Ja pedofiler har ju en viss ”kärlek” till barn. Akta er ungar, han älskar barn, har ingen fru och umgås mest med ogifta karlar. Ingen rök utan eld. Och far hans då, han inseminera en torpartös. ja vi säger då det, det var bättre under den hedniska tiden.
Problemskaparguden
Oskuldskontoller är ohedniskt!
”Jag svär vid Apollon, läkaren, vid Aesklepios, Hygiea och Panakeia samt alla gudar och gudinnor, tagande dem till vittnen, att jag efter bästa förmåga och förstånd skall hålla denna min ed och denna min förpliktelse.”
Ovanstående är från den så kallade Hippokratiska eden som alla läkare avlägger. Märk väl det hedniska innehållet. Hela eden ska inte återges, men det står ingenting om att läkare eller för den delen andra inom sjukvården ska göra så kallade oskuldskontroller. En bieffekt av att vårt land gått från en etnisk homogent land till ett mångkulturellt är att mycket har blivit sämre, vi har fått segregerade förorter, moskéer, syrianska kyrkor och annat trist. Vi är hedningar och tycker det är beklagligt att monoteistiska religioner bygger fula bönehus i vårt land. Inte heller sympatiserar vi med att det i mångkulturens spår har uppstått så kallade oskuldskontroller. Läkare i Sverige sitter idag och rotar unga kvinnor i underlivet för att se om de är oskulder. Det är inte etniska svenskar som sysslar med sådant ofog och det är heller inte hedningar som kräver att deras döttrar ska genomgå tramset med kontroller. Som vanligt är så är det Allahs proselyter som snuskar ner sig. Ännu en gång har monoteismen bevisat sig vara en mer än lovligt dum troslära. Vad värre är att svenska skattepengar bekostar tramset.
Inför förbud mot oskuldskontroller genast säger vi i Ideella Kulturföreningen. Oskuldskontroller är ohedniskt!
Gefjon heter en gudinna som har hand om ungmörna. Hon beskyddar oskulder, hon kontrollerar dem inte. Det borde kanske vissa figurer som tror på ökentramparläror tänka på!
När jag tänker på alla oskuldskontrollörer då blir jag förbannad, säger Gefjon. Troligen kommer hon piska en viss Allah. Och det förtjänar han, eller hur?
Vi vet att profeten gillar oskulder, men det får väl finnas gränser, även i en öken? Skäms med dig!
Svenska dikter del XXVI De vita gudarnas söner.
Svenska dikter del XXVI De vita gudarnas söner.
Vid fronten vid Lempäälä i april 1918 skrev Bertel Gripenberg följande dikt. Han var född av finlandssvenska föräldrar men gick i landsflykt till Sverige efter Finlands sidbyte i andra världskriget 1944. Gripenberg var motståndare till kommunismen, men också demokratin. Att han hade sympatier med mer auktoritära ideologier med säte i Tyskland och Italien borde då inte förvåna någon.
Bertel Gripenberg var son till en adelsman och tillika senator, själva födelseorten var S. T Petersburg. 1898 tog vår författare sin studentexamen. 1903 kom första diktsamlingen. Vid inbördeskrigets utbrott anmälde sig Gripenberg som frivillig dragon i den vita hären. 1947 avled Gripenberg i småländska Sävsjö.
De vita gudarnas söner
I.
Nu dånar den stora striden,
För allt som är rätt och gott.
Framåt, dragoner riden
Mot fiendens dödande skott!
Idag är den stora stunden
Då elden gör världen ny,
Av tordön darrar grunden
Och rymden är full av gny.
II.
Från skyarna vita asar
Se ned på de vitas kamp,
Omkring oss striden rasar
Med blixtar och dån och tramp.
Vi äro gudarnas söner,
De vita asarnas ätt,
Vi vet att segern kröner
Vår kamp för odödlig rätt.
III.
Genom Vallhalls portar skall rida
envar som stupar idag,
med valkyrior vid vår sida
vi rida till strid och slag.
Oss gudarnas blickar följa
På kampens rykande slätt,
Framåt som en segrande bölja,
Du asarnas vita ätt!
Den ariske frälsaren!
