1941 års krig

Det ecuadoriansk-peruanska kriget utbröt i juli 1941 som en direkt följd av en långvarig gränstvist rörande kontrollen över de strategiskt viktiga och resursrika delarna av Amazonasbäckenet. Båda nationerna gjorde historiska anspråk på samma vidsträckta territorium i det svårframkomliga gränsområdet, och de diplomatiska spänningarna kulminerade till slut i militära sammandrabbningar längs floden Zarumilla. Under konflikten leddes Ecuador av president Carlos Alberto Arroyo del Río, medan Peru leddes av president Manuel Prado Ugarteche. På det militära planet anfördes de mer välutrustade peruanska styrkorna av general Eloy Ureta, som framgångsrikt samordnade landets olika försvarsgrenar.

De mest betydande striderna utkämpades under andra hälften av juli, där det inledande slaget vid Zarumilla snabbt följdes av en storskalig peruansk offensiv. Peru använde en modern krigföring med samordnade flyganfall, pansarfordon och fallskärmsjägare, vilket var en militärbiografisk nyhet i Sydamerika vid denna tidpunkt. Det ecuadorianska försvaret var materiellt underlägset och kunde inte stoppa den peruanska framryckningen, som snart ledde till en fullständig ockupation av den ecuadorianska provinsen El Oro. Krigshandlingarna slog hårt mot civilbefolkningen i regionen och tvingade tusentals människor på flykt undan bomberna och de framryckande trupperna.
Konfliktens utveckling väckte stor oro i omvärlden, och internationella medlare i form av USA, Brasilien och Argentina ingrep skyndsamt för att pressa fram en vapenvila. Stormakterna var angelägna om att snabbt stabilisera regionen och bevara den interamerikanska sammanhållningen under det pågående andra världskriget, vilket ledde till att striderna formellt upphörde i slutet av juli. Det korta men intensiva kriget resulterade i en avgörande militär seger för Peru, och parterna tvingades till förhandlingsbordet.

Krigshandlingarna slog hårt mot civilbefolkningen i regionen och tvingade tusentals människor på flykt undan bomberna och de framryckande trupperna. Striderna krävde totalt mellan femhundra och sexhundra soldaters liv, där förlusterna var mycket ojämnt fördelade då det materiellt underlägsna Ecuador förlorade runt fyrahundra till femhundra man medan Peru officiellt rapporterade cirka etthundra döda. Utöver de direkta stridshandlingarna tillkom även ett okänt antal döda på båda sidor till följd av svåra tropiska sjukdomar som malaria och dysenteri i Amazonas fuktiga djungelterräng

Freden beseglades i början av 1942 genom undertecknandet av det så kallade Rio de Janeiro-protokollet. Detta fredsavtal fastställde en ny officiell gränsdragning som innebar att Ecuador tvingades avstå mer än hälften av sitt tidigare anspråksland i Amazonas till Peru. Resultatet blev djupt kontroversiellt i Ecuador och lade grunden för en långvarig bitterhet mellan grannländerna. Eftersom gränsdragningen på vissa platser förblev oklar blossade konflikten upp på nytt genom Paquishakriget 1981 och Cenepakriget 1995, innan länderna slutligen tecknade ett definitivt och varaktigt fredsavtal i Brasilien hösten 1998.

Referenser
Bilderna kommer från Pinterest visar Ecuadors artilleri och flyg samt soldater från Peru som erövrat fiendens nationsflagga nationsflagga och soldater från Peru bereda till strid.

Tryckta källor
Schimanski Folke De bortglömda. Andra världskriget i Afrika, Asien, Oceanien och Latinamerika 2015.

Internet
https://en.wikipedia.org/wiki/Ecuadorian%E2%80%93Peruvian_War
https://globalis.se/laender/ecuador
https://maximietteita.blogspot.com/2017/10/ecuadorian-peruvian-war-1941.html
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ecuador
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ecuadoriansk-peruanska_kriget
https://storymaps.arcgis.com/stories/cf6fb85f474c46dc8fbc20f7d19fca9f
https://warhistory.org/article/ecuador-and-peru-1941