Mörksuggan

Mörksuggan

Från Gagnef i söder via Djura, Åhl Leksand och till Rättvik i norr lever i folktron ett väsen som benämnts mörksuggan. När folk började tro på detta väsen vet man inte, men det är cirka nittio år sedan eller så som folklivsforskare upptecknade berättelser om denna varelse. Rent etnologiskt tillhör mörksuggan den grupp som kallas ”pedagogiska fiktioner”. Mörksuggan har en sådan funktion, för att förhindra att barn är ute för sent på kvällarna så har man sagt att akta er så inte mörksuggan kommer. Enligt en berättelse kan mörksuggan äta upp vägen för barnen så att de får svårt att hitta hem.

Mörksuggan har setts som en slags symbol för mörker när det är som mörkast. Och mörkt kan det bli även i trakterna kring Siljan. En berättelse från Rättvik där tron på denna varelse syns ha varit starkast låter så här. En man i nästan 90 år gammal från Rättvik berättade vad som hände då han var åtta år gammal och lekte med sin lillasyster:

morksugga

”jag minns det som det skulle hänt igår. Ändå är det mer än åtti år sedan. Mor gick resolut till dörren och ropade: kom in mörksugga. Det nyss så heta blodet hos oss frös nära nog till is, håret satt som iborrat, ögonen stirrade och benen sviktade, då jag fick tag i lillasysters arm och försökte komma till fållbänken framför den stora parsängen. Jag tror inte att något syntes i dörröppningen, men tyst blev det ögonblickligen.”

Hur denna varelse som av namnet att döma borde vara av honkön ser ut viste man inte. Men rättviksfödde konstnären Verner Molin 1907-1980 tog sig för att försöka avbilda den. Sedan flera årtionden tillbaka är mörksuggan nu en slags symbol för Rättvik och en populär turistsouvenir. Rättviks kommun får in en och annan peng men så har en del av mystiken försvunnit.  Från myt till kommersialism.

morksuggor

Konstnärer del XXV W. G. Collingwood

Konstnärer del XXV W. G. Collingwood

Vissa konstnärer och författare blir aldrig kända med namn utan bara med förkortningar. J R R Tolkien är ett exempel och mannen vi ska berätta om nu är ett annat. W. G. Collingwood eller rättare William Gershom Collingwood hade en brittisk far och en schweizisk mor och föddes 6 augusti 1854 i staden Liverpool. Fadern var målare och äpplet föll inte långt från trädet.  William Gershom Collingwood reste till Oxford 1872 för att studera. Vid universitetet träffade han John Ruskin som fick ett avgörande inflytande på Collingwood. Ruskin som var konstprofessor hade startat konstgruppen prerafaeliterna tillsammans med några andra konstnärer. Collingwoord blev senare assistent hos Ruskin men fortsatte också studera konst vid Slade School of Fine Art och slutligen vid Royal Academy of Arts 1880. 1883 gifte sig Collingwood med Edith Mary Isaac. Tre döttrar och en son blev det i äktenskapet. Colllingwood skrev en biografi över Ruskin 1893 men skrev också en roman om en viking som fick titeln Thorstein of the Mere. 1897 besökte Collingwood Island och resan gav honom flera konstnärliga impulser. Resan blev sedan en bok tillsammans med Collingwoods isländske vän Jón Stefánsson och fick titeln Pilgrimage to the Saga-steads of Iceland. Några år senare arbetade de båda med en översättning av Kormak Ögmundarsons saga. Collingwood gjorde även illustrationer till en brittisk utgåva av den poetiska eddan. Viktigaste arbetet anses dock vara Northumbrian Crosses of the pre-Norman Age. Collingwood upptecknade och illustrerade många av dessa stenkors.

1907 fick W G: Collingwood titeln professor och var medlem och senare ordförande för Viking Society for Northern Research. När det första av två världskrig bröt ut blev Collingwood anställd av brittiska flottan. Collingwood gjorde minnesmärken över brittiska sjömän och de var inspirerade av äldre tiders stenkors nu allmänt kallade kelterkors.

