Kan det  verkligen bli fred i Mellanöstern? Jo det kan det. Roten till eländet är den stat som bildades i slutet av 1940-talet vt och kallas Israel. Verka för att denna stat upphör och problemen löser sig av sig självt. Låt en palestinsk stat bildas för palestinierna är de rättmätiga ägarna till området där Israel är. Staden Jerusalem som är en viktig plats för anhängarna av de tre abrahamitiska religionerna ställs under internationell kontroll och styre. Israel bygger på tanken att anhängarna av en religion den judiska är för mer än andra men de flesta judar i världen har valt att inte bo i Israel. Makthavarna i Israel verkar därmed inte för alla som anser sig vara judar.

Jolner är din make, du Fensalarnas drottning.

Det gör dig då mäktiga Frigg till julens asynja.

Då du därför är den i rang förnämsta av asynjorna

samlas vi alla asar och alver människor i Midgård och Valhall runt dig

och önskar dig god jul!

God jul Frigg!

Gör som Idun, ät ett juläpple!

Gör som Brage, sjung en julsång!

Gör som Oden, drick mjöd!

Oden och Mithras – likartade figurer

Under senantiken och folkvandringstiden skedde allt fler kontakter mellan det romerska imperiet och Nordeuropa. Såväl språk och matvanor som vapenteknik och arkitektur visar att kommunikationen mellan germaner och romare ökade. Inte minst religionen påverkades.

Arkeologen Anders Kaliff, docent vid Uppsala universitet, och religionshistorikern teol.dr Olof Sundqvist vid Högskolan i Gävle, menar att mycket tyder på att guden Oden var starkt påverkad av Mithrasfiguren. Kulterna påminde om varandra. Både Oden och Mithras var krigargudar och kopplades till en manlig, militär ideologi som idealiserade den orädde krigaren inom ett hierarkiskt kollektiv. Medlemmarna genomgick ofta initiationsriter och bar ibland djurmasker. Initiationerna till bärsärk, ett fornnordiskt brödraskap av elitsoldater, och till att bli en av Mithras romerska soldater påminde om varandra. Den blivande krigaren skulle härdas och symboliskt dödas. Både Oden och Mithras följde den döde upp till himlen i en vagn. Båda firades vid ceremoniella måltider i särskilda hus, som var avbilder av kosmos.

Skandinaver i romerska armén
Även bildspråket kring de båda gudarna är likartat. Ofta omges de av korpar, hundar eller vargar. Vissa Odenmotiv placerar honom tillsammans med en oxe, vilket påminner om Mithraskultens urbild av när Mithras dödar tjuren.
Anders Kaliff och Olof Sundqvist menar att det är möjligt att de skandinaver som var soldater i den romerska armén – vilket inte var ovanligt under 100- och 200-talen – blev initierade i Mithraskulten. Den var utbredd bland legionärerna vid rikets norra gräns.

De skandinaviska soldater som återvände hem fick ofta hög status tack vare sina erfarenheter och rikedomar, och deras uppfattning av Oden påverkade resten av samhället.

– Vi menar inte att Oden är ett annat namn för Mithras, säger Olof Sundqvist, men däremot att ett intressant kulturmöte verkar ha skett i Rhendalen för nästan 2 000 år sedan. Odenskulten påverkades av kontakterna, och mycket av detta kan ses i bildspråket.

Det finns en märklig passage hos den danske medeltida krönikören Saxo Grammaticus. Han berättar att Oden en gång lämnade Danmark, varvid en trollkarl vid namn Mithothyn blev gud i hans ställe och förändrade kulten och offerriterna. När Oden återkom flydde han och dog.

Det finns flera teorier om namnet Mithothyn. Det andra ledet tolkas vanligen som Othinus, det vill säga Oden. Men förledet kan hänga samman antingen med Mithras eller med det fornnordiska ordet mithu, det vill säga ”falsk” som i ”den falske Oden”. Både tolkningarna stöder Kaliffs och Sundqvists hypotes.

Texten kommer från Forskning och framsteg: http://www.fof.se

Mithra

Är Tor en frälsningsgud? Ja frågan är befogad. den rödskäggige guden uppvisar stora likheter med andra frälsningsgudar. Han är son till den högste guden som är verksam uppe i himlen. Hans mor är Jord. Alla frälsningsgudar har en jordisk mor eller en moder gudinna som förknippas med jorden. Han utför mirakler, han far omkring i österled och upplever många äventyr och utför stordåd/mirakler. Vid jultid stod förr hans avbild i mitten av flankerad av Oden och Frej. Frälsningsgudar är alla födda vid vintersolståndet, den tid julen brukar firas. Han är människornas vän och kan bota sjukdomar och med sin hammare återuppliva döda. Han omges av tolv personer/lärjungar och varav en är en förrädare. Räknar man med personer i Tors familj/hushåll blir de tolv. Vidare är Tor förknippad med solen även om han själv inte är solen. solguden Ull är hans styvson, Siv associeras med solen och det gör även brodern Balder. med solens hjälp överlistar Tor dvärgen Allvis. Tors hammare Mjölner är själva symbolen för den tro som allmänt kallas asatro. I sången om Harbard antyds det att trälar i meningen vanligt folk kommer till Tor då de har dött. Han dör/återuppstår då kan kämpar mot Elle, ålderdomen. Han förknippas med rusdrycker. Han sägs vara en stordrickare, han far med tyr till jätten Hymer för att få tag i en kittel som ska användas att brygga öl. Tor uppvisar många likheter med andra frälsningsgudar och kan räknas till denna kategori av gudar.

Siv (hustru)

Järnsaxa (bihustru)

Mode (som)

Magne (son)

Trud (dotter)

Ull (styvson)

Balder (bror)

Tyr (bror)

Meile (bror)

Tjalve (tjänare)

Röskva ( tjänarinna)

Loke (vännen/förrädaren)

Tomten

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta —
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» —
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen —
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; —

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick — men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

(Viktor Rydberg)

God jul önskar Ideella Kulturföreningen och Ideell Kulturkamp!