallad heliga landet. Tempelriddarna var främst verksamma här tills islams krigare blev dem övermäktiga. Boken tar upp mängder med information om vapen, borgar och hur orden var uppbyggd. Ett rejält minus är dock att Hill inte tar upp varför orden på påvens order dras in och varför det hela slutar med att stormästaren för tempelriddarna tillsammans med några av sina män bränns på bål. Detta borde fått en mer ingående analys. Vidare borde måhända de myter och spekulationer som finns om tempelriddarna och deras förmodade påverkan av dagen frimureri.

Islams värsta fiender kan vara en bra bok för den som är intresserad av korstågen och vill ha en saklig, författaren är fascinerad av riddarna men är mycket saklig, nästan neutral i konflikten mellan kristendom och islam, en konflikt som ju pågår ännu.

Boken får en stark trea i betyg av fem.

ISBN 978-91-88885-27-2