140 år sedan sista offentliga avrättningarna i Sverige

140 år sedan sista offentliga avrättningarna i Sverige

Sveriges sista offentliga avrättningar av dödsdömda skedde 18 maj 1876. Året därpå infördes en ny lag som föreskrev att avrättningar skulle ske intermuralt, det vill säga innanför fängelsets mura och utan publik.

1874 utförde två gärningsmän med de fullständiga namnen Konrad Petterson Lundqvist Tector född i Östergötland 1838 och Gustav Adolf Eriksson Hjert född i Småland 1844 ett rånmord. De båda männen hade träffats i fängelse, de hade redan tidigare varit straffade. En plan gjordes, mellan Sparreholm och Eskilstuna gick en postdiligens. Ofta  hade diligensen med i lasten värdesaker och pengar. Planen var att diligensen skulle rånas mitt i natten då den var tvungen att stanna för att öppna en grind.

Natten mellan 31-juli och 1 augusti 1874 skedde rånet. Men det gick fel. Det var en helt annan vagn som kom. Den vagnen tillhörde civilingenjör Upmark. Denne Upmark och hans kusk Larsson var de som kom färdades. När de såg att grinden var stängd klev Larsson ur men dödades av ett skott. Hjert var den som avlossade skottet. Upmark sköts också han, men av Tector. Upmark lyckades fly, men avled följande dag. Upmarks änka hade några månader tidigare förlorat sin mor och nu miste hon mannen också, dessa händelser måste ha varit ett hårt slag.

De båda gärningsmännen flydde, det blev en lång flykt genom Sverige som det sedan talades om länge. Via Östergötland och Småland tog de sig sedan över till Gotland. Väl på Gotland började de båda en stöldturné där man stal i kyrkor och gårdar. 18 inbrott på 13 dagar han de med innan de beslutade sig för att fara till Stockholm, för att sedan bege sig till Göteborg. Planen var att försöka få biljeter för att resa till Amerika. Myndigheterna var de båda på spåret. 5 september arresterdes de båda. Hjert på Liljeholmens station och på kvällen Tector vid Södertäljes station. Gripandena blev inte helt odramatiska. Tector hade varit i närheten när hans kamrat fångats men vågade inte ingripa eller också hade han redan tagit till flykten.

Domarna förkunnades cirka ett år senare, straffet blev döden. 17 mars 1876 fastsälldes dödsdomarna. Båda de dömda skrev nådeansökningar till kungen Oscar II. De bad om nåd och ville få straffet omvandlat till livstids straffarbete. Oscar II avslog båda ansökningarna. Av någon anledning bestämdes det att avrättningarna skulle ske på var sitt håll, Hjert skulle mista huvudet vid Villåttinge avrättningsplats i Lilla Malma socken. Tector skulle sona sitt brott vid Stenkumla avrättningsplats strax söder om Visby. 18 maj skulle straffen verkställas och avrättningarna skulle ske klockan 07.00. Sverige hade dock vid denna tid olika tider inom landet. Några minuters skillnad var det mellan Lilla Malma och Stenkumla. Då ingen av avrättningarna syns ha skett exakt klockan 07.00 så kan det vara svårt att veta vilken av de båda som avrättades sist. Det mesta tyder på att Tector blir den siste. Därmed skriver Tector in sig i svensk kriminalhistoria som den siste att avrättas offentligt. Det blir nämligen en del omständigheter kring hans död som gör att avrättningen på Stenkumla levt kvar i folkmedvetandet medan den på fastlandet är mer bortglömd.

När en avrättning skulle ske, kallade man männen i närområdet till en så kallad spetsgård. Budkavel hade gått ut med order om spetsgård. Männen som var kallade att delta skulle ha var sin käpp med. Med käpparna skulle man bilda en avgränsning mot folkmassan, men också ha som redskap om den dömde försökte fly, och för att hålla folk borta. Ty det är så att många av våra förfäder var skrockfulla. Och gammal klokskap säger att blod från en avrättad botar epilepsi eller som man sa för fallandesjuka. Fingrar från en dödsdömd kan man stoppa i öltunnor, ölet blir då extra starkt. Ja det finns säkert mycket smått och gott man kan göra med en avrättad människa.

