Slaget Vid Dömitz 1635

Slaget vid Dömitz 1635

Det slag som utkämpades under trettioåriga kriget vid Dömitz 22 oktober 1635 var inte något avgörande slag men ändå viktigt för de svenska vapnen. Året innan hade det katastrofala slaget vid Nördlingen stått och Sachsen, tidigare allierat med Sverige hade nu i början av oktober bytt sida. Inom svenska armén fanns det missnöje. Många soldater var legoknektar och deras lön hade utblivit. Svenskarnas befälhavare var Johan Banér. Året innan hade den förre befälhavaren Gustav Horn efter Nördlingen hamnat i krigsfångenskap. Banér hade lyckats reorganisera armén och var nu hösten 1635 på återtåg från Magdeburg. Istället för att dra sig norrut mot Östersjön valde Banér att gå på offensiv. Svenska hären bestod på omkring 30 000 man. Staden Dömitz belägen där floden Elde mynnar ut vid Elbe hölls av svenska trupper. Sachsarna beslöt anfalla staden för att förhindra att svenskarna skulle ta sig över Elbe.

Kurfursten av Sachsen, Johan Georg I sände Wolf Heinrich von Baudissin med 7000 man mot Dönitz. Staden gjorde dock motstånd och när staden stormades försvarade svenskarna från slottet. När Banér fick höra att Dömitz anfallits gav han order till Patrick Ruthven, en av de många skottar som stred för svenskarna under kriget att undsätta staden. Då det var bråttom var de främst kavalleri som for mot Dömitz. Sachsarna däremot hade främst fotfolk, de skulle ju erövra en stad samt artilleri. När Ruthven kom närmare staden gav han order om anfall. Samtidigt som kavalleriet anföll sachsarna i ryggen gjorde försvarna ett utfall. Trängd mellan två fiender tog kurfurstens soldater till flykten. Baudissin själv höll på att tillfångatas, en svensk ryttare hade ridit fram och grepp tag i befälhavaren gehäng, men Baudissin lyckades ta sig loss och fly. Svenskarnas förluster blev små, men deras motståndare förlorade omkring tusen man och omkring 2500 blev fångar. Artilleriet och trossen kom i svenskarna händer. När budet om framgången nådde Stockholm firades segern i alla stadens kyrkor den 15 november.

Litteratur:

Björlin Gustaf Johan Banér, andra delen 1910.

Ericson Lars, Hårdstedt Martin, Iko Per, Sjöblom Ingvar, & Åselius Gunnar Svenska slagfält 2003.

Steckzén Birger Johan Banér 1939.

Patrick Ruthven, skotts krigare som stred för Sverige emot Sachsen som var en del av Tysk-romerska riket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s