Mera tankar om slaget vid Lena

Mera tankar om slaget vid Lena

Slaget vid Lena 31 december 1208 är känt för att Oden ska ha visat sig under slaget. Kristendomen ska införts i etapper i Sverige. Redan på 900 talet fanns det folk som konverterat men det gick trögt att vinna allt folk för den nya tron. Först runt år 1100 var kristendomen införd, eller senare ändå. Den norske kungen Sigurd med tillnamnet Jorsalafarare ska ha anordnat ett korståg mot Småland på 1120 talet. Men en del av det gamla levde kvar, såväl i Sverige som i övriga nordiska länder. Hedniska kvarlevor finns för övrigt i hela Europa. I början av 1200 talet hade det gått omkring hundra år sedan hedendomen officiellt försvann. Det är inte helt orimligt att det faktiskt fanns någon eller några som minns det gamla och mer troligt är det att det fanns folk som hört de gamla berätta om den äldre tron och det samhälle den verkade i.

Vad vet vi egentligen om vad folk trodde på i Sverige under den tid då Sverker och Eriks ättlingar dräpte varandra? Vad hade folk för trosföreställningar? Ja vi vet inte. Sverige var i den katolska världens utkant. Man trodde inte bara på kristendomen, utan även på tomtar, troll, spöken, älvor och mycket mer. Att en och annan asagud och gudinna levde kvar får man nog säga är bevisat. Gudamakter som levde kvar och som upptecknades av folklivsforskare och andra lärda män var Odin, Tor, Balder, Frigg och Freja. Rent allmänt anses Frej blivit transformerad till Erik den helige, och Sankta Elin av Skövde huserade i Skade vi. Om minnet av det gamla levde kvar på 1800-talet, hur mycket borde då inte levat kvar endast hundra år efter att folk slutat blota?

Ragnvald Odinskarl hette en man som nämns i Stockholms tänkeböcker för åren 1484-1485. Denne herre sa att han tjänat Oden i sju års tid och stulit i fyra kyrkor. Det är ganska långt fram i tiden, bara några årtionden innan reformationen kom.

Oden ska dykt upp vid Lena. De källor som nämner detta gör det i ganska saklig ton. Oden är inte ond, för de som segrade vid Lena, det vill säga eriksätten verkar det nästan lite bra. Kanske vill man bara med Odens närvaro säga att det var ett väldigt blodigt slag. När en strid är så vild och blodig att till och med gamla hedniska gudar vaknar till liv, ja då är det en strid utöver det vanliga.

Rent generellt hade Sverkersätten varit mer ”internationell” än sina antagonister. De stödde den katolska kyrkan i större utsträckning och inkallade munkar, anlade kloster. Eriksätten däremot syns av alla att döma mer företräda en mer inhemsk religionspolitik. De ville själva utnämna biskopar och ha kontroll över kyrkan. Det är då inte förvånande att de upphöjer stamfadern Erik Jevardsson till helgon. Ett inhemskt helgon blir ju ett verktyg i kampen för en mer ”nationell” kyrka. Föga förvånande ville inte påven göra Erik till officiellt katolsk helgon.

Eriksätten fick stöd från bland annat Västergötland och det norrut belägna Svealand. Svearna var de som sist lev kristna. Sista religionsstriderna hade utkämpats i slutet på 1080 talet. 120-30 år innan slaget vid Lena slogsfortfarande asatrogna mot kristna. Minnet borde levt kvar.

Detta är en teori, men det kan faktiskt varit så att en och annan i tronkrävaren Erik Knutssons här faktiskt trodde på Oden. Ja de trodde nog på Jesus och helgonen också. Men folk har nu en gång för alla en förmåga att tro lite utanför den officiella religionens trånga dogmer. Att åkalla Oden och önska att han ger en seger i strid, var nog lite som att åkalla Djävulen. Folk har trots kyrkans förbud i hela den kristna världen anropat mörkrets furste om bistånd. Men vad gör man inte i krissituationer?

Slaget vanns av Erik Knutsson och hans anhängare. Det var de som Oden bistod i slaget. Kanske var slaget vid Lena hedendomens sista strid, kanske var slaget ett eko av en annan tidsålder, en hednisk tidsålder?

3 comments on “Mera tankar om slaget vid Lena

  1. MartinA skriver:

    I början utökade kyrkan Kungens makt. De skrivkunniga prästerna och deras underkastelseideologi lät hövdingar förvandla sig själva till kungar. Det är i den här delen av historien vi ser den otäcke Olav Tryggvesson.
    Men när detta var gjort och kungarna etablerat sin makt så började kungarna irritera sig på att kyrkan blandade sig i och ville begränsa deras makt. Och helt plötsligt fanns det ingen poäng att hetsa mot gudarna längre.

  2. Det är väl lite så att det var politik med. En religion, en kung, ett rike!
    Prästerna koncentrerade sig för att omvända överheten, kungar och stormän. Hedniska byggnader försvann och gudastöttor slogs sönder, men man ägnade inte så mycket tid och energi åt att få folk att sluta tro på tomtar som är en slags förfädersandar eller di sma under jordi som man säger på Gotland.

    Sverige var ett and med i princip inga vägar, det var nog ganska långt mellan människorna ibland. Få städer fanns. Präster fanns men få var de. Det säger sig självt att i en sådan miljö lever det gamla kvar. Möjligheten att ta bort allt var svårt och som vi ser lyckades den inte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s