Gunns ritt

Vargen tjuter,
på vilda stigar,
gråben trampar
genom glesa skogar.
Gun rider fram,
i flammande brynja,
stridsmön söker
efter svärdsgny.

Ulven vittrar
varmt blod på fältet,
där sköldar splittras
och spjutspetsar glänser.
Korpens herre
hungrar efter föda,
Gun styr odjuret
mot undergångens larm.

Hon ser var kämpar
i leran faller,
väljer de tappra
ur vapenleken.
Hjältar lyfts upp
från blodig mark,
att rida med möns häst
mot Odens salar.

Högt under himlen
mot Valhall de färdas,
där mjödet flödar
och minnet lever.
Gun har fyllt
den faderliga borgen,
striden är slut,
men segern evig.