Hedniska furstar del X: Aspacures I

Kung Aspacures I, även känd under sitt georgiska namn Aspagur I, var regent över det östgeorgiska kungadömet Iberia från år 265 till 284 efter Kristus. Genom att envist hålla fast vid fädernas tro livet ut kom han att gå till historien som Georgiens absolut siste helt hedniske härskare.

Under 200-talet befann sig Kaukasus i stormakternas skruvstäd, och Aspacures I tvingades manövrera i ett extremt osäkert geopolitiskt landskap. Det expansiva sassanidiska perserriket pressade på söderifrån för att sprida sin zoroastriska tro och sitt politiska inflytande över regionen. För att skydda sitt rikes självständighet ingick Aspacures I allianser med kungadömet Armenien. Denna modiga men riskfyllda försvarskamp sammanföll med en period då det romerska riket tillfälligt lyckades återfå kontrollen över regionen under kejsarna Aurelianus och Carus, vilket gav den hedniske kungen ett visst andrum i sina försök att motstå perserna.

Trots hårt motstånd blev den militära övermakten till slut för stor. En massiv iransk invasion svepte in över Iberia och tvingade Aspacures I på flykt. Han tvingades lämna sitt hemland och söka skydd i Alaniens bergiga områden i norra Kaukasus, där han sedermera avled i landsflykt.

Enligt de medeltida georgiska krönikorna var Aspacures I den sista regenten i sin kungliga släktlinje då han saknade manliga arvingar. Han lämnade dock efter sig en dotter, prinsessan Abeshura. I ett försök att säkra fred och kontinuitet för det drabbade folket giftes Abeshura bort med den persiske prinsen Mirian III, som därefter besteg Iberias tron. Det blev just denne svärson som senare övergav den hedniska tron, konverterade till kristendomen och därmed permanent stängde dörren till den religiösa värld som Aspacures I hade dött för att försvara.

Karta över riket Iberia som Aspacures I härskade över.