Tidningarnas Telegrambyrå meddelar:

Den norska kyrkan blir tvingad att ta bort 117 000 barn ur sitt medlemsregister vid årsskiftet.

Det handlar om barn som inte döpts i kyrkan, men som skrivits in som medlemmar med anledning av att åtminstone en förälder är medlem. Så har skett i enlighet med den norska kyrkolagen, men den revideras till 2021. Alla odöpta barn ska strykas.

Kyrkan har skickat ut över 100 000 brev till föräldrar för att berätta hur de ska kunna få fortsatt information om samfundets verksamhet, till exempel om konfirmationen.

Vår kommentar: Att dessa barn råkat registrerats kan man nog ha åsikter om, men faktum är att det är moraliskt betänkligt att man hävdar att så många individet är kristna. De kristna såväl i Sverige som i Norge tycks inte förstå att deras tid har varit. Man tror fortfarande att man kan göra som man vill och att man är normen för vad som är religion och hur den ska utövas. För hedendomen är detta en seger, en stor seger!

Den brittiske författaren Paul Hill har gett ut en bo som på svenska fått titeln Islams värsta fiender, tempelriddarna i krig under 200 år. Tempelriddarna var som de flesta vet en kristen riddarorden som stred mot islam i Mellanöstern och som förknippas med korstågen. Det är en gedigen bok Hill skrivit. Med många illustrationer samt kartor blir de 256 sidorna inte bara en historia om en riddarorden utan i lika stor grad en berättelse om de korståg som utgick från Europa mot det så kallad heliga landet. Tempelriddarna var främst verksamma här tills islams krigare blev dem övermäktiga. Boken tar upp mängder med information om vapen, borgar och hur orden var uppbyggd. Ett rejält minus är dock att Hill inte tar upp varför orden på påvens order dras in och varför det hela slutar med att stormästaren för tempelriddarna tillsammans med några av sina män bränns på bål. Detta borde fått en mer ingående analys. Vidare borde måhända de myter och spekulationer som finns om tempelriddarna och deras förmodade påverkan av dagen frimureri.

Islams värsta fiender kan vara en bra bok för den som är intresserad av korstågen och vill ha en saklig, författaren är fascinerad av riddarna men är mycket saklig, nästan neutral i konflikten mellan kristendom och islam, en konflikt som ju pågår ännu.

Boken får en stark trea i betyg av fem.

ISBN 978-91-88885-27-2

”Toivonen kan inte göra något åt globaliseringen” var en insändarrubrik i Nya Åland för en tid sedan. Utan att blanda mig i vad den ene eller andre tycker anser jag ändå man borde få ställa frågan får man ifrågasätta den?

Globalisering har skett i olika perioder och i olika omfattning. Under vikingatiden kom nordborna i kontakt med andra folkslag. Men få personer kom till Norden.

På 1300-talet pågick en globalisering då mongolerna behärskade ett rike från Kina till Svarta havet. Men denna globalisering då människor och varor förflyttades snabbare ledde till digerdöden som började i Kina men som via Medelhavet kom till Europa.

Jämför med dagens pandemi. De som hyllar globalisering hyllar aldrig att sjukdomar tack vare denna process har lättare att spridas.

Kristendomen, islam, demokratin och marxismen har alla en global och universell agenda. Alla ska vara med, alla måste vara med. När man i dessa religioner/ideologier dödat människor brukar det alltid som ursäkt sägas att de ville väl. Man vill ju skapa ett globalt samhälle där alla är med och ingen utanför.

Men ändå så borde man ha rätt att ifrågasätta. Alternativet till att ifrågasätta är att lyda blint. Men det är väl inte så kul?

Låt Toivonen ifrågasätta, han kanske kommer med konstruktiv kritik. Makthavare som bara omger sig med ja-sägare anses vara farliga makthavare.

HENRIK ANDERSSON

publicerad på Nya Ålands hemsida 2020-11-12 http://nyan.ax

Från botten av havet där Ran vistas till långt bortom molnen där Asgård är där Oden sitter i sitt torn. Det är en mycket lång sträcka. Men denna sträcka bevisar hur mycket rymd det finns inom den nordiska hedendomen. Däremellan finns det otaliga gudamakter varav vi till namnet känner 147 stycken, om man nu räknar med Loke och dottern hans.

Asatron har kan man säga en gudinna eller gud för de flesta faser av livet. Med iv menar vi inte bara den enskilde individen utan livet i Midgård. Jord är ju såväl den asynja som den jord vi vandrar på.

Vi har en mångud men också två andra mångudomligheter som har hand om ny och nedan. I Havet finns det förutom Ran och hennes make Ägir nio döttrar samt Njord som väl är den viktigaste. Denne van är ju fader till flera gudamakter och dessa har i sin tur barn. Jaktgudinna heter Ull och jaktgudinnan nämns Skade. Rent juridiskt har människan såväl Tyr som Forsete.

Tron är ständigt närvarande, sedan att man ofta kan säga att gudamakterna inte alltid är det är en annan sak. Men det är inte så dumt med distans heller. Kommer man för nära Sol blir man bränd.

Asatron har ganska snälla makter, nu räknar vi inte med Loke som är alla illasinnades skyddsherre. Vi har Eir, läkekonstens gudinna men inte någon elak motsvarighet som skapar sjukdomar. det finn säkert några illasinnade makter borta i utgård som skapar sådant, men de är inte gudomliga och ej värda åkallan men kanske åtal?

Skyll inte det som är dumt och fel i världen på gudarna. De gör nog vad de kan. Det som är dumt och fel är i någon annans perspektiv bra och rätt. Havsgudinnan Ran ser världen på sitt sätt från djupet, medan Oden i sin tur ser från ovan. I dödsrikets perspektiv är det säkerligen helt logiskt att kalla en säng för sjukbädd. i Tors perspektiv är det helt rätt att kalla en hammare för Mjölner, krossaren men inte hos tursar och troll. där är en asaguds hammare fel.

Blir ni något klokare av dessa rader så väl bekomme, annars får ni dricka ur Mimers brunn och ni hittar den.

Det verkar som en del aldrig vill lära sig, men pandemin som härjar är farlig och man kan inte leva som ”vanligt”. Människan är inte odödlig. Man har bara ett jordeliv och det är bra dumt att slösa bort detta enda liv på grund av rent slarv. Slarvputtar kommer inte till Valhall, de åker till Hel.

Det är ju förresten lite ofint att tvinga denna gudinna att arbeta extra. Håll ut och uthärda, finn inspiration hos Tor och Eir så kommer bättre tider så småningom.

Från Västergötland kommer beskedet att en kyrka som tillhör samfundet svenska kyrkan ska säljas. det rör sig om Österplana kyrka i Götene kommun. 1877 invigdes kyrkan. Det är ingen kyrka som har något större betydelse rent kulturhistoriskt och den har stått låst i många år.

Svenska kyrkan tappar medlemmar och det är bara bra att de gör sig av med ”moderna” kyrkor. Vad som sker i framtiden med kyrkan om den rivs eller omvandlas till något annat återstår.

Lite grann från ovan

Jag är en liten gåsapåg från Skåne.
En skåning som Ni vet är alltid trygg.
Och fast jag är så nära sol och måne.
Jag sitter säkert på min gåsarygg
Långt under mig det ligger som en tavla.
Det vackraste i världen man kan se
Både skogar, sjö och strand
Blir ett enda sagoland
När man ser det lite grann så här från ovan.

Där ligger gamla slott och härresäten.
Som minnen från den stolta tid som flytt.
Och aldrig skall den tiden bli förgäten.
Men inget slag skall stånda här på nytt.
Nej, dessa fält skall bära samma skördar.
Som de har gjort i sekelflydda dar.
Ja det är min liv och kniv,
Alla tiders perspektiv
När man ser det lite grann så här från ovan.

Du kära gås som stolt i skyn dig svingar.
Har ingen farlig last att kasta ned.
Ty du bär fredens vita vackra vingar
Som världen längtar efter mer och mer.
När människobarnen går därnere och kivas
Då resonerar du nog liksom jag
Tänk vad skönt det är ändå
Att få sväva i det blå.
Och se Er lite grann så här från ovan.

Nu jordens alla murar börjar skaka.
En samling dårar satt vår värld i brann.
Vad fäderna byggt upp blir pannekaka.
Det ryck och slits i gamla vänskapsband
Ack kära Ni som slåss därner på jorden
Kom upp och ta en liten titt med mig
Jag är ganska säker på
Att Ni skäms en smula då
När Ni ser vår gamla jord så här från ovan.

(Lasse Dahlqvist)

15 153 svenskar lämnade samfundet svenska kyrkan i oktober. det är en rejäl ökning sedan månaden innan då 5 400 lämnade. Men trots att så många väljer aktivt att inte vara med i detta samfund så anser sig svenska kyrkan vara normen för det andliga livet i Sverige.