En gammal rynkig tant (dikt om moder Teresa)

En gammal, rynkig tant i vitt och blått,
som fann sin glädje i det som var svårt och grått.
När sjukdom spreds och hoppet sakta dog,
stod hon beredd och tyst förnöjsamt log.

Hon tackade Guds helgon för var plåga,
för varje tynande och dämpad låga.
För i det svåra såg hon sin chans att skina,

bland de som led, de döende och sina.
Med vigvatten i högsta hugg hon gick,
och sökte efter varje brusten blick.
Att lindra plågan var ej främsta målet,
men att få två dem mitt i offersbålet.