Truds arv

I Asgårds salar kliver hon fram,
Tors stolta dotter, med ärvt spänst i ben,
Från fader hon fick sin styrka och kraft,
Ett mod som kan krossa den hårdaste sten.

Men blicken hon bär är av Sivs klara ljus,
En skönhet som blänker likt guld i dess glans,
Ett lugn mitt i stormen och stridernas brus,
När valkyrian bjuder till dödens dans.

Hon rider på vindar där korparna bor,
En sköldmö som aldrig i striden ger vika,
Lika fager som skön, lika modig och stor,
I nio kända världar finns ej hennes like.