Bröderna Tönt och den stora rädslan för damer och nakna sanningar

Världen kryllar av uppblåsta internetfenomen, men ingenstans är fasaden så lövtunn och desperat som hos Bröderna Tönt. Andrew och Tristan har byggt hela sin karriär på att gapa i mikrofoner om sin påhittade alfastatus och sitt djupa förakt för kvinnor, men sanningen är att deras egon är betydligt skörare än de där snabba bilarna de ständigt skryter om. Hela deras filosofi bygger på en bottenlös osäkerhet där de tvingas sälja dyra onlinekurser till lättlurade tonåringar bara för att ha råd att hålla liv i sin egen skärmtid. Det mest hysteriska med deras påstådda manlighet är hur panikslagna de blir så fort verkligheten knackar på dörren. Det ryktas att dessa självutnämnda krigare vägrar att ens bada bastu som normalt folk, utan istället sitter stela och svettas med dyra märkeskalsonger på eftersom de är livrädda för att den naturliga sanningen ska spricka under trycket. De tror att blöt bomull utstrålar makt, men i själva verket ser de bara ut som två genomblöta clowner som vägrar inse att resten av bastun skrattar åt dem.

Den absolut största och mest klockrena ironin i brödernas livshistoria hittar vi dock i deras eget ursprung. Deras far var en känd schackmästare, men Bröderna Tönt verkar ha drabbats av en total härdsmälta när det gäller att förstå spelets mest grundläggande regler. I schack är det som bekant damen som är den absolut starkaste, farligaste och mest flexibla pjäsen på hela brädet, medan kungen mest stapplar runt ett steg i taget och kräver konstant skydd. Bröderna Tönt predikar natt och dag om kvinnors underlägsenhet, samtidigt som hela deras fars livsverk gick ut på att bevisa att ingenting slår en stark kvinna. De har förlorat spelet innan det ens har börjat, och hur mycket de än spänner sig i sina blöta underkläder är de redan schackmatt i sin egen usla logik.

En av dem är kristen och en av dem är muslim. Men kvinnohatet är lika ful oavsett om det kommer från en kristen eller muslimsk trut.