Orvar Odd

Orvar Odd var en av den nordiska sagovärldens mest långlivade och berömda kämpar vars liv formades av en oundviklig ödesprofetia. Han föddes på Island och fick tidigt i livet besök av en spåkvinna som förutspådde att han skulle leva i trehundra år och resa till världens alla hörn men till slut dö på sin födelseort på grund av sin egen favorithäst Faxe. För att överlista detta öde dödade Odd hästen, grävde ner kroppen djupt i marken och lämnade Island med målet att aldrig återvända. Under sina tre sekler på jorden reste han genom Ryssland och ända ner till Medelhavet där han lät döpa sig till kristendomen och han fick namnet Orvar Odd vilket betyder Pil Odd eftersom han bar på tre magiska pilar som han fått av jättekvinnan Grime vilka alltid träffade sitt mål och sedan flög tillbaka till hans hand.

Genom sina enorma resor utförde Orvar Odd otroliga stordåd och stred mot både bärsärkar och jättar över hela världen. På den danska ön Samsö utkämpade han en legendarisk strid tillsammans med sin fosterbror Hjalmar den högmodige mot bärsärken Angantyr och dennes elva bröder som stred med det förbannade och magiska svärdet Tyrfing. Medan Hjalmar mötte Angantyr i en dödlig duell lyckades Orvar Odd besegra alla de andra elva bärsärkarna på egen hand med hjälp av sin klubba och sina magiska pilar. Utöver detta stordåd bröt han sig även in i en gravhög och besegrade den levande döde gengångaren Thrain för att säkra ännu fler skatter. Med tiden blev han en mäktig kung i Hunnaland och levde ett liv fyllt av ära och rikedomar men han kunde ändå inte undkomma det öde som spåkvinnan en gång hade ristat i hans livslinje.

När Orvar Odd hade blivit en mycket gammal man återvände han slutligen till Island för att se sin barndomsbygd en sista gång eftersom längtan till hemjorden blev för stor. När han promenerade över fälten där han trehundra år tidigare hade begravt sin häst snubblade han på ett blekt hästkranium som nu stack upp ur marken efter alla år. Orvar Odd log åt den gamla profetian och slog till skallen med sin fot eftersom han trodde att faran var över sedan länge. I samma sekund slingrade en giftig orm ut ur det gamla kraniet och högg honom i benet vilket spred ett dödligt gift i hans kropp. Innan han drog sin sista suck hann han dikta sin egen dödssång på den plats där hans liv en gång hade börjat och därmed fullbordades profetian exakt som spåkvinnan hade sagt.