Om kärlek och ödet

Sjöfn är överallt

Sjöfn är överallt
hon är den ystra kärlekens dis.
Flickor och unga män för hon samman
så har Freja beslutat.

Men den olycklige är den vänlöse
ingen glädje i världen vi kallar Midgård.
Han dväljs i dystraste mörker
det är den bistraste av nornornas trådar.

Den heliga lunden

Den heliga lunden grönskar
Jag längtar efter min älskade.
Den heliga lunden grönskar

Varför måste jag vänta i plåga?.
Ack, skall inte jättens dotter älska mig?
Kvalfull är Frejs kärlekslängtan

Röd

Freja stod
i sin röda dräkt.
Guldhalsbandet förstärkte skönheten.

Vackrare än den röda rosen
Det strålande om hennes anlete,
hennes mun var som en röd blomma.

Den glade guden (dikt om Njord)

Den glade guden
låter gärna ge skänker och gåvor
inget att förvånas över
ty kärlekens fader
kan blott vara givmild och god.

Nornan

Jag trodde jag var framgångsrik
att livet skulle gå lätt för mig
övermodig gick jag omkring
men så stirrade nornan på mig
och allt var förgäves.

Sargat huvud

På sargat huvud växer det guld
vackrare än förut.
Tor är god make
när makans kräkning
han ändrar till seger.

Lofn är mäktig

Lofn är mäktig
kan övertala de högsta att ändra beslut och lagar
men inte ens hon kan förmå
ödestråden dras tillbaka.

Nätet

Nätet snärjde mig
nio flickor skrattade när jag intrasslad
drogs mot botten.
Sannerligen tror jag inte
Rans nät är av samma material som nornornas trådar

Lokesonen

I Hels salar går han omkring
Lokesonen som revs ihjäl av sin broder.
Sönerna fick betala för faderns svek.
Föga tröst att vara i halvsysterns rike
när modern gråter tårar som blandas med ormens etter.

Kom Njorun kom

Kom Njorun kom
skänk oss lycka genom drömmar
hårt är ödet som ej kan betvingas
men skänk du drömmarnas dis
lite lindring när Dellings maka regerar.