Dikt: Döden tänkte jag mig så

Döden tänkte jag mig så

Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.

(Bo Setterlind)

Minns era husdjur och svansbarn!

De döda ska hedras. Men inte bara Ask och Emblas avkomma. Vi hedningar av idag kan gott sända en tanke eller två till våra vänner. Vi åsyftar förstås vänner, kamrater och familjemedlemmar som varit hundar, katter, hästar, fåglar ja mången god vän är ju inte född till människa. Man kan ta hunden med till Valhall, man kan minnas den döde kamraten född med svans och sina svansbarn. Vi är inte monoteister som bara anser att apkusinen människan är allts mått och mening. Sistnämnda är hybris något de gamla hedniska grekerna ansåg vara den enda synd människan kunde begå.

Våra gudamakter använder sig av djur, Oden har korpar, vargar och sin berömda springare med åtta ben i sin tjänst. Freja låter katter dra sin vagn och Tors bockar känner alla hedningar till. Gnå har sin häst Hovvarpner och många andra hästars namn är kända. Skades giftorm som plågar Loke kan nämnas och Hel har ju sin hund Garm.

Gnå med sin springare.
Hel har sin Garm. Fast svansbarn är kanske inte rätta ordet för denne hund som ska strida vid ragnarök mot Tyr.
Oden rider på Sleipner.

Dikt: Var inte rädd för mörkret

Var inte rädd för mörkret

Var inte rädd för mörkret, 
ty ljuset vilar där. 
Vi se ju inga stjärnor, 
där intet mörker är. 
 
I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill, 
ty mörkt är allt, som ljuset
med bävan längtar till. 
 
Var inte rädd för mörkret, 
ty ljuset vilar där, 
var inte rädd för mörkret, 
som ljusets hjärta bär. 

(Erik Blomberg)

Alvablot 2021

Ha ett värdigt och fridfullt alvablot 2021 ayps ärade hedningar! Förfädersdyrkan var viktig i äldre hednisk tid. I nyhednisk tid är det kanske ännu viktigare då man helst inte ska ha vare sig förfäder eller något förflutet i dagen kosmopolitiska tidevarv. Hell alverna!

Alvfursten Frej.

Ha en trevlig död!

Den månad som förknippas med döden har nu inletts. Oavsett var våra döda förfäder och vänner befinner sig kan vi gott sända dem en tanke och reflektera över döden. Valhall, Hel eller något annat väntar som bekant på oss alla. I dessa tider av pandemi och rapporter om dödskjutningar kan ingen låssas att döden inte angår dem. Dö ska vi alla och frågan är inte om utan när. Livet är kort, vad vill vi med det liv vi har fått? I dödens skugga kan man gott fundera över sitt liv och vad man vill med detta. Ha ett trevligt liv och om man så får säga en trevlig död ärade hedniska läsare!

Svenska vispriset 2021 tilldelas Maria Lindström

Maria Lindström tilldelas Svenska Vispriset 2021 av riksförbundet Visan i Sverige. Priset tilldelas årligen en person eller organisation som ”under längre tid kontinuerligt har arbetat för att stärka visans ställning i Sverige”.

Hon inledde karriären i gruppen Husmoderns Bröst på 1970-talet och debuterade som soloartist i eget namn 1989 med ”Voyeuren”. Hon har tolkat Birger Sjöberg och tonsatt August Strindberg.

Maria Lindström är aktiv i svenskt visliv, bland annat i Birger Sjöberg-sällskapet och Taube-sällskapet. Hon har också gett ut flera böcker och medverkat på scen och i tv.

”Med ett lysande gitarrspel och en välvässad penna i kombination med bitande ironi, stor humor och humanitet, har hon skapat ett helt eget uttryck i ord och ton”, skriver juryn i sin motivering.

Tidigare pristagare är bland andra Jan Hammarlund, Sid Jansson, Jeja Sundström, Johan Johansson och Carin Kjellman.

TT

Dikt Kärlek

Kärlek

Jag sitter och tänker på kärlek
på världen som stänker av kärlek
på människor som pöser av kärlek
och löser och klöser sin kärlek.

nej kärlek, svarar jag
kärlek är … kärlek.


Och kan bara förklaras med kärlek.


Och mitt barn frågar: Pappa, kärlek är det detsamma som älska?
Och jag med min ömmande kärlek
min vilt självuttömmande kärlek
och blint självförglömmande kärlek
Jag har mött dessa narrar i kärlek
med bjällror som darrar av kärlek
och dom som förtiger sin kärlek
med ångest som stiger i kärlek
Dom vrider och gnider sin kärlek
och strider och lider i kärlek
och hafsar och tafsar
och nafsar och tjafsar
och klafsar omkring i sin kärlek


Men kärlek
Alltid kärlek
Alltid levande
trevande
bävande
krävande
ljuvligt förkvävande
Kärlek.


Pedagogen förklarar min kärlek
Psykologen försvarar min kärlek
Veckotidningen tipsar om kärlek
hur jag virkar små slipsar av kärlek.
idolerna simmar i kärlek
och smådansen svimmar av kärlek.
Poeterna rimmar på kärlek
i dimmiga timmar av kärlek.
Och filmstjärnan dog av all kärlek
och fick äntligen nog av all kärlek
och söp sönder hjärnan av all kärlek
tills döden tog stjärnan, av kärlek.
Och rufflarna äger all kärlek
och mäter och väger all kärlek
och inreder salar för kärlek
där andra betalar för kärlek
Vi kryper och dryper av kärlek
och nyper och stryper i kärlek
och bönar och stönar
och gnatar och tjatar
och hatar varandra i kärlek.
Och jag ser på min dotter med kärlek
och undrar: Vem ger dig sin kärlek?
Vilket vin ska du smaka i kärlek?
Vems bröd ska du baka, i kärlek?
Med alla som sjunger om kärlek
i omöttlig hunger till kärlek
och står och beundrar sin kärlek
medan dom plundrar sin kärlek
Vi gapar och gormar om kärlek
och skapar stormar av kärlek
och skriver och river
och biter och sliter
och slutligen skiter i kärlek.


Å kärlek
Stackars kärlek
Stackars pinande
sorgset förtvinade
utnötta
dödströtta
Kärlek.
….
Så fint. Så fint.

Men kärlek
Alltid kärlek
Alltid födande
dödande
blödande
ljuvligt förödande
Kärlek.

Och krigarna skjuter sin kärlek
och prästerna sluter in kärlek
i simmiga blöjor av kärlek
bak dimmiga slöjor av kärlek
.

(Kent Andersson)