Myling

Myling

Efter kristendomens införande förändrades samhället i Norden. Tidigare skedde det att barn som var oönskade eller klena sattes ut i naturen där de dog. Kristendomen ansåg dock att alla barn som föddes skulle döpas och att sätta ut dem blev ej längre tillåtet. Men synen på sexualitet ändrades också. Sexuellt umgänge var i princip bra tillåtet inom äktenskapet och ogifta mödrar riskerade social stigmatisering. Några av dessa kvinnor tog i desperation och dödade de småbarnen. Barnamord har ofta sett som något fruktansvärt och samhällets dom har varit hård. I denna miljö uppkom tron på mylingen.

Mylingen eller utbördingen är ett barn som dödats av modern och som ej blivit döpt. Barnet kan därmed trots att det mördats ej heller komma till himlen. Mylingen för väsen och går igen tills modern avslöjas och får sitt straff. Tron på dessa barnspöken fanns inte under hednisk tid då barn kunde sättas ut som redan nämnt, men också då dop inte förekom. En berättelse om en Myling ska här återges ur Svenska folksägner:

I gården Sundshult i Naverstads socken fanns för hundra år sedan en myling som spökade om nätterna så att folket aldrig fick någon ro. En gång strax före jul hade de skomakare i gården och skomakaren satt uppe och sydde om natten. Bäst han satt där kom det fram ett litet barn och sade :
—Varför sitter du där? Flytta dig åt sidan!
—Varför det? frågade skomakaren.
—Jo, sade mylingen, jag vill dansa.
—Nå, så dansa då! sade skomakaren.
När mylingen hade dansat en god stund gick han sin väg, men snart kom han igen och sade :
—Jag vill dansa om igen, och då dansar jag ut ljuset för dig!
—Nej, sade skomakaren, det låter du bli. Men vem är du som far fram på det här viset?
—Jo, jag bor under nedersta trappstenen i farstubron.
Jag lider stort tvång, för bytta ä’ trång och benen ä’ fång.
—Vem har lagt dig där? frågade skomadkaren.
—Se efter när det blir dager så får du se mor min komma i en röd hätta. Men hjälp mig härifrån så ska jag aldrig dansa mer.
Det lovade skomakaren och mylingen försvann. Nästa dag kom en piga från granngården med en röd halsduk på huvudet och när man grävde under farstubron hittades skelettet efter ett mördat barn i en ”stavabytta”. Liket fördes samma dag till kyrkogården och den brottsliga modern överlämnandes i rättvisans händer. Sedan dansade Sundshults myling aldrig mer.

Herman Hofberg, Svenska Folksägner, Skoglunds Förlag, Stockholm 1882

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s