Avrättningen skedde med handbila och utfördes av en skarprättare. Några årtionden tidigare hade man ofta för vana att höga av högerhanden på mördare innan de halshögs, men straffen hade blivit lite mer humana.

Vid Stenkumla hade avrättningsplatsen gjorts i ordning. En stupstock fanns och där den stod hade man lagt ut sand och sågspån för blodets skull. Men stupstocken där den dömde skulle placera sitt huvud var en grovt tillyxad stock utan den fördjupning som huvudet skulle ligga i. Det var tänkt att den dömde skulle ligga raklång men ha huvudet placerad i fördjupningen. Då avrättningarna gjordes på liggande människor så fick skarprättaren ta i ordentlig för att hugget skulle lyckas.  Skaftet på yxan var omkring 62 cm.

Tector sista resa i jordelivet skedde i vagn, två fångvaktare och prästen i fängelset Westöös var med på resan. Inga bojor syns den dömde haft på sig, vilket var vanligt förekommande då avrättning skulle ske. Tector var halvt bedövad av skräck. När vagnen kom fram till Stenkumla bad han att få ögonbindel redan när han satt i vagnen.

Dagens Nyheter som hade en representant med, som var emot dödstraff skrev bland annat: ”… skarprättaren Steineck fattade derpå straxt bilan, och sedan Tektors ställning blifvit något ändrad, höjde han bilan… Hon föll, döden syntes genast hafva följt, men hugget var – snedt. Ännu ett måste göras; detta träffade bättre, men för tredje gången måste bilan höjas och sänkas, innan hufvudet var fullkomligt skildt från bålen…”.

Detta att det krävdes tre hugg sägs vara det som gjorde att man beslutade att avrättningarna skulle ske vid fängelsen.

Steineck eller med fullständigt namn Per Petter Christiansson Steineck född 1822 hade varit skarprättare sedan 1864. Detta var hans femte uppdrag. Steineck nackar en person till efter förrättningen i Stenkumla, Sedan emigrerade han till Amerika. Ironiskt, för det var ju till det stora landet i väster herrarna Hjort och Tector tänkte bege sig. Det har viskats lite att Steineck reste för att slippa höra spydigheter om just nackningen av Tector!

Varför blev det så som det blev då vid Stenkumla. Visst, en dåligt gjord stupstock spelade nog in, men andra faktorer var mer avgörande. Tecktor hade på sig ytterkläder och halsduk. Det glömdes av att ta av honom dessa plagg. Det sägs, men det blir mer av skvallerkaraktär att skarprättaren Steineck hade varit berusad. Men hade han varit så full som det antyds, ja då borde han rimligtvis inte kunnat utföra verket alls. Som brukligt var hade skarprättaren sin bila gömd. Steineck hade den innanför sin rock.

En annan berättelse säger att Tector dog strax innan första hugget av ren skräck. Man kan väl alltid hoppas att det stämmer.

Då Tector lämnade Visby fick han en bukett blommor, blå och vita hyacinter av fängelsedirektören. Han hade dessa i handen efter att huvud och kropp skilts åt. Tector hade visat ånger och vilja till bättring i fängelset. Benådad blev han inte, men han fick rätt att vila på kyrkogården i Stenkumla som ligger just ett stenkast för platsen där han avrättades. En liten sten utmärker platsen och är på norrsidan av kyrkan.

Med antalet åskådare och folk som var uppbåda till spetsgård kan man nog räkna med att över 1000 personer såg Tector dö.