1927 fick Collingwood sin första hjärnblödning, flera skulle följa. Hans fru avled 1928 och det var en trött och sliten konstnär som avled 1 oktober 1932.

Här kommer nu några verk av Collingwood. Bilder från Ruskins hemort Brantwood, från Island samt några illustrationer till eddan och ett självporträtt.

Collingwood, William Gershom; Brantwood from the Lake; The Brantwood Trust; http://www.artuk.org/artworks/brantwood-from-the-lake-142998

Collingwood, William Gershom; Professor Ruskin's Orchard; The Brantwood Trust; http://www.artuk.org/artworks/professor-ruskins-orchard-143000

collingwood-6

collingwood-10

collingwood-2

collingwood-3

collingwood-4

collingwood-9

collingwood-1

Self portrait as Sea Captain  *oil on canvas,  *60.6 x 50.6 cm

 

En insändare i Sla: Tramsigt!

En insändare i Sla: Tramsigt!

Pokémon

Jag kan inte göra någonting annat än instämma i kritiken av Monica Green. Ett valt ombud för svenska folket kan inte bete sig som en tramsig Stureplanskändis.

Om Monica Green har dåligt omdöme, lever i en fantasivärld eller beter sig olämpligt bara för att få chansen att synas spelar ingen roll. Fel är det. Tramsigt är det. Att spela dataspel i riksdagen är olämpligt.

Värre ändå är väl Greens förslag om att incest ska tillåtas. Ni som har röstat på denna representant för svenska folket i riksdagen borde kanske fundera på att rösta på en annan person, eller ännu bättre, ett annat parti i nästa val!

Henrik Andersson

Insändaren publicerades på Skaraborgs Allehandas hemsida 2016-09-22 www.sla.se. Den publicerades inte i papperstidningen.

Goda nyheter från Danmark, förbud som drabbar monoteister kan införas!

Goda nyheter från Danmark, förbud som drabbar monoteister kan införas!

Danmarks nästa största parti, Dansk Folkeparti, har gått ut med ett förslag som skulle innebära ett förbud mot vad som kallas religiösa huvudbonader. Diskreta smycken som halvmånar, davidsstjärnor, kors och får man förmoda torshammare ska dock tillåtas. Rent allmänt och spontant får man säga att ett sådant förslag borde gynna oss som anser att religiösa huvudbonader är onödigt. I Sverige lär inte sådant förslag gå igenom.

Det rör på sig i Gefions rike!

gefion-6

Lite funderingar om hednisk konst

Lite funderingar om hednisk konst

Hur ska egentligen gudamakterna avbildas? Ja vi är hedningar, vi har inget bildförbud och ska heller inte ha något sådant. Ibland är det ganska lätt att få inspiration, eddorna och andra källor ger en hel del information. Oden är enögd och har ett spjut eller stav, blått är en färg han gärna klär sig i. Tor med sitt röda skägg och sin hammare. Idun har äpplen och Fulla har utslaget hår med pannband av guld. Exempel kan göras fler, men vi nöjer oss så.

Men asatron har som alla vet mer än 140 olika makter, de flesta av kvinnligt kön. Könsneutralt är egentligen inte förenligt med asatro. Men alla makter har inga attribut. Ägir och Ran har nio döttrar. Är det möjligt att se skillnad på dem? Det finns ett stort antal namngivna valkyrior, samt en del gudinnor som även är valkyrior lite vid sidan om. Skuld, Trud och Eir fungerar som valkyrior även om det inte är deras huvudfunktion. Finns det något typiskt kännetecken på valkyrior? Troligen, men finns det ett attribut som gör att man vet att detta är valkyrian Hrund och inte valkyrian Trima? Nej det gör det inte. Visst några valkyrior har namn som syftar på spjut, sköld och yxa. Man kan låta avbilda dem med dessa vapen, men många använder spjut, hur ska Geirskögul och Geiravör skiljas från varandra? Båda namnen syftar på spjut.

