Asatron levde vidare i sagorna: Den väntande jungfrun

Asatron levde vidare i sagorna: Den väntande jungfrun

”Unge Hr Svedendahls wijsa” handlar om ädlingen Svedendal och nedtecknades på 1690-talet. Den är även känd från Danmark och kanske kommer den därifrån. Skåne nämns ju i visan. Men dagens Sydsverige är ju det forna Norddanmark. Visan eller balladens huvudperson ger sig iväg till sin döda moder för att få hjälp och råd med vem han ska gifta sig med. Då visan inte är allt för känd återges den här i den nedtecknade versionen, den återges som faksimil ur ”SVENSKA LANDSMÅL OCK SVENSKT FOLKLIV” från 1928:

Unge Hr Svedendahls wijsa:

Dett war dhen unge Hr Svedendahl
han skulle dhen Bålden leka,
så trilla han dhen för Jungfrunes Buur
dhet giorde hennes kinder så bleka:
du lär och bär din ord wäll:

Han trilla dhen Båld för Jungfrunes foot,
sielfwer han effter geck;
så feck han sorg i sinnet
för än han Båldent feck:
du leir etc:

Hörer du Unge Hr Svedendahl
hwad iag sägr dig,
du trilla till Båld för din fästemö,
och trilla honom intet för mig
du lär etc:

J Sittien här alla mina män
i dricken miödh uhr Sölfskåhl,
Emädan iag går på hårda Stallbärg
och gifwer min Moder måhl
du lår’ etc:

J Sittien här alla mina män
i dricken miöd uhr Sölfhorn,
medan iag går på hårda Stallbärg
och talar med min moder 3 ord:
du etc:

Dett wahr den Unge Hr Svedendahl
han begynte på sin Moder att kalla:
der rembna dhe Muhrar
och så dhe hårda Hallar.
du etc:

Hwem ähr dhet som mig wäcker
eller hwem ähr dhett som mig kallar:
medan iag må intet Sofwa med roo
alt under dhe hårda Hallar
du: etc:

Jngen på Eder wäcker
och ingen dher till Swarar
utan dhen Unge Hr Svedendahl:
han will med sin Moor 3 ord tala:
du etc:

Hörer i min k: Moder
Hwad iag säger ehr,
weten i hwar min fästemö ähr
i döllien dhet intet för mig:etc

Ja så Män det wet iag nu
dhet säger iag för wist,
hon sitter i Nionde konungarijk:
hon’ wäntar så effter tigete:

Tig will iag gifwa hästen god
som bära skall dig fram,
han löper så lätt öfwer Salta watn:
som öfwer dhet löfgröna land etc:

tig will iag gifwa ett Swärd så gott
som glima skall ved tin sijda:
hwar den tijdh dhu tänker på mig
med freden skall tu rijda: etc

tig skall iag gifwa Gullet så röd
som glima skall i tina händer,
när tu korner i Jungfrunes Buur
så grant skall hon tig kienna etc

dhet war dhen unge Hr Svedendahl
han rijder på främmande land
så fick han see dhen herde
som kiörde dhet fä på strand etc

Hörer du lilla fäherde
hwad iag nu säger dig
hwem äger dhett fä du kiörer
till Strand för tig: etc

Jag tör intet för eder höga häst
eller för eder Gull så röd,
dhet sitter en Jungfru i Buuren
hon hårt för böd mig dhet. etc:

Hör du lilla fä herde
hwad iag säger tig:
blef’ iag konung på dhetta land
en Riddar gör iag af tig:

dhet sitter en Jungfru i Buren
hon wefwer gull i Laa:
hon wäntar en riddar från Skånes landh
som heter Hr Svedendahl:

Alla dörar ähro utaf Jiärn
och låsarna utaf ståhl
dher ligga 12: Snöhwita Biörnar
dhe hålla om Jungfrun wård etc:

dhet war dhen unga Hr Svedendahl
han rijder i Jungfrunes Gård,
Alla dörarna öpnades
och låsarna föllo ifrån’
stilla låg alla 12: Biörnar
dhe rörde sig icke ett hår etc:

dhett wahr unge Hr Svedendahl
han steg inom dörana tree
Men dhet war Jungfru Spegelklar
hon honom men ögona Neg: etc

Hören i Unga Svedendahl
Hwad jag säger ehr
mötte eder någon fäherde
som kiördes dhet fä för sig: etc

Ney så men dhet giorde dhet ey
dhet säger iag nu förwist.
utan en lijten Nechtergal
han sjunger så wåkert på qwist etc

dhet war Jungfru Spegelklar
hon tog Hr Svedendahl i sin fambn
dhetta land och rijke
skall wahra Bägges wårt gagn
du lärs etc:

Med råd av sin döda moder får hjälten sin älskade. Men berättelsen syns vara äldre än 1600-talet. För det verkar som om grundmotivet redan finns med i den äldre Eddan. I de två sångerna om Svipdag är grundberättelsen den samma. Den unge Svipdag hämtar hjälp av sin döda moder som ligger begravd. Modern vaknar till liv och sjunger trollsånger som ska skydda sonen. Fortsättningen på berättelsen följer i sången om Fjölsvinn. Svipdag kommer nu fram till den plats där hans tillkomande sitter och väntar. Han kommer i samspråk med väktaren Fjölsvinn som när han får klart för sig att det är Svipdag öppnar porten och de älskade förenas. Fjölsvinn är ska tilläggas ett av Odens binamn. Menglöd har många forskare associerat med Freja, den mäktigaste gudinnan i den förkristna tron i Norden.

Det som förenar

Huvudmotivet den unge mannen som söker hjälp av sin döda moder för att få tag i den väntande jungfrun. Namnen Svipdag och Svedendals har en viss likhet.

Det som skiljer

I Eddan har den unge Svipdag tvingas ut för att leta efter sin tillkommande av en elak styvmor. Denna styvmoder nämns inte i den medeltida balladen, annars är ju styvmödrar ett ganska tacksamt motiv i sagor och sägner.

Slutord

 Berättelser om hjältar som måste utföra stordåd och prövningar för att få sin utvalda finns det flera exempel av i historien men det finns i Svedendals visan stoft från hednisk tid. De båda har ett gemensamt ursprung även om mycket skiljer dem åt. Grundmotivet är detsamma och det kommer från hedendomen.

Svipdag med Menglöd/Freja.

2 kommentarer på “Asatron levde vidare i sagorna: Den väntande jungfrun

  1. Hedningen skriver:

    Lustigt nog läste jag så sent som igår en artikel i Nordisk Familjebok om detta ämne, och tänkte skriva ett blogginlägg, men nu hann du före..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s