Gerd lyfte armar

Gerd lyfte armar, glänsande vita,
ljus bröt fram ur mörka jättevärld.
Skymning vek för strålars makt,
luften darrade, fylld av glans.
Hennes armar lyste som eld på fästet,
himmel och hav i flammor stod.

Frej såg skenet från säte det höga,
drabbad av längtan, tagen av trolldom.
Hjärtat brann i vanens bröst,
fångad i evig, flammande trånad.
Skirnir for till Gymers gårdar,
mötte mön i jättens hem.