Tranbrev

Samtidigt som det är Marie bebådelsedag är det trandagen. Men då första dagen har firats i hela landet så är trandagen mer lokalt färgad. Tranan är en fågel som kommer tillbaka vid våren och ofta kommer den vid tiden runt vårdagjämningen. Tranan spelar en viss roll i folkkulturen men kyrkan har aldrig haft någon relation till denna fågel som på latin heter Grus Grus.  Småland, Öland och Blekinge, Västmanland, Värmland, Dalsland har varit landskap där tranan firats. Idag är det främst i Västergötland tranan uppmärksammas och då vid den stora trandansen vid Hornborgarsjön. Västergötland har ju tranan som sin landskapsfågel.

En av de seder som funnits runt trandagen har varit tranbrev. Dessa brev påminner om de som finns vid påsk och jul. En trana, ofta med en skämtsam vers skickades i vissa områden där tranan uppmärksammades gav barnen till de vuxna och till grannar. Utklädning som vid många andra seder fanns förstås med.  På sina håll delades tranbreven ut dagen innan bebådelsedagen.

Seden med tranbrev är nog på stark tillbakagång. Men föreningen har nu gjort ett försök att hålla liv i traditionen om än i lite modifierad form. Vykort med tranor som motiv har skickats till medlemmar och kanske kan det bli nytt liv i traditionen?

Allas vår Erik Axel Karlfeldt har diktat om tranbrev i diktsamlingen Flora och Bellona:

  Tranbrev

Mästaren stod på stranden,
höll ett brev i handen,
tänkte med djup, gudomlig håg
på Betanias stilla by.
Vem ibland drängar alla
skulle som bud han kalla?
Då såg han upp och vinkade ner
en susande fågel ur sky.
»Trana, hör vad jag säger!
Vingar och ben du äger,
löp över träsk och flyg över berg
med min himmelska tankes ord.«
Tranan, stolt och förveten,
stöter se’n dess i trumpeten,
far med ståt i sin purpurhatt
som kurir mellan himmel och jord.

Se, nu kommer tranan,
tranan kommer från Kanan,
söker sig hit till sin nord igen,
sitt kärr, sina frostiga bär.
Hör du tranan skria,
öppna ditt fönster, Maria,
lyssna och tänk en bebådelsenatt
på den som dig rätt har kär.
Rent som med sol på driva
ville min längtan jag skriva,
sända den bort till din fjärran trakt
med det ädlast betrodda bud.
Hör du hornet i blåsten
tänk: Nu kommer posten.
Vänta, du grå postiljon, och bär
tillbaka min hälsning med Gud!