From Asatru Art Blog: http://asatruartblog.wordpress.com

Ha en trevlig vintersolståndsdag alla hedningar! Äring och fred! God hednisk jul! Hell alla gudamakter! Hell Sol!

Varför den gnostiske hedningen bör ägna sig åt välgörenhet

Många människor ägnar sig åt välgörenhet. Skälen är många och motiven likaså. Även den gnostiske hedningen bör ägna sig åt välgörenhet. Anledningen är följande: Världen består av två ting ande och materia. Av materia skapade gudarna liv. Genom att ge materiella ting eller utföra materiella gärningar, välgörenhet består inte bara av att skänka saker utan att göra saker. Gnostikern visar då han skänker eller donerar till välgörenhet att han anser att den andliga världen har företräde.

Det ska dock sägas att det inte finns något motsatsförhållande mellan ande och materia. Det sistnämnda är inte ont eller syndigt. Men det är till den andliga vägen gnostikern vill vandra och genom välgörenhet visar man att detta. Redan under hednisk tid kunde kungar och stormän få ärenamn som ”guldets fiende” eller ”guldhatare”. I det berömda Beowulfkävdet berättas att den drake som hjälten dräper varit en rik och mäktig man vars girighet låtit honom omvandlas till en drake efter sin död. Ja man hade ingenting emot materiell och världslig välfärd i hednisk tid, men det var inte och fick heller aldrig bli ett självändamål.

Den gnostiske hedningen är inte en askes som svälter och plågar sig och lever på ingenting. Man behöver inte förakta livets goda, tids nog dör man och då kan man inte njuta av det ändå. Men genom att ägna sig åt välgörenhet visar man att det finns högre värden än de rent materiella. Välgörenhet för också ofta gott med sig. För att återbevisa att det inte finns motsatsförhållande mellan världsligt och andligt mellan ande och materia kan gnostikern därför gott skänka pengar eller verka för skyddandet och bevarande av miljön. Moder Jord är gnostikerns vän och det är från henne han ger sig ut i den andliga världen. Konst och kultur kan också stödjas, med materiella ting stöder man då det andliga. Gnostikern behöver dock inte skänka om han inte har något att ge bort. Har man ont om pengar så ger man dem inte till andra. Man ska heller inte känna tvång eller krav att ge bidrag. Gnostiker ägnar sig inte åt tävlan i sådana ting.

I Jotunheim, jättarnas värld föddes Gerd. Fadern heter Gymer och moderns namn Aurboda. Platsen där Gerd växte upp vaktas av eld och vakthundar. Passande för en jättekvinna vars namn betyder inhägnad.

Genom giftermålet med Frej så blev Gerd en asynja. Men Frej härstammar även från vanerna så Gerd kan nog även räknas dit. Med maken fick Gymers dotter en son som heter Fjolner och genom honom är Gerd gudomlig stammoder till den kungaätt som kallats ynglingarna. Vidare är Gerd svärdotter till Njord, svägerska till Freja och ingift moster till Hnoss och Gersemi. Njords maka Skade är liksom Gerd av jätteätt. Kanske är de släkt då Aurboda sägs vara bergsrese och Skade gillar ju som bekant bergen.

Mest känd är Gerd i den berättelse som handlar om att Frej sände sin skosven Skirner att fria till Gerd. De som kan sina eddor vet att Gerd var ovillig att gifta sig men fick ge med sig. Äktenskapet verkar blivit lyckligt. Men Frej förlorade sitt svärd då han gifte sig med Gerd och han kommer att stupa vid ragnarök.

Frej och alla andra vaner förknippas med fruktbarhet och Gerd får sägas vara en fruktbarhetsgudinna. Skalderna har nämnt Gerd och man tror ha funnit guldplåtar som avbildar Gerd med sin make. På det berömda Gosforth Cross finns det två figurer som tris föreställa Skirner och Gerd. I den namntula som tar upp 27 asynjors namn är Gerd listan högt. Frejs maka har nummer fem.

I nutid har många konstnärer avbildats Gerd och här är nio verk till jättinnan som blev asynjas ära.

I kvädet om Trym i den poetiska eddan nämns asynjan Var. Men hon nämns endast en gång. Snorre nämner henne och i den namntula som tar upp 27 gudinnors namn är Var nummer 23. Hon nämns mellan Sigyn och Vör. Vars stora uppgift är att se till att eder och löften hålls. Äktenskapliga eder framförallt, ska tillägas och vår asynja kan vara farlig. Var hämnas på de som bryter sina löften. Det betyder att hon är en av de få gudinnor inom asatron som faktiskt har en hämndlysten karaktär. Kanske detta förklarar varför hon nämns så sällan i källorna? En gudinna som hämnas nämner man inte i onödan. Hur hon hämnas törs vi väl inte ens tänka på.

Var tillhör kretsen kring Frigg men annars förtäljer inte eddorna så mycket mer om henne. Även när det gäller Var så finns inget belägg för att någon kult funnits eller ortsnamn uppkallats till hennes ära. Vår är en annan stavning på asynjans namn. Nuförtiden hyllas Var, med all rätt ska tilläggas. Dikter skrivs, statyetter tillverkas och målningar görs. Hell Var!

En gud som skapar orena djur har orena tankar och vilken normalbegåvad människa vill tillbe eller dyrka en oren gud? Vi tycker den gud som judar och muslimer tillber är oren!

Denne lille gris är inte oren. Men snuskgudar från öknen är skitiga, så skitiga att de inte får avbildas!