Den så kallade svenska kyrkan separerade från staten. Ändå fortsätter staten lägga sig i kyrkans göromål och kyrkan lägger sig i statens. 20 år efter skilsmässan så är det fortfarande politiska val i kyrkan.

Har nu kyrkan ställts utanför statens hägn och område ja då borde inte politiska partier som finns representerade i riksdag, landsting och kommuner vara i svenska kyrkan. Inga riksdagspartier finns representerade i andra religiösa samfund och borde då heller inte vara det i svenska kyrkan.

Svenska kyrkan borde sluta lägga sig i politik och staten borde inte lägga sig i svenska kyrkans inre angelägenheter. Jag som inte är kristen och inte med i vare sig svenska kyrkan eller något annat samfund som tror att Jesus är Guds son och aldrig skulle läsa vare sig Jobs bok eller Markus evangeliet tycker det är beklämmande att politiska partier som ska verka för staten och medborgarna ändå lägger sig i ett samfunds inre styre och angelägenheter. Men om nu staten inte kan sluta upp med att sponsra kyrkoval då kan jag inte rösta på politiska partier som deltar i kyrkovalet.

Slutord till politikerna, om ni inte bojkottar kyrkovalet, ja då bojkottar jag er! Vill ni ha med prästerna att göra, då vill inte jag ha med er att göra!

Henrik Andersson

Insändaren publicerades på skövde Nyheters hemsida 2021-01-16

https://www.skovdenyheter.se/artikel/insandare-om-politikerna-inte-bojkottar-da-bojkottar-jag-politikerna

Hatte Furuhagen är död

För en del är Furuhagen känd för att vara en herre med ett karaktäristiskt pipskägg som var med i kultfilmen ”Att angöra en brygga”, andra att samma person var med i radio och tv-serien ”Mosebacke Monarki”. Andra minns honom som historiker med specialitet antiken.

Hatte eller som han egentligen hette Hans Furuhagen föddes i Norrköping 1930 den 12 november och studerade sedan i Uppsala. För sina böcker och program i televisionen om antiken utnämndes Furuhagen till professor.

Asatro 60% öde och 40% gudar

Ödet är en kraft som finns i många hedniska religioner. De representeras av nornorna hos germanerna, grekerna kallar dem för moirerna och romarna säger parcer. De är kvinnliga väsen och de är så mäktiga att de inte ens gudarna kan påverka deras beslut. Gudar och gudinnor är för den skull inte maktlösa men de kan måhända påverka ödet men inte så mycket mer. Lite drastiskt kan man säga att asatro är 60% ödestro och 40% gudstro.

Som exempel kan man säga att världsalltet en dag ska gå under i det som kallas ragnarök. Gudarna kan inte hindra att det kommer att ske, men de kan skjuta upp det. Tor gör det genom att slå ihjäl jättar och annat så de inte blir för många och Oden ger sig ut på resor men ser också till att krigare hamnar i Valhall.

Ödestron var i norden så stark att den överlevde religionsförsämringen som skedde i slutet av vikingatiden. Även många som inte är överdrivet intresserade av religion tror på ödet. Vi människor kan inte påverka så mycket som vi skulle vilja. Vi kan inte påverka att vi föd, lever eller dör. Men mycket där emellan. Vi kan påverka när vi ska dö, aldrig om vi ska dö. Än mindre har vi att säga till om när vi ska födas.

Vi hedningar tror vi kan påverka i viss mån vad som ska ske när vi dör. Den tappre krigaren kommer till Valhall, men de flesta hamnar nog hos Hel. Det är lite upp till en själv vad man vill göra med sitt liv.

Ödestro har sina sidor. Den som tror på ödet har lättare att acceptera såväl dåligt som bra. Istället för att älta och gräma sig varför just jag blev drabbad av otur och elände så har fatalisten som ödestroende heter på lite finare språk en förmåga att kunna gå vidare. Men fatalisten gör måhända inte så mycket för att förändra världen till det bättre.

Hjältarna i eddan är ödestroende. Bästa exemplet är Gripers spådom då den unge Sigurd får av sin äldre släkting Griper veta vad som ska ske. Han får veta att han ska bli en stor hjälte men också utsättas för svek och förräderi. Sigurd får dock veta att han kommer bli den störste hjälten om levat och finner nog en tröst i detta. Det finns mycket av stoicism i den förkristna religionen och stoicism bör vara en filosofisk vägledning för en hedning som tror på ödet.

Samfundet svenska kyrkan ska i år åter ha ett så kallat kyrkoval. Detta val brukar de flesta av dess medlemmar strunta i. Men vi hedningar kan gott uppmana dess medlemmar att dels inte rösta, dels att gå ur detta samfund. Vi arbetar aktivt för att monoteismen ska försvinna från Sverige så se till att vända folk bort från Jesus, korset och annat äckel.

54 440 svenska medborgare begärde utträde ur samfundet svenska kyrkan år 2020 ayps. Det är den lägsta siffran på flera år, men det är också så att ovannämnda samfund minskat drastiskt så snart finns det inga kvar som kan gå ur. 54 440 tack säger vi hedningar!

Nedan kommer en artikel om så kallade Knutsgubbar av Nils-Arvid Bringéus som publicerades i RIG – Kulturhistorisk tidskrift vol 85 nr 3 2002. Den har titeln: Knutsgubbarna i den folkliga rättsutövningen.

file:///C:/Users/Henrik/Downloads/4647-Artikeltext-12974-1-10-20101119.pdf

Mona Malm har avlidit

Den stora skådespelerskan Mona Malm har avlidit. Hon avled den 12 januari. Hon blev 85 år. Malm som ursprungligen hette Ericsson började med teater redan som barn, första filmrollen kom 1944 då hon var nio. Det var en lite roll men Mona Malm blev med tiden en av de största. Malm arbetade med regissörer som Ingemar Bergman, med vilken hon hade en delvis komplicerad relation och med Lars Molin som skrev huvudrollen i den hyllade tv-serien ”Den tatuerade änkan” just för henne. Den serien hyllades och fick en Emmy-statyett. Malm fick även en hedersguldbagge 2011. Konungen hade redan 1990 förlänat henne medaljen Litteris et Artibus Det blev totalt 76 roller i film och tv.

Mona Malm hade redan spelat teater som redan nämnts men kom in på Dramatens teaterskola 1954 och studerade där i tre år. Hon fick uppmärksamhet i en uppsättning av Almqvist Drottningens juvelsmycke 1957. Malm var verksam en tid vid andra teatrar men det var främst vid Dramaten hon var verksam.

Mona Malm var en stor skådespelerska och hennes minne kommer leva länge.

1906 medborgare lämnade svenska kyrkan i december 2020.