Hofmanska upproret 1766

Hofmanska upproret, ett försök av västgötska bönder att öka kungamakten i Sverige 1766.

Förord

Frihetstiden , den epok i Sveriges historia mellan Karl XII död i Norge fram till Gustav III statsvälvning 1772 har bedömts olika genom åren. En förödmjukande tid då landet leddes av partipampar med korruption och mutor, men också en tid där vetenskapen gjorde stora landvinningar. Men hur man än må bedöma denna tid så fanns det de som levde under dessa år som inte allas tyckte det var en tid av frihet. Sven Hofman var en av dessa och han var inte ensam.

Sven Hofman

Ledaren och initiativtagaren till upproret föddes 1716. Han var född i Västergötland, i den del som tillhörde Älvsborgs län. Hofman blev som ung ryttare vid Västgöta kavalleri. Senare blev han hemmansägare samt rusthållare. Som representant för bondeståndet valdes han till riksdagsman för riskdagen 1765. det var med andra ord inte någon person i samhällets utkant som va missnöje och nöd startade revolten. Hofman valdes att representera tre härader, Vedens där han själv bodde men också Bollebygd och Mark.

Sven Hofman hade varit en sakförare på flera ting. Han brukade ofta klaga och försöka komma åt ämbetsmän som av olika anledningar ogillades och fick folks sympati. Men dessvärre för Hofman dömdes han själv 1756 vid Göta hovrätt. Han anklagades och dömdes för att bland annat fört sanningslöst tal. Straffet blev böter men också att mista rätten att föra andras talan. Helt avgjort var inte denna sak tio år senare då Hofman skulle bli riksdagsman. Hofman hade sina sympatier hos hattarna. Nu var det dock så att häradshövdingen Erik Cederlöf som ogillade Hofman och vägrade underteckna den fullmat som krävdes att Hofman skulle bli riksdagsman för bondeståndet. Hofman gav sig av i alla fall. Då hattarna styrde så lyckades Hofman ändå få till stånd att tillträda sin befattning. Men efter en kort tid i Stockholm så fick mössorna makten. Nyval skedde och häradshövdingen Cederlöf passade på att låta en annan bonde få fullmakten. Mössorna hade ingen glädje eller nytta av att ha Hofman i riskdagen så han fick ge sig hem.

Hofman blev besviken på riksdagsväldet och kom i kontakt med en del personer som önskade se en ökning av kungamakten. 1756 hade en kupp för att öka kungamakten slagits ner men nu fanns det de som hoppades att tillfället kom. Några av de Hofman kom i kontakt med stod kronprinsen senare Gustav III tämligen nära. Hofman reste hem och började ganska omgående agitera för starkare kungamakt samt mot den riksdagsman som ersatte honom. Myndigheterna ingrep men Hofman lyckades fly.

Upproret

12 maj 1766 började upproret. Platsen var gästgivargården i Borgstena. Omkring 70 man samlades och följde Hofman. Man lyckades samla efter några dagar så många som 600 man. Planen var att tåga mot Stockholm och erästta riksdagsväldet med ökad kungamakt. Myndigheterna reagerade snabbt. Älvsborgs regemente samlades och staden Borås borgare beväpnade sig. Kanoner, sju till antalet sattes upp och ryttare började patrullera. Några personer togs till fånga bland dem Hofmans tonårige son. Marschen gick mot Borås. Upprorsledaren skrev ett brev som överlämnades till stadens styrande:

”Helsan med Gud! Den vällof. Magistraten i Borås och samtliga stadens invånare. Aldrig må någon Swea Kronans undersåtar utan synd tro, at en menighet sig reser i tankar att misvårda sin ordentliga öfverhet, än mindre plundra eller röfvasina medbröder, vare sådant fjerran från en Herrens menighet, men ära Gud, vörda Konungen, sådant gifvesMagistraten vördsammast vid handen uti hvilka tankar allmogen förmodar kristeligt bifall, som härmed förklarar all
medborgerlig tro och redlighet.

På en åkerrén vid Fläskjum d. 14 Maj 1766. En för Alla och Alla för En.”

Makthavarna i Stockholm fick besked om revolten den 16 maj, fyra dygn efter att det började. Då hade det redan upphört. Många av de som reste upprorsfanan insåg nog att det måhända inte var en god idé. Många hade inga vapen alls, Hofman hade bara en pistol. Provianten tröt och Hofman greps i Viared, söder om staden de skulle inta av sina egna som lämnade över honom till makthavarna. Hofman arresterades av rådman Falk och några ryttare.