Den ariske frälsaren
Det fanns en gång en film på youtube som på svenska skulle fått titeln Dionysus, min frälsare. Personen som gjorde filmen menade på att den grekiske vinguden Dionysus var hans frälsare. Ha ha, tänker nog de flesta, vi vet nog vad det finns för frälsning i flaskan! Och visst, vid en första reflektion är det lät att tycka så. Men som filmskaparen sa, Dionysus frälste honom från att ha tråkigt. Då vinguden förknippas med glädje så frälste han ju folk från det som är tråkigt. Livet är inte bara att gå till arbetet som man inte gillar, eller utbildningen man avskyr. Livet har mer att ge än att betala räkningar, städa och allmänt slit och släp. Det är inte den grå vardagen som gör livet värt att leva, utan festen vid veckans slut. Livet innehåller mycket som ger det mening. Inte bara vin, utan även konst, poesi och kultur.
För diverse monoteistiskt lagda dvärgsjälar är denna hedniska frälsning en styggelse, där ska man heller lämna bort allt man äger och gå i kloster, gissla sig själv och anse allt roligt vara synd. Det hade väl gått ann om det inte vore så att de som tror på öknens gud alltid ska tvinga folk att tycka lika dant som de själva. Vinguden är mer sympatisk än vinhatarna i hatgruppen is. ”Ta en sup och var som en människa” fanns det en gång en låt som hette, och det rådet är bättre än att spika upp folk på kors eller kasta sten på flickor. Visst hände det i forna tider att en del utsvävningar skedde till Dionysus eller som romarna kallade honom Bacchus, men nog är det lättare att ha överseende med det än dagens abrahamitiska våldssnusk?
Intressant nog så är Dionysus i vissa avseenden lik den gud som ofta förekommer på ideella kulturföreningens blogg, nämligen Oden som enligt grímnismál bara lever på vin. Både den grekiske och den germanske gudens kultur innehöll extas och båda ger sig ofta ut på resor. Oden är ju den högste guden inom asatron och de som tror på honom och dör i strid kommer till Valhall, med andra ord en slags frälsning.
Rent allmänt så får vi väl säga att hedendomen vare sig den är i grekisk, romersk eller germansk form frälser oss från att ha tråkigt, det ger inspiration och glädje i livet. Utan att vi behöver slå ihjäl någon. Nästan alla nyhedniska trossystem i Europa är inspirerade av äldre indoeuropeiska religioner, ett annat ord för indoeuropé är arier, så det är med fog man kan kalla vinguden Dionysus för den ariske frälsaren!
Den ariske frälsaren!
Skillnaden mellan svensk och rysk lösning av krisen i Syrien
Svenskt försök till lösning av krisen i Syrien, prata, analysera, moralisera och ta emot flyktingar som sedan inte kommer att återvända till sitt hemland när de väl fått smak för det nya landets högre levnadsstandard.
Ryskt försökt till lösning av krisen i Syrien. Sätt in flygvapen mot terrorister, samarbeta med landets laglige ledare.
Vilket sätt tror ni har bäst effekt? Tror någon att Sverige lyckas få bort en enda is-terrorist genom sitt agerande? Svaret är nej.
Tro någon att ryska flygvapnet kan sända terrorister till dödsriket med sina bomber? Svaret är ja.
Lycka till Ryssland!
Sverige: Prat, prat, prat och mer prat.
Ryssland: Bomba!
Ryskt flygvapen i kamp mot packet!
Ny hednisk bok har utkommit!
En bok med hednisk syn på kristnandet av Sverige har utkommit. Den mest kända romanen om vikingar Röde Orm har ett delvis kristet synsätt. Men denna bok skildrar kristnandet från den sidan som inte ville överlämna sina själar till den nya och främmande religionen.
Inkräktarna av Linus Karlén
Inkräktarna utspelar sig i 1000-talets Norden. Vi får träffa Leif – en hednisk ung man som bor i en liten bygd där frid och fröjd råder. Folket lever i harmoni med naturen och varandra. Allt detta ändras dock när två hemvändare kommer till bygden efter att ha levt flera år på andra sidan världen. De har nämligen med sig femtio krigare i följe. Tillsammans är de ett kristet fanatiskt brödraskap, som snart kommer att kallas för ”korsbärarna” i folkmun. Det uppstår en kulturkamp och konflikten är ofrånkomlig. Bygden kommer aldrig mer att vara sig lik.