Hel om man nu dristar sig avbilda henne hur ska det göras? Hälften svart eller blå som äldre källor säger och hälften levande. Det finns en uppsjö av bilder moderna konstnärer gjort och det är allt från gammal bitter tant till utmanade läder och latex. En del av denna konst kan vi lämna därhän. Hednisk konst måste syfta på just hedningar som gör så att säga ”religiös” konst.

Så vad då avsluta vår artikel med? Jo använda som inspiration den information som äldre källor ger. Samt förstås de avbildningar som finns bevarade, exempelvis runstenar och figuriner av metall. Men också att det finns något av tron med i bildframställningen. Trams och kitsch bör undvikas. Men kom också ihåg att det inte finns eller i iallafall sällan finns något helt rätt eller helt fel inom konsten eller för alla delen inom asatron. Asatron är inte dualistisk.

meile

Meile är en ganska okänd gud. Bror till Tor och son till Oden. Kanske inte helt fel att avbilda Meile i silhuett?

idun-21-september

idun-med-ratatosk

Att Idun ska avbildas med gyllene äpplen verkar vara ett måste inom hednisk konst.

roskva-123

Tors tjänarinna Röskva. Man kan nästan se tjänstehjonet som måste gå upp tidigt och ta hand om Tors barn, och de verkar vara något bångstyriga.

roskva

Denna bild hade lätt kunna tro vara Idun, men det är Röskva. Är väl egentligen bröd Tjalves syster serverar.

roskva-siulette-2

Att denna silhuett ska avbilda Röskva kan nog bara konstnären förstå. Men konst är inte lätt, och måhända inte bör vara det heller?

x-girl-roskva

Enda ledtråden att denna bild föreställer Röskva förutom namnskylten är blixtarna, hon är ju ändock anställd hos dunderguden. Ingen större likhet med ”tjänstehjonet”.

hel-21-september-foto

Denna dam ska föreställa Hel. Ja en ganska ovanlig framställning. Finns väl egentligen ingenting som säger att hon ska avbildas som någon slags monoteistisk hatfigur?

hel-21-september-svart-vitt-foto

Hel hade vi nog förstått att bilden föreställer även utan den lilla skylten.

hel-21-september-abstarkt

Hel väldigt abstrakt. Kanske fungerar det abstrakta i detta fall. Men kan alla gudamakter framställs så?

hel-21-september-teckning

Hel som en skrämmande makt. Farlig och otrevlig. Ingenting gemensamt med den första bilden, men heller inte fel. Döden skrämmer oss.

hel-21-september-teckning-svart-o-vitt

En del verkar tro att Hel ska avbildas som ett slags skelett. men ingenting i eddorna säger något sådant. Lite kitschig kanske?

Högen vid Ströbo

Högen vid Ströbo

En dam och tre herrar besökte högen vid Ströbo i Västmanland den 17 september. Några av deltagarna hade varit där förut, men det är aldrig fel att besöka intressanta platser mer än en gång. En av deltagarna som var från Västmanland berättade lite om högen och sägnerna om den för de andra som var från Närke och Västergötland.

Högen som inte är utgrävd sägs enligt en sägen vaktas av en drake. Inne i högen finns av ekträ byggd stuga och får förmodas innehålla skatter. Drakar vaktar aldrig någonting annat än just skatter. En annan sägen sger att en jätte som kom farande hade en säck med grus och sand med sig. Säcken hade hål i sig och sanden som rann ut blev sedan Köpingsåsen. Jätten ställde ner säcken när han tog rast. Mer sand rann ut och det som hamnade på rastplatsen blev Ströbohög.

Vid Högen fanns det förr ett offerkast men det syns inget av det idag. Annars ska tilläggas att högen är omkring 11 meter hög och har en diameter på runt 40 meter. Gravhögen är inte utgrävd så om det finns en drake boendes i den vet ingen…

strobohog

Istället för att visa ett vanligt foto tar vi här ock visar en bild från slutet av 1800-talet. Högen är sig faktisk ganska lik.