Hjerts död gick mycket lugnare till, ja när det gällde Hjert, det blir lite efterspel här också. Hjert reste med ett specialtåg från Stockholm och sedan med häst och vagn till avrättningsplatsen. På Lidamon fanns en schavott med räcke. Schavotten mätte 12 x 14 fot och var 2 fot hög. En bred träbrygga ledde upp till schavotten. En stupstock 2,5 fot lång, 8 tum hög var placerad mitt i schavotten. En hög med grankvistar låg på schavotten. Hjert var iförd fot och handbojor. Högste ansvarig vid förrättningen var kronofogde Damberg, under honom var kronolänsman Göthman som var den som hade hand om bland annat säkerheten. Folk hade redan på kvällen innan och på natten börjats samlas vid platsen för avrättningen.

Hjert synts ha förlikat sig med döden. Han var lugn och sansad. När ekipaget kom fram lät han bojornas ta av honom och han syns ha sagt farväl till väktarna. Sedan tog han och fängelseprästen Hellstedt som varit med från Stockholm och gick upp på schavotten. Två böner bads. Den dömde tog av sina yttekläder och la dem omsorgsfullt på räcket. Han sa farväl till prästen och ska ha kysst denne till avsked. Sedan la han sig ner och väntade.

Skarprättare var Johan Fredrik Hjort. Denne Hjort född 1814 och hade haft sin tjänst sedan 1859. Hjort hade utfört fler avrättningar än sin kollega Steineck. När den dömde lagt sig ner kom skarprättaren och tog fram sin bila som legat gömd bland granriset. Med ett raskt hugg skildes huvud och kropp när Hjort högg Hjert!

Hjort kunde den 18 maj 1876 notera att han avrättat 12 personer. Tre till skulle det bli innan han avled hösten 1882.

Nu började bråket. En del personer försökte ta sig förbi spetsgården men de drogs tillbaka med hugg och slag, några lyckades få tag i blod. Kanske uppemot 3000 personer var med vid avrättningen.

Hjert fick inte vila i vigd jord, han begravdes utanför kyrkomuren vid Lilla Malma kyrka i Malmköping. 1920 byggdes det om vid kyrkan och nu hamnade Hjerts grav innanför kyrkogården. En tid efter att Hjert begravts sägs han gamla mor kommit från Kalmar gåendes för att lägga ner blommor.

Hjert än något bortglömd, men Tectors minne lever. 1976 spelades en film in som fick namnet ”Drömmen om Amerika”. Hjert spelades av Hans Klinga och Tector av Janne ”Loffe” Carlsson. Avrättningen som skedde på Gotland skulle filmas på hundra årsdagen av dess utförande. Men någonting hände. Yxan som skarprättaren, gestaltad av Olof Lindforsgick sönder och den ersattes av en ny. Men det gick inte att hugga med den heller. Nästa dag gjordes scenen om och då lyckades det. Loffe Carlsson har hävdat att ända sedan 18 maj 1976 har Tectors ande förföljt honom!

Tector

Tector.

Hjert

Hjert.

Hjort

Skarprättare Hjort.

Hjerts avrättning

Från Hjerts avrättning. Den döde ligger mitt i bilden, prästen verkar hålla en predikan. Enda foto av en avrättad människa i Sverige.

Hjerts minnes skylt

Minnesskylt där Hjort högg Hjert!

Stenkumla avrättningsplats

Stenkumla avrättningsplats.

Tectors grav

Tectors grav. 1876 står det på den lilla stenen.

 

 

6 comments on “140 år sedan sista offentliga avrättningarna i Sverige

  1. Fredrik Karlsson skriver:

    Väldigt intressant läsning. Tillverkade dem inte speciellt avrättningsredskap som var väldigt effektiv men blev aldrig andvänd i Sverige?

  2. Fredrik Karlsson skriver:

    Ok då är den utprövad. Det är en väldigt imponerande uppfinning då det är svårt att misslyckas med den.

  3. Fredrik Karlsson skriver:

    Gärna det hade varit roligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s