Om midsommar och förlöpare

Johannes Döparens intåg i midsommarfirandet
Den kristna kyrkan lade grunden för det som vi i dag kallar midsommar redan under 300-talet och början av 400-talet. Det var under denna period som kyrkans ledare beslutade att Johannes Döparens födelse skulle uppmärksammas den 24 juni. Datumet valdes med utgångspunkt i Bibeln, där det framgår att Johannes föddes exakt sex månader före Jesus, vars födelse placerades vid vintersolståndet i december. Genom att knyta Johannes till sommarsolståndet skapade kyrkan en spegling mellan de två bibliska gestalterna och de två stora astronomiska vändpunkterna på året.

När kristendomen långt senare spreds till Norden under medeltiden mötte den kyrkliga högtiden ett redan etablerat folkligt firande. Nordborna hade länge firat sommarsolståndet med fokus på växtlighet, fruktbarhet och magiska krafter i naturen. Från 1400-talet blev Johannes Döparens dag den officiella midsommardagen i Sverige, då kyrkan aktivt försökte styra om folkets festande från hedniska riter till kristen andakt. Detta försök att döpa om högtiden syns fortfarande tydligt hos våra grannländer, där midsommar än i dag kallas för Sankt Hans i Danmark och Norge samt Juhannus i Finland, vilket båda är äldre former av namnet Johannes.

I Sverige behölls det fasta datumet den 24 juni för midsommarfirandet ända fram till mitten av 1950-talet. År 1953 genomfördes en kalenderreform där den röda dagen flyttades till närmaste lördag för att bättre passa det moderna arbetslivet. Detta skapade en uppdelning mellan det traditionella folkliga firandet på midsommarafton och kyrkans helgdag. Sedan början av 2000-talet har Svenska kyrkan valt att flytta själva Johannesmotivet till söndagen efter midsommar, vilket gör att den bibliske profeten fortfarande har en egen dag i anslutning till sommarfesten.

Förelöparens roll i myter och religioner
En förelöpare eller vägberedare är en återkommande och kraftfull gestalt inom världens berättelser. Det handlar om en äldre, vis eller profetisk figur vars främsta uppgift är att bana väg för, fostra och introducera en yngre och mer betydelsefull karaktär som ska ta över scenen. Förelöparen bär ofta på uråldrig kunskap och fungerar som en andlig eller praktisk bro mellan den gamla världen och den nya ordningen. När deras uppdrag är slutfört kliver de ofta åt sidan, ibland genom ett tragiskt eller våldsamt offer, så att den nya ledaren eller guden kan träda fram i sin fulla kraft.

Inom hinduismen och det episka verket Ramayana ser vi detta mönster tydligt genom Viswamitra och Rama. Den äldre, store och asketiske vishetsmannen Viswamitra spelar en helt avgörande roll som förelöpare. Han hämtar den unga prinsen Rama, som i själva verket är en inkarnation av guden Vishnu, för att undervisa honom i heliga skrifter och stridskonst. Genom denna vägledning introducerar Viswamitra den unga prinsen till hans gudomliga öde och leder honom dessutom fram till hans blivande hustru Sita.

I den grekiska mytologin hittar vi en liknande dynamik i Selenos roll som vägberedare för vinguden Dionysos. Selenos kliver in för att ge vårdnad och skydd när Dionysos föds ur Zeus lår och måste gömmas undan för den svartsjuka gudinnan Hera. Budbäraren Hermes lämnar då barnet till Selenos och nymferna på det mytiska berget Nysa. Selenos blir en hängiven kunskapsförmedlare som uppfostrar Dionysos och lär honom allt om vinodling, vintillverkning, fest och rituell extas. Trots att Selenos i konsten ofta avbildas som en skallig, tjock och konstant berusad äldre man ridande på en åsna, bar han på en djup och hemlig profetisk visdom. Mytologin berättar att om man lyckades fånga Selenos när han var full, kunde han sia om framtiden och avslöja kosmos hemligheter. Han förblir sedan en trogen följeslagare och när Dionysos växer upp till en mäktig gud och ger sig ut i världen för att introducera vinet till mänskligheten rider den gamla Selenos alltid vid hans sida som ledare för gudens vilda följe av satyrer och nymfer.
Det kanske mest dramatiska exemplet på denna arketyp återfinns i den nordiska mytologin genom relationen mellan Mimer och Oden. Mimer fungerar som den uråldriga kraften och kunskapskällan som vaktar visdomens brunn. Det är först när Oden söker upp Mimer och offrar sitt ena öga i källan, samt hänger nio dygn i världsträdet Yggdrasil, som han kan transformeras och stiga fram som asatrons högsta gud. Precis som Johannes Döparen i den kristna traditionen blir Mimer bokstavligen halshuggen och tvingas kliva åt sidan för att lämna plats åt den nya ordningen. Men hans roll som förelöpare och vägberedare slutar inte där, Oden balsamerar Mimers avhuggna huvud med örter och bär det med sig så att den gamle vishetsmannen kan fortsätta fungera som en profetisk rådgivare inför framtida kriser och världens undergång.

Referenser

Tryckta källor
Enoksen Lars Magnar Gudar och gudinnor i Norden 2005.
Liman Ingemar Årets ABC, en bok om våra festtraditioner 1975.

Internet
https://en.wikipedia.org/wiki/John_the_Baptist
https://en.wikipedia.org/wiki/Silenus
https://www.greekmythology.com/Myths/Creatures/Silenus/silenus.html
https://kalenderspecialisten.se/kalender/svenska-helgdagar/midsommardagen/
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/backus
https://www.nordiskamuseet.se/utforska/hogtider/midsommar/
https://www.nordiskamuseet.se/utforska/livet-i-norden/midsommarfirande-och-traditioner/
https://www.robertmellis.net/lesson/archetypes-in-religion-and-beyond/
https://www.skansen.se/se-och-gora/hogtider-traditioner/midsommar/
https://study.com/academy/lesson/silenus-history-role-greek-mythology.html
https://sv.wikipedia.org/wiki/Den_helige_Johannes_D%C3%B6parens_dag
https://www.theoi.com/Georgikos/Seilenos.html
https://www.tidningenharjedalen.se/2015-06-23/varfor-firar-vi-midsommar
https://www.worldhistory.org/Silenus/