En insändare i SLA: Jag dömer efter det som är dåligt

RELIGION

Min vän Björn Rubenson kommenterade min artikel ”Kristendomen har gjort sitt!” den 17/6. Med nästan krigsliknande rubrik. Gott, alla får samma rubriker i SLA. Rubenson vill fortsätta samtalet, men i ärlighetens namn är det inte mycket till samtal, Rubenson kommenterar ju inte min artikels innehåll. Rubenson älskar livet, ja hans kollega Kolmodin verkade hata livet då han pinar ihjäl gamla tanter … Debatten om skolavslutningar i skolan plus Kolmodins erbarmliga psalms sjungande handlar på sätt och vis om tolerans. Hur mycket ska tolereras då det gäller kristendomen, och då främst Svenska kyrkan?

Tolerans är nog bra. Men tolerans för toleransens egen skull är dåligt. Man börjar tolerera saker man tycker är fel. Man tolererar det som är dåligt, samtidigt som man inte försvarar det som är bra. En del naiva välvilliga medmänniskor har lite svårt inse detta. En god regel som alla borde tänka på är att bedöma en ideologi eller religion för det man tycker sämst om i denna trosinriktning. Både ideologi, demokrati, kommunism och fascism är lika mycket tro som religionerna judendomen, islam och kristendomen. När undertecknad läste historia i Uppsala sa ofta professorerna att; vet ni vad skillnad mellan religion och ideologi är? Svaret blev alltid; det är ingen skillnad! Själv dömer jag efter det som är dåligt. Jag dömer inte kristendomen efter min snälle granne som bjuder på smörgåstårta, jag dömer inte islam efter min snälle granne som bjuder på sockerkaka, jag dömer deras religioner efter vad dumma människor gör.

Jag dömer kristendomen efter massmördaren Breivik som ville ut på korståg mot islam. Jag dömer islam efter mördarna i Islamiska staten som korsfäster människor. Jag dömer judendomen efter sionister i Israel som lever översittare på Gazaremsan. Detta har jag rätt till i religionsfrihetens namn. Och eftersom jag dömer efter det sämsta i religionerna så vill jag verkligen inte ha moskéer i Sverige. Jag ser också gärna att det inte byggs mer kyrkor. Kristna och muslimer är intoleranta. De tror bara på en gud, det är väl acceptabelt. Men de har också som mål att alla ska tro på deras osynlige och allsmäktige gud. Ibland med ord, ibland med svärd och eld har de spridit sina religioners dumma budskap. Jag skriver dessa rader i religionsfrihetens namn. En allsmäktig gud behöver inte missionärer eller människor för att genomföra sin vilja.

Korsfarare och jihadister, häxbrännare och kvinnostenare samma eländiga monoteism. Intressant att just de som tror på bara en gud alltid begår våldsdåd. Tron på bara en gud verkar alltid leda till missriktad idealism och kontrollbehov. En gud, varför kan de inte ha några till? Själv anser jag att en riktig religion med självaktning har minst en gudinna! Varför ska monoteisterna alltid ha någon slags monopol vad som är riktig religion? I Sverige har vi idag förutom ateister, och agnostiker såväl wiccaner, hinduer och nu i våras fick vi ett nytt samfund, nordiska asa-samfundet. Kanske borde man pusha fram dessa religioner istället för grymma monoteistgudar från öknen?

Henrik Andersson

(Denna insändare publicerades den 28 juni på sla webbadress, inte i tidningen. Tidningens hemsida är http://www.sla.se)