Katolska fältherrar del V: Ottavio Piccolomini

Katolska fältherrar del V: Ottavio Piccolomini

Det är nog inte förmycket sagt att mannen med det ståtliga namnet Ottavio Piccolomini var den mest framgångsrike av de befälhavare som stred för kejsaren, ligan eller Spanien under trettioåriga kriget. Dels var han med under hela kriget, få var med och överlevde alla de trettio åren, dels så slutade han som högste befälhavare och fick stora belöningar.

Ottavio Piccolomini såg livets gryning i Florens. Familjen var adlig och en medlem i släkten Piccolomini var Pius II som varit påve. Unge Ottavio började som så många andra unga adelsmän en militär karriär. Som mening soldat, rättare sagt pikenerare började karriären och det skedde i spansk tjänst. Några år gick och 1618 deltog Ottavio Piccolomini nu officer i den här som storfursten av Toscana sände för att bistå kejsaren mot de upproriska i Böhmen. Vi det stora slaget vid vita bergen utmärkte sig Piccolomini för tapperhet. Några år senare var Piccolomini åter i spansk tjänst och tjänstgjorde under Pappenheim. Tillbaka i kriget i Tyskland träffade Piccolomini Wallenstein och blev befäl över dennes livgarde. Något senare, 1629 blev Ascanio, Ottavio Piccolomini yngre bror utsedd till ärkebiskop av Siena. Detta utnyttjade Wallenstein för att få kontakter med kretsar inom den katolska kyrkan. Ottavio Piccolomini fick nu många diplomatiska uppdrag av sin herre. Piccolomini var ute på sådana uppdrag när svenskarna landsteg i Tyskland och hade sin a framgångar under Gustav II Adolf. I krigstjänst var Piccolomini åter 1632 och kämpade med stor tapperhet vid Lützen. I slaget där Piccolomini tjänstgjorde på vänstra flygeln. I slaget sårades Piccolomini flera gånger och tre hästar han red sköts ihjäl av svenskarna. Vissa källor påstår att Piccolomini var med och såg den svenske kungen dra sin sista suck på slagfältet.

När konflikten mellan kejsaren Ferdinand II och Wallenstein började tog Piccolomini och stödde den förstnämnde. Matthias Gallas och Ottavio Piccolomini var de som hade hand om kejsaren order att få bort Wallenstein. Efter mordet på den sistnämnde överöstes Piccolomini av titlar och pengar. Senare under året deltog Piccolomini med framgång i slaget vid Nördlingen. Året efter, 1635 var Piccolomini i spansk tjänst. Nu streds det mot fransmän och holländare. Tillsammans med den kejserliga befälhavaren Johann von Werth tog Piccolomini och drev sina spanska trupper in i Frankrike 1636. Ett tag hotade den förenade hären Paris innan man tvingades ge sig av igen. 1639 stod slaget vid Diedenhofen, här skördade Piccolomi sin största triumf på slagfältet. Med överlägen här spanska trupper besegrades här en fransk armé under Feuquières som dog av sina skador efter slaget. Spanske kungen Filip IV utnämnde Piccolomini till hertig av Amalfi.

När Matthias Gallas la ner sitt befäl hopades Piccolomini få bli ny överbefälhavare. Nu blev det inte så, kejsaren Ferdinand III bror Leopold Wilhelm fick överta tjänsten men med Piccolomini som en av sina närmaste män. Ett slag sommaren 1641 vid Wolfenbüttel slutade med nederlag och i oktober 1642 förlorade dock såväl ärkehertigen och hertigen av Amalfi stort vid det som kommit att kallas andra slaget vid Breitenfeld. Båda de kejserliga befälhavarna la nu ner sina befäl. Piccolomini gick nu åter i spansk tjänst och stred åter främst mot fransmännen. Den spanske kungen gjorde Piccolomini till grand av Spanien samt förlänade honom det gyllene skinnets orden. Våren 1648 blev nu äntligen Piccolomini högste befäl för kejsarens armé. Men som generalissimus kunde hertigen av Amalfi inte uträtta mycket, freden stod för dörren, men ett slag utkämpades vid Dachau oktober det sista krigsåret. En förenad svensk-fransk här mötte Piccolominis styrka som segrade.

Åren efter kriget blev framgångsrika för Piccolomini. Vid de fredkonferenser som hölls i Nürnberg 1649-1650 var hertigen av Amalfi som kejsaren högste sändebud. Vid dessa möten blev Piccolomini god vän med den blivande svenske kungen Karl Gustav. Piccolomini ska ju varit med när den svenske tronarvingens morbror avled vid Lützen så de kan nog ha mycket att tala om. 1651 gifte sig Ottavio Piccolomini med Maria Benigna, dotter till hertigen av Sachsen-Lauenburg. Belöningar och utmärkelser fortsatte att komma. 1654 blev Piccolomini hertig av Münsterberg och upphöjdes senare till riksfurste. Två år senare avled Piccolomini av de skador han ådragit sig efter att ha fallit av en häst. Några barn hade inte tillkommit i äktenskapet så en brorson fick ärva hertigdömet. Otavio piccolomini begravdes i Wien. Graven finns

Av alla de kejserliga befälhavarna får Piccolomini anses vara den mest lyckosamme. Inte nog med att han överlevde hela kriget, hans steg i graderna och blev hertig. Några viktiga slag förlorade han, men det var inte några katastrofala nederlag.

Ottavio Piccolomini i klassisk fältherre pose.

I mitten på kort sidan till vänster sitter Piccolomini med svenske tronarvingen Karl Gustav, senare kung med regentnummer tio och Karl Ludwig, av Pfalz. Sistnämnde son till den så kallade ”vinterkonungen” Fredrik av Pfalz som utsågs till kung när upproret 1618 började i Böhmen. Platsen är den stora fredsbanketten i Nürnberg 1649.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s