Rättvisans och krigets gud: Tyrs dolda motiv i jakten på Loke
När Loke under ett gästabud i Ägirs sal riktade grova smädelser mot den nordiska gudaätten beseglade han sitt eget öde. Efter den kända schismen i dikten Lokasenna flydde Loke i skräck, förföljd av de uppretade asagudarna. Det är ett välkänt kapitel i den nordiska mytologin, men i forskningen lyfts sällan de specifika motiv fram som krigsguden Tyr hade för att delta i denna slutgiltiga hämndaktion. Bland de kränkta gudarna bar Tyr på ett djupt personligt agg som sträckte sig långt bortom det allmänna herraväldets intressen.

Offentlig smädelser och förlorad ära
I den poetiska Eddans dikt Lokasenna skonar Loke ingen av de närvarande gudarna. När turen kommer till Tyr riktar Loke en skymf som i det vikingatida samhället ansågs vara av allvarligaste slag. Loke hävdar öppet att han har haft en utomäktenskaplig förbindelse med Tyrs hustru samt att han har avlat en son med henne. Han hånar dessutom Tyr för att denne aldrig erhållit någon ekonomisk kompensation, så kallad mansbot, för denna kränkning.
I de isländska lagtexterna och i den samtida kulturen var en offentlig anklagelse om hanrejeri en direkt attack på en mans ära. Det var ett brott som krävde upprättelse genom blodshämnd för att återupprätta mannens sociala ställning. Även om Tyrs hustru inte omnämns i andra källor, var Lokes verbala angrepp tillräckligt för att ge Tyr ett legitimt motiv till hämnd.

Fysisk stympning och släktskap med vidundret
Tyrs fientlighet gentemot Loke grundade sig även i en tidigare fysisk tragedi. Tyr var den gud som offrade sin högra hand i gapet på Fenrisulven för att asarna skulle lyckas fängsla det växande monstret. Det är i sammanhanget centralt att minnas att Fenrisulven var Lokes biologiska avkomma.
Under ordväxlingen i Ägirs sal påminner Loke skadeglatt Tyr om denna stympning. Han påpekar att Tyr numera saknar sin högra hand och därför är oförmögen att skipa rättvisa på slagfältet. För Tyr representerade Loke därmed inte bara en provokatör vid hovet utan han var fader till det monster som hade stympat honom samt den individ som nu använde handikappet som ett vapen i en offentlig förnedring.

Kollektivet som verktyg för personlig hämnd
Efter att ha hotats av Tor flydde Loke och förvandlade sig till en lax för att dölja sig i Franangursforsen. Källorna beskriver hur asagudarna gick samman som ett kollektiv för att spåra upp honom. Genom att fläta ett nät lyckades de till slut fånga Loke i vattenfallet.
Även om de skriftliga källorna inte detaljstuderar varje enskild guds handlande vid själva gripandet, är det uppenbart att Tyr hade starka skäl att befinna sig i spetsen för denna jakt. Som rättvisans väktare och krigets gud låg det i hans intresse att verkställa straffet.
När Loke slutligen fängslades vid klipporna med tarmarna från sin egen son, speglade straffets brutalitet den samlade vreden i Asgård. För Tyr innebar Lokes slutgiltiga dom en fullbordad rättvisa där upphovsmannen till hans eget lidande mötte ett liknande öde som Fenrisulven.