I Stockholm vidtog mössregeringen åtgärder som i förhållande till upprorets omfattning kan ses som överdrivna. Vaktstyrkorna förstärktes. Landshövdingar och regementschefer fick order att resa hem och vidtaga åtgärder om upproret skulle komma till deras landsändar. Man gick så långt att man funderade på att be Danmark och Ryssland om bistånd. Dess länder hade lovat efter stormaktstidens slut att åta sig att försvara det svenska styrelseskicket. När besked kom att upproret kommit av sig och få varit med i det lugnade sig situationen.

Efterspel

Sven Hofman förhörde i Borås. En extra hovrätt hade tillsats med anledning av upproret. Tortyr var lagligt under denna tid och Hofman utsattes troligen för detta. Han sändes vidare till Stockholm. Här fortsatte förhören men man insåg snart att Hofman handlat på eget bevåg och inga andra inblandade fanns. Hofman hade inte bara varit en slags bondeledare, han hade också en del religiösa föreställningar och kanske hade han en hel del livlig fantasi? Psykisk ohälsa var för övrig ingenting som brukade vara förmildrande i äldre tiders rättskipning.

Straffet för att starta uppror kunde förstås bara bli ett. Sven Hofman dömdes till döden och avrättades i Stockholm den 14 oktober. Han mist först högra handen sedan halshöggs han och slutligen steglades kroppen.

Två av Hofmans medhjälpare Thomas Nilsson och Per Blomberg dömdes även de till att mista livet. Sistnämnde lyckades fly och tog sig till Norge. Thomas Nilsson halshöggs norr om Borås vid Vedens avrättningsplats. Han straffades på samma sätt som Sven Hofman med hand och halshuggning smat stegling. 39 andra inblandade fick spöstraff, 40 par spö tre slag av paret som verkställdes fem dagar efter Hofmans död och sedan fick de fästningsstraff. Strafftiden som varierade från sex till ett år skulle ske vid Marstrands fästning. Några representanter för bondeståndet verkade för mildring av några av domarna men de tre övriga stånden var helt emot detta. Några år senare när hattarna åter styrde benådades de som överlevt. Hofmans änka Ingrid som han varit gift med i tjugo år avled året efter maken, troligen beroende på fattigdom och försämrade levnadsförhållanden.

Helt utan resultat blev dock inte upproret. Myndigheterna började undersöka om det fanns något berättigat i missnöjet och en av de som drabbades var Hofmans gamle antagonist Erik Cederlöf som några år senare åtalades. Mössorna ersattes efter några år med en ny hattregering och sex år efter sin död lyckades ett annat uppror, lett av den nye kungen Gustav III upphäva ständerväldet och öka kungamakten.

Författaren Olof Rudbeck roade sig med att skriva en dikt om det hela. På skämtsam hexameter berättas det om upproret och det är nog lite tack vare denna dikt som fått namnet ”Boråsiaden” som upprorets fortfarande minns i den del av Västergötland där upproret bröt ut. Några rader ur denna må avsluta:

”Jag sjunger om Borås och om den Hjeltens ära;
Som efter långt besvär, fick segrens lagrar bära:
Som tappert strida lärt, men ej att gjuta blod,
Som Hoffmans ilska tämt med påk och mannamod.

Lär, Skaldgudinna! mig att prisa denna Hjelten,
Som rest sin ärestod på de Boråske fälten.
Gif mig den eld, den kraft, som förr Homerus dref,
Då han om Thetis son och Greska fälttåg skref!”

Referenser

Litteratur

Adolfsson Mats Svensak uppror del 3, Bondeuppror och gatustrider 1719-1932.

Arnborg Gunar (red) Västergötland i litteraturen, västgötaförfattare från 1700-tal till nutid.

Grimberg Carl Svenska folkets underbara öden VI 1739-1772.

Tengberg Rudolf och Boëthius Simon Sveriges histria från äldsta tid till våra dagar, femte delen Sverige under partihvarfet. 1718-1809.

Internet

http://www.bengtahman.se/slektforskning.htm

http://bokebackenskultursida.se/pdf/uppror.pdf

http://borasiade.blogspot.com/2013/04/6-det-hofmanska-upproret.html

https://www.platsenshistoria.se/events/sven-hofman-tagade-mot-boras

http://runeberg.org/borasiaden/0007.html

http://runeberg.org/shi/boras/0046.html

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sven_Hofman

https://sv.wikipedia.org/wiki/Viared

https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84lvsborgs_regemente

https://sok.riksarkivet.se/sbl/mobil/Artikel/13690

Finns förstås inga bilder från revolten. Men så här lär soldaterna från Älvsborgs regemente sett ut 1765, året innan Hofman försökte ändra statsskicket i Sverige.

2 kommentarer på “Hofmanska upproret 1766

  1. […] Hofmanska upproret 1766 […]

Lämna ett svar till Hofmanska upproret 1766 | Varjager's Weblog Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s