Vi får en annan bild av Nordens kristnande.
Finns att beställa här:
Lejrefigurinens gåta löst?
Lejrefigurinens gåta löst?
Oden från Lejre är en liten gjuten figurin från omkring år 900. Den är endast 18 mm hög, 20 mm bred, 13 mm djup och vikten är ca 9 gram. Den är gjuten i silver med inläggningar av niello, en svartfärgad legering och förgyllning. Den hittades den 2 september 2009 under en utgrävning som Roskilde museum bedrev vid Gammel Lejre i Lejre kommun strax sydväst om Roskilde.
Fyndet premiärvisades på Roskilde museum 13 november 2009 och är nu del av deras fasta utställning.
Figurinen föreställer en person som sitter på en utsirad tron med två snidade djurhuvuden upptill. På tronens armstöd sitter två fåglar. Personen är iförd fotsid klänning, förkläde, fyra pärlshalsband, en halsring, en kåpa över axlarna och en mössa. Vem det föreställer är omdiskuterat.
Enligt ledaren för utgrävningarna i Lejre är det Oden, huvudguden i nordisk mytologi och Asgårds härskare, sittande på sin tron Hlidskjalf. Fåglarna är hans korpar Hugin och Munin. Djurhuvudena på tronen kan föreställa Odens vargar Gere och Freke. Andra har menat på att det kanske är gudinnan Frigg eller Freja. Oden förknippas med sina två korpar, men såväl Frigg som Freja har var sin falkhamn. Freja förknippas med katter, men inga djur på figurinen påminner om katter eller andra kattdjur.
Synen på det forna ses alltid genom den tids glasögon man lever i. Såväl feminister som så kallade forn sedare har velat se något köns överskridande i figurinen. Oden beskylls av Loke för att betett sig omanligt åt när han lärde sig sejd. Sejd var och är får man väl säga en form av trolldom som förknippas med kvinnor. Freja lärde Oden sejdandets konst. Men att en troende hedning skulle avbilda Oden iklädda kvinnokläder är väl att dra för stora slutsatser. Om de kristna hade fått veta att det fanns hedniska män som klätt sig som kvinnor och att detta skulle vara allmänt accepterat så hade de troligen ondgjort sig över detta. Kristendomen var allmänt sexual fientlig och hade knappast försummat att använda detta som argument till att hedningarna måste döpas.
Men är då inte följande teori troligare?
I vikingarnas värld, som runt år 900 sträckte sig från Västeuropa, Medelhavet och Kaspiska havet var den mäktigaste personen den östromerske, eller om man så vill bysantinske kejsaren. Det var till honom vikingarna reste för att värva sig till väringagardet.
Då denne potentat var den mäktigaste fursten i den vikingatida världen samt att denne hade ett stort och imponerande hov med allt vad där tillkommer med ceremonier och annan manifestering av makt så är de väl rimligt att om man ska avbilda gudarnas herre Oden att man hämtar inspiration från den bysantinske kejsarens hov?
Hur se då kejsaren ut i sin officiella dräkt? Ja det är en fotsid dräkt, som inte verkar förändrats i stort över tid. Bilder av figurinen från Lejre samt bilder som ska föreställa Östroms härskare kan jämföras.
Kanske Lejrefigurinens gåta fått ett svar?
Måste man ha gudabilder?
Måste man ha gudabilder?
Måste man ha gudabilder? Det vill säga bilder, statyer, stöttor eller vad man nu vill kalla det som ska föresälla gudamakterna. Svaret är väl nej. Men det är å andra sidan mer givande att kunna koncentrera såväl blicken som sina tankar på ett föremål som ska föreställa en gudinna eller gud. Sedan kanske det spelar in var man är och vad man vill tillbe, eller få kontakt med. Att visa Tor sin vördnad när genom att gå ut när det åskar är kanske mer givande än att sitta inne och betitta en avbild av guden?
Men vi ska heller inte glömma att hedendomen inte är en monoteistisk tro, med bara en gud. En gud som inte får avbildas. Då dessvärre monoteismen fortfarande är en slags norm då det gäller religion samtