Freden i Halmstad 1450

Freden i Halmstad 1450

Kalmarunionen var nog en god idé, men den ledde också till mycket bråk och krigande. Erik av Pommern hade avsatts. Först i Sverige men sedan i Danmark. Han ersattes av sin släkting Kristoffer som blev hyllad som kung i Danmark på våren 1440 och senare i Sverige på hösten samma år. Han fick dock göra inskränkningar i kungamakten för att bli kung. Norge erkände honom först 1442. Kristoffer regerade ändå till 1448 då han oväntat avled. I Danmark blev en herre vid namn Kristian kung men i Sverige tog två bröder tillhörande ätten Oxenstierna makten. Dessa fick snart flytta på sig då Karl Knutsson som varit marsk och samarbetat med den kände frihetskämpen Engelbrekt makten och hyllades som kung.

Karl Knutsson av den ätt som senare kallades Bonde försökte återerövra Gotland. Det misslyckades. Han försökte även bli kung i Norge och lyckades med detta. Han kröntes i Trondheim av ärkebiskopen Aslak Bolt men alla mäktiga herrar var inte där. En del föredrog den danske kungen. Konflikten mellan Danmark och Sverige kunde inte lösas militärt. Så småningom kom man överens om att inleda förhandlingar, det var kungarnas riksråd som låg bakom detta förslag. Förhandlingar ägde rum i Halmstad. Ingen av kungarna deltog. Tolv danskar och lika många svenskar representerade vardera landet. Bröderna Åke Axelsson och hans bror Erik var med. Sistnämnde var med i den svenska delegationen och Åke i den danska. Inte så konstigt som det låter för frälsemännen hade ofta land och områden i de olika rikena. Flera biskopar från båda länderna var också med och de hade inget intresse av att stödja en mer krigisk linje.

Kung Karl hade gett order om att man inte fick vika i frågan om Gotland eller hans rätt till norska tronen. Det blev inte så. Vem som skulle styra över Gotland bestämde man skulle avgöras i ett nytt möte året därpå. Man beslutade också att unionen skulle vara vilande. Så länge Kristian och Karl levde skulle dessa förbli kungar i vardera riket. Men när någon av dem dog skulle nytt kungaval göras. Värst var det nog för Karl att förhandlarna kom överens om att Kristian fick Norge. Det dröjde länge innan Karl accepterade detta beslut. Mötet i Halmstad påbörjades den första maj och avslutades den trettonde. Men trots att mötet slutade i fred blev det snart krig igen. Det dröjde sedan länge innan en svensk kung kunde ta makten i Norge. Det skedde först 1814 då Karl XIII efter ett kort krig besteg Norges tron.

Om man beskådar denna avbildning ser man att såväl tre kronor och bjälboättens lejon är med. Men nere i hörnet ser man även Norges lejon med sin yxa. Lite av den röda färgen är bevarad. Mittskölden är ätten bondes vapen. En gång kung alltid kung tycks Karl resonerat. Men så var han kung i Sverige tre gånger och styrde Norge i 200 dagar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s