Ni vet väl att det inte bara är april som är luringarnas månad? Även första mars kan man lura folk och sedan säga ramsan:

”Mars, mars måne, jag kan lura dig till Skåne!”

Vad skåningarna säger vet vi inte. de kanske hämnas en månad senare?

Inom asatron finns det n gudinna vid namn Härn. Hon var dyrkad i forntiden och namn som Härnön och Härnevi bevisar att någon form av kult fanns. Senare trodde en del att Härn var ett binamn på Freja. I Baltikum finns en gudinna som ägnar sig åt lin och linodling vid namn Vaisgamta.

Exten nedan kommer från Tidningarnas Telegrambyrå:

Urgammal gröda hoppas på comeback

Sverige Lin är slitstarkt, lättodlat och vackert att se på. Men det odlas bara i mycket liten skala i Sverige. Ett nytt projekt ska få oss att återupptäcka linet och odla en egen kvadratmeter.

Förr i tiden var lin något av det viktigaste man kunde odla. Det är en av våra äldsta grödor som människan odlat i tusentals år.

– Lin, ull och hampa var det du hade för att klä hela familjen, berättar Hillevi Skoglund, länshemslöjdskonsulent i Västra Götaland.

På 1800-talet slogs linet nästan ut av den mindre arbetsintensiva bomullen, men fick ett uppsving kring andra världskriget då det rådde importförbud och Sverige behövde inhemsk textilproduktion.

1966 lade det sista beredningsverket för lin ned och sedan dess är det bara entusiaster som odlat i liten skala.

En kvadratmeter

Förra året bjöd hemslöjdsföreningen i Västra Götaland in intresserade att odla en kvadratmeter spånadslin och få hjälp med att ta hand om det. Gensvaret blev stort – privatpersoner, förskolor och äldreboenden nappade – och i år genomförs projektet i hela landet.

Hur mycket färdigt lin blir det av en odling på en kvadratmeter? Det varierar förstås.

När hemslöjdsföreningen i Västra Götaland bjöd in till bråkkalas, eller brötagille, i höstas kom odlare som deltagit i projektet med sin skörd.

– En del hade bara små knippen, andra hade riktigt mycket. När vi vägde var det mellan femtio gram och två hekto.

Ett av målen med projektet är att höja statusen för textil och få folk att se hur mycket arbete som ligger bakom. Man vill öka medvetenheten kring textil produktion och konsumtion.

– Linproduktionen är otroligt liten, bara en procent av världens textilproduktion, men 85 procent av produktionen finns i Europa, säger Hillevi Skoglund.

Linet trivs där det är svalt och regnigt och odlas bland annat i norra Frankrike, Baltikum och Belgien.

– Det finns produktion i Europa som är helt klimatneutral, men det finns också produktion där man använder konstgödsel och kolkraft. Så linet har förutsättningar att vara klimatsmart, men kan också bli lika kasst som allt annat.

Lätt att odla

Vill man försöka på egen hand är det inte svårt att odla lin. Bor man i södra Sverige sår man i mitten av april, längre norrut några veckor senare. Man ska inte gödsla, det får inte stå för sandigt och den bästa jorden är mullrik lättlera.

Eftersom linet var så viktigt förr i tiden finns många myter om hur man ska göra för att få bäst resultat, berättar Hillevi Skoglund. Litar man inte på sina egna gröna fingrar kan man till exempel ha ägg – en gammal fruktbarhetssymbol – i korgen där man har fröna. Eller varför inte så med silversked för att hålla oknytt borta?

Vill man vara på säkra sidan kan man också vara vitklädd när man sår – vita kläder ger vitt lin – och hela och rena ska de vara, enligt folktron. Håret bör vara utsläppt och ju längre, desto bättre. I brist på långt hår kan man också anlita en lång man för att sköta sådden – allt för att garantera långt lin.

– Och träffade man en man med långt skägg efteråt var det ett också ett gott tecken!

Men linet är en ganska lättskött växt, försäkrar Hillevi Skoglund, som själv odlade förra året.

– Jag sådde sent och har inte tittat till det och inte rensat och det blev ändå jättefint.

Linet blommar efter midsommar – och bara en enda dag och linfälten är som vackrast på förmiddagen.

– Det är en estetisk upplevelse av Guds nåde. Nästan neongrönt med spröda blå blommor – då är det svårt att tro att det är en av världens starkaste fibrer.

Hårt arbete

Mot slutet av sommaren väntar hårt arbete för den som vill ta vara på sitt lin. I augusti när linet har fått gulbruna frökapslar är det dags att rycka det.

– Man rycker upp det med rot och allt, i roten finns det också fibrer.

Sedan ska man i tur och ordning torka, frörepa, rota, torka igen, bråka, skäkta och häckla innan man får fram långa de linfibrer som kan spinnas och sedan användas för att väva, virka, sticka eller knyppla.

Skulle man inte ha frörepa, bråkstake och skäktsvärd hemma kan man vända sig till sin lokala hemslöjdsförening. Men det går att bereda linet hemma.

– Jag bankade på det med ett vedträ och sedan tog jag en stekspade i trä och en stolsrygg för att skäkta det och till sist använde jag min hårborste, säger Hillevi Skoglund.

– De riktiga redskapen är nog effektivare, men det går!

Boel Holm/TT

”Det finns ingen plats i civilisationen för latmaskar. Ingen har rätt att bara driva omkring.”

Henry Ford, industriledare

Snart är den månad som förknippas med kvinnliga makter över. Disernas månad och med dem i främsta ledet Freja, vanadisen. sedan kommer månaden som förknippas med krigets gud. Men Freja kommer igen och diserna likaså. De kvinnliga makterna är ju något fler än de manliga och det verkar som de flesta överlever ragnarök. Februari eller göje är en intressant månad. Lite beroende var man bor är det en månad förknippad med iskyla eller också kan men förnimma att våren kommer. Årstiden våren förknippas ju också den med de kvinnliga väsenden vi dyrkar. Vi säger nu farväl till vintern och hoppas våren blir ljuvlig. Vandisens månad över går i Frejas årstid. Den stora gudinnan är alltid med oss!

Inte kristendomen, judendomen eller ateismen heller. Verka för att världen ska bli hednisk och att folk tror på många gudinnor och gudar. Sekulär humanism och marxism dessa erbarmliga gudlösa läror har ingenting att göra på vår planet.

”Det pågår en stor utbyggnad på platsen som uppges vara centret för Israels kärnvapenprogram. Det rapporterar nyhetsbyrån AP med hänvisning till satellitbilder. Ett hål lika stort som en fotbollsplan, och flera våningar djupt, har grävts intill den åldrande reaktorn Shimon Peres Negev Nuclear Research Center, nära staden Dimona. Anläggningen huserar enligt AP sedan tidigare flera underjordiska laboratorier som omarbetar reaktorns stavar för att ta fram vapenklassat plutonium för Israels kärnvapenprogram, men det är oklart vad den nya utbyggnaden ska vara till för. Israels regering har inte velat svara på frågor om utbyggnaden.”

Källa till ovannämnda text är Omni. Det är bara att beklaga att den monoteistiska staten Israel bygger domedagsvapen. Vi hedningar vill skjuta upp det vi kallar ragnarök medan Israel verkar göra allt för att skynda på. Straka reaktioner sker när Nordkorea och Iran ägnar sig åt samma sak men då det gäller Israel gäller andra regler. Fördöm Israel!