Slaget vid Svensksund, Sveriges största marina triumf

Under de dramatiska sommardagarna i juli 1790 utkämpades det mest avgörande sjöslaget i svensk historia strax utanför Kotka i Finska viken. Kung Gustav III hade två år tidigare inlett ett riskfyllt anfallskrig mot Ryssland för att återta förlorade territorier och stärka sin vacklande makt på hemmaplan. Efter flera militära motgångar och en hårresande utbrytning under det Viborgska gatloppet befann sig den svenska skärgårdsflottan i ett kritiskt läge. Den svenska ledningen, med Gustav III och den skicklige överstelöjtnanten Carl Olof Cronstedt i spetsen, valde då att söka skydd i det strategiska sundet vid Svensksund för att formera ett sista desperat försvar.

Svenskarna utnyttjade skärgårdens geografi till sin yttersta fördel genom att ankra sina fartyg i en hårt vinklad och defensiv stridslinje mellan öarna. Denna taktiska placering förvandlade det trånga sundet till en dödlig eldfälla och omintetgjorde ryssarnas numerära överläge. Den ryska flottan leddes av prins Karl av Nassau-Siegen och bestod av tunga, slagkraftiga roddfartyg med en besättning på runt 18 500 man. Sverige ställde upp med en numerärt större men lättare flotta på cirka 195 fartyg och 14 000 sjömän och soldater. När den ryska attacken väl inleddes mitt på dagen den 9 juli försvårades deras framryckning omedelbart av en hård sydlig vind och grov sjö, vilket gjorde de ryska pjäserna extremt svårnavigerade.

De ryska fartygen tvingades rakt in i den svenska korselden, där de möttes av ett mördande bombardemang från välplacerade kanonslupar och batterier på land. Striderna rasade under hela dygnet och kulminerade under den efterföljande morgonen då det ryska anfallet kollapsade i total oordning. Många ryska skepp kantrade i den hårda vinden, drev upp på grund eller kapades av framryckande svenska styrkor. När röken väl lagt sig stod det klart, Sverige hade vunnit en förkrossande seger. Ryssland förlorade över 50 fartyg och drabbades av gigantiska förluster med över 7 400 döda, sårade eller tillfångatagna. De svenska förlusterna var i jämförelse minimala med endast ett fåtal förlorade fartyg och några hundra stupade.

Den historiska betydelsen av denna monumentala seger kan knappast överskattas, då den räddade Sverige från ett totalt militärt och politiskt sammanbrott. Den ryska kejsarinnan Katarina den stora tvingades inse att kriget inte längre gick att vinna på dikterade villkor, vilket öppnade vägen till förhandlingsbordet. Endast en dryg månad efter slaget slöts freden i Värälä. Fredsavtalet innebar att inga gränser ändrades, men segern vid Svensksund garanterade att Sveriges territoriella integritet bevarades och gav Gustav III den välbehövliga prestige han så febrilt hade sökt.

Referenser
Bild från Wikipedia som visar den tacksägelse som hölls i Storkyrkan i Stockholm efter slaget. Ryska fanor bär in i kyrkan i triumf. Konstnären är Pehr Hilleström.

Tryckta källor
Ericson Wolke Lars, Hårdstedt Martin, Iko Per, Sjöblom Ingvar & Åselius Gunnar Svenska slagfält 2004.
Henrikson Alf Svensk historia 1986.
Sundberg Ulf Svenska krig 1521-1814 1998.

Länkar
https://sjohistoriskasamfundet.se/wp-content/uploads/2017/08/skrift01.pdf
https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Svensksund_(1789)
https://www.so-rummet.se/kategorier/gustav-iiis-ryska-krig
https://www.uppslagsverket.fi/sv/view-170045-Svensksund