Dödsspråket i asatron och Hels ansikte

Dödsspråket i asatron och Hels ansikte

I eddan finns det två dikter där döda kvinnor väcks upp, Balders drömmar och Groas galdrar. De döda är något motvilliga att återkomma till de levandes värld. I dikten om Helge Hjovardsson kommer den döde hjälten tillbaka till livet från Valhall, även han är något motvillig att återkoma. Är man död, ja då vill man inte leva, ungefär som levande inte vill dö.

Den andra aspekten av tillvaron lockar, inte, ja den kanske rentav skrämmer. Livet skrämmer de döda, döden skrämmer de levande.

Hels ansikte är delat i en levande och en död sida enligt de flesta, andra säger att hon egentligen bara är höjd av skuggor. Mot de levande är hon sur och avvisande. Men är hon det mot de döda? Troligen visar en annan sida mot dem. De levande som trots allt kommer till Helriket är ju fridstörare och har ju ingenting där att göra stängt taget.

De två sidorna av henens ansikte och kropp kan även tolkas som den ”goda” och den ”onda” döden. Den goda är den barmhärtiga döden då en levande slipper ifrån lidande och olyckor, eller när en person som levt ett rikt och meningsfyllt liv på sin ålders höst somnar in utan plågor. Den onda är när barn dör, folk som utan orsak misshandlas och mördas. Men det är inte Hel som plågar och dödar, det är de levande som gör. Hel är dödens gudinna, inte dödandets.

Hel, såväl gudinna som riket är otrevligt mot de levande, men det finns få belägg att de döda ogillar sin existens. Några rader i eddan låter några få personer pinas, men de är ganska få. Kanske är det så att det finns vissa brott som inte kan sonas ens i de dödas rike?

Hel påminner ganska mycket om grekiska Hades. Ingen otrevligt monoteistiskt Gehenna där det brinner. Men även i Hades som är indelat i olika områden är ju Hel bestående av nio världar. Hades straffar några få personer som satt sig upp mot gudarnas världsordning, och troligen verkar den nordiska dödsgudinnan vara av samma åsikt. Ingenting säger att straffen är eviga. Det ges vissa antydningar i eddan att återfödelse sker. Måhända det är så att de som avlider i Hel är just personer som återföds? Avlida i hel är detsamma som att födas åter, man kan knappast vara död mer än en gång. Inte elevande mer än en gång i taget heller för den delen.

Hel anses av de flesta vara dotter till Loke och jättinnan Angerboda. Bröderna till Hel är fruktansvärda monster. Dessa har ingen gudastatus. Måhända är det så att Loke hade blivit far till Hel först efter han blivit Oden, också en dödsguds blodsbroder och därmed får även dottern som alltid räknas sist i syskon skaran en del av det gudomliga över sig?

”Dödsspråket” eller vad det nu ska kallas i den nordiska religionen är könskodat. De gudamakter som sysslar med döden är kvinnliga sådana. Ran dränker män, valkyrior tar de stupade till Valhall och Folkvagn. Freja är krigsgudinna och Geifon tar hand om de döda jungfrurna. Sedan har vi Hel, dödens gudinna. Kvinnor föder män till livet, då är det kanske logiskt att kvinnor tar han om dem när de dör.

När man läser om religionsförsämringen som skedde då de kristna kom märker man ofta att just kvinnor är intresserade av den nya läran. ”Dödsspråket” är kvinnligt, gudinnor tar män med till tillvaron efter döden. Det är ett språk som tilltalar män. Men kristendomen lär ju ut att man återuppstår genom att tro på en man. Jesus Kristus är ju en form av dödsgud och att livet efter döden går via en man är nog tilltalande för kvinnliga anhängare. Det finns erotik i döden. En del av de fornnordiska dikterna innehåller ju rader om att hel omfamnar dem och likande metaforer. På Gotland har man de berömda bildstenarna. En del säger att stenarna är ”championformade” andra säger att de är formade som fallosar. Ett vanligt motiv är en man som kommer färdandes och möts av en kvinna med fyllt dryckeshorn. En talande bild att döden är feminin.

Vi levande ska inte hänge oss åt någon morbid dödskult. Vi dör ju för eller senare och vi får nog med döden då. Inte ska vi ägna oss åt ”livskult” när vi är döda. Men döden bör vi hedningar tänka på ibland och likaså konsten att dö. Sänd den mest mystiska gudinnan inom asatron en tanke då och då, liksom man ska sända en tanke till sina döda förfäder och vänner. Men försök att ha ett avslappnat förhållande till tillvaron efter livet. Det gör livet lättare att leva. Tids nog ler dödsgudinnan sitt vackraste leende mot dig.

hel-valkommen

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s