Det är lite intressant men mycket tragiskt att de religioner som ska vara ”sedliga” alltid har den värsta omoralen. Präster och munkar som tafsar på barn, muslimer som dödar kvinnor som blivit våldtagna och judar som anser att man ska ha gamla testamentet som rättesnöre där man stenar folk för otrohet. Alla dessa religioner har en gud som dock inte kan få till det med någon gudinna men enligt de kristna lyckats inseminera en stackars flickunge. Oskuldskontroller har de alla ägnat sig åt. Alltid kvinnor som ska kontrolleras pojkarna ofta omskurna får dock springa runt lite mera fritt. Botemedlet är religioner där man har gudinnor och då kärleksgudinnor. Störst av allt är kärleken sägs det och det kan alla som ägnat dyrkan och åkallan till en eller flera gudinnor som ombesörjer kärlek hålla med om.

Iran ett av världens mest fanatiska av världens muslimska länder skakas av uppror sedan en tjugotvåårig kvinna dödats av någon slags ”sedlighets” polis. Folk tröttnar på makthavarna och med lite tur så kanske regimen försvinner. Perserna är ett indoeuropeiskt folk och vi får hoppas att de börjar åkalla sina fäders gudar då de inser att islam är en ökenreligion från mellanöstern och inte hör hemma där. Tänk vilken underbara värld vi skulle få om alla dessa monoteistiska läror försvann och folk återvände till sina fäders makter istället. vägen är lång men den måste börja med ett steg, låt oss ta steget!

Idun är ungdomens gudinna och det med rätta, ty hennes äpplen ser till att gudarna förblir unga. Ungdomen förknippas med våren men äpplen förknippas med hösten. Hösten är inte att förglömma en årstid som associeras med ålderdom, alla har väl hört uttryck som livets höst? Idun är en asynja som spelar en viktig roll i myterna men någon kult har hon nog inte haft. Vår och höst Idun är en asynja man kan åkalla oavsett årstid. Hylla Idun ärade hedningar, hylla ungdomens asynja! Hylla Idun våren och höstens gudinna!

Svenskar, er evige konung är Frej. Ynglingaättens stamfader och vår Gud som ärades i Uppsala det forna. Regenter kommer och går men Frej är med oss. Intill ragnarök.

Födelsedagar i September.

I.

Då denna kära dagen
Rann upp för oss i fjol,
Han kom med mycket vatten
Och mycket litet sol.

Hur Brentas böljor stego!
Hur regnet öste ner!
Uti ett litet sjukrum
Steg oron ännu mer.

Men våndan fick en ände
Och solen täcktes le.
Vi kunde tacka himlen
Att än vi voro tre.

Nu dagen grytt vid Elbe
Med sol och silfverskratt;
Den springer högt af glädje
Som blek på armen satt.

Nu kinden ler af hälsa
Ur hårets gyllensky,
Nu är det liten broder —
En titel som är ny!

Den lockige Carlino
Fått hjälp af en diskant,
Den lilla Fiorentina,
En menlös gratulant.

Liksom en dunvarm svala
Mot hemmets trygga vägg,
Hon till mitt bröst sig trycker
Med tag i hår och skägg.

Den ena runda handen
Med fyra gropar i
Fått fatt i detta papper
Och vill ej låta bli.

Jag tror att hon vill säga:
»Det här är ingenting,
Min egen ljufva moder,
Men se dig blott omkring!

Ȁr hemmet icke vackert?
Är det ej gladt och ljust?
Och tänk, vi äro fyra —
Säg, är du ej förtjust?»

Ja, detta lilla fyrtal
Är summan af min sång;
För dess förenta hjärtblad
Hvad är väl världens gång?

Hvad lycka skall jag önska
Åt den som jag har kär?
Den eftersökta gästen
Hon är ju redan här!

Se, väpplingens orakel
Har sin fullbordan nått:
I boet sitta fyra,
Och där är varmt och godt.

II.

Välkommen September
Med frukter och frid,
Det mognade årets
Belönande tid!

Bland kärfvar och klasar
Bor grönskan än kvar,
Ej fagrare var hon
I försommardar.

Jag bringar hvad året
Och hjärtat ha bäst.
I dag skall han firas,
Min käraste fest.

Ur brännande solglöd
Och hagel och regn
En skörd här är bärgad
I skyddande hägn.

Jag bringar min älskade
Drufvor och ax.
Den grund där de vuxit
Hon känner den strax:

Hon sett att mot stormen
Än axet bestod,
Att glöden ej torkade
Drufvornas blod.

Jag bjuder min älskade
Kyssar och ord,
Jag bjuder det bästa
Jag äger på jord.

Se, två amoriner
Till hjälp här jag har,
Med skänker i famnen,
Det sötaste par.

Här kommer med guldax
En yr liten skalk,
Med purprade läppars
Ambrosia-kalk.

Här kommer med drufvor
En liten också,
Så nedtyngd af kyssar
Att knappt hon kan gå.

Vi komma, vi smeka,
Vi jubla med fröjd
Vår tacksamma glädje
I himmelens höjd:

Välkommen September
Med frukter och frid,
Det mognande årets
Belönande tid!

(Carl Snoilsky)

Något förbud inför vi inte i föreningen mot att rösta på diverse partier. Vi ska vara en kulturförening och inte ägna oss åsiktsregistrering. Men kristendomen ska bekämpas!

Bara för att vi lever i Lokes tid behöver vi inte dyrka honom för det.

Insändare i MT: Rune Jakobsson har rätt!

Rune Jakobsson har rätt. En del tolkar meddelande som ”Nej till reklam” eller ”Reklam, nej tack” på sitt eget vis. Kristna personer verkar inte anses att deras andliga budskap är reklam men vad är det då? Eller rättfärdigar det med att deras gud står bakom och denne står över allt?

Politikerna och deras underhuggare är inte bättre de. Skrev en gång en lapp på min brevlåda ”Ingen reklam och ingen politisk propaganda” Men detta ledde till att socialdemokrater la sin propaganda i lådan men också att någon mosade rönnbär och smetade ut dessa på locket.

Lär er respektera folk ni övernitiska religiösa och politiska propagandister!

Henrik Andersson

Publicerad i Mariestads Tidningen 2022-09-15. http://www.mariestadstidning.se

Dag, Dellings son är en gud så närvarande att vi sällan tänker därpå. Men vi träffar honom dagligen. Få eller några sägner om honom finns ej. Det blir så när guden närvarar dagligen. Men ta honom inte för given ty en dag finns ej Natts son mer och då är det ragnarök. Sänd Dag en hyllning ärade hedningar.