”Gnostisk” asatro

”Gnostisk” asatro, vad är det? Gnostisk är ett grekiskt ord som översätts till kunskap eller insikt. En inre andlig kunskap som de flesta inte kan förstå eller uppleva. De flesta hävdar att den förkristna religionen, känd under begreppet asatro var en naturreligion. Gudamakterna är främst personifieringar av naturmakter och mänskliga egenskaper. En primitiv polyteistisk religion som inte är lika utvecklad som exempelvis den monoteistiska kristendomen. Men hedningarna som tillbad gudarna Oden och Tor, samt gudinnorna Frigg och Freja lade ner mycket tid och energi på att utveckla poesi och skaldekonst. Skalderna hade högt anseende och de gjorde allt mer komplicerade verk. Om nu asatron bara var en enkel naturreligion, varför då lägga ner så mycket tid och möda på att konstruera dikter? Det är nu det ”gnostiska” kommer in.

De flesta religioner har en offentlig sida som de allra flesta, ja rentav alla kan delta i. Det är årsfester, begravningar och vigslar. Liten eller ingen kunskap krävs för att delta vid dessa religiösa ceremonier. Däremot krävs det mycket för att förstå religionens innersta delar, dess kärnbudskap om man så vill. Alla människor har inte lika stor andligt behov eller förmåga att förstå andliga budskap. Inom kristendomen som är det västerländska samhällets dominerande religion uppkom frimureri. Alla kunde vara kristna, men många med behov och intresse av högre kunskap och andlig utveckling sökte sig till de hemliga ordnarna. Frimureri ska inte vidare behandlas men likande verksamhet bör ha funnits i det förkristna samhället. I det Romerska riket fanns vid slutet av antiken flertal olika religiösa samfund med ordens likande karaktär där de invigda samlades för att tillbe Mithra, Dionysius och andra gudar. Dessa sällskap var inte öppna för alla.

Asatroende kunde samlas vid årsfester och andra högtider. Vid dessa ceremonier kunde alla delta. Men kunde alla i äldre tider förstå en dikt eller ta till sig innehållet i ett kväde om gudarnas verksamhet? Poesi och dikter var ett sätt att kunna tränga djupare in i den andliga världen, den andliga verkligheten. Asatron var en poesireligion.

Världen, eller rättare sagt världsalltet skapas av att eldens och kylans värld möts. I mötet däremellan uppkommer jätten Ymer och kon Audhumbla. Kon slickar fram ur rimfrost en man som får namnet Bore. Bore får en son vid namn Bur som i sin tur får tre söner, Ville och Ve är namnet på två av dem, men den äldste är Oden. Bröderna dräper Ymer som sedan blir det material världen byggs av.
Gudarna skapar världen, men världen skapas ur en jätte. Gudarna står för de högre och andliga, Ymer, eller hans kropp står för det lägre och jordiska, det materiella. Gudarna, återigen Oden, Ville och Ve skapar sedan människorna ur trädslagen ask och alm. Urfädernas namn är Ask och Embla. Det andliga möter det materiella ännu en gång.

Gudarna, eller rättare sagt asarna är makter som förknippas med himlen. De makter som de flesta gudinnor härstammar från är de som representerar jord och mark baner och alver. En del av vanerna har även gift sig med representanter från jättarnas ätt, Skade gift med vanen Njord och Gerd gift med vanen Frej. Dödsgudinnan Hel är av jättesläkt och är en jordisk, ja rentav underjordisk makt. De som avlider i människornas värld, Midgård hamnar hos Hel. Men de som är trogna asarnas främste gud Oden kommer till Valhall som ligger bakom regnbågsbron Bifrost. De som är anhängare av den andliga världen far till himlen, medan de med jordisk kunskap och förmåga de hamnar i Hel. Brage, Odens son och skaldernas gud kommer för att ta emot de som kommer till Valhall. Ett talande exempel på att asatron är en poesireligion.

Vill vi bygga vidare och söka asatrons innersta kärna då måste vi bygga vidare. Det är dags för att hitta en högre sanning i asatron inte som nu främst tala om behov av kultur och identitet, inte bara känna inspiration i årsfesterna utan det är dags att ta del av en kunskap som få kan ta del av. Det är tid för gnostisk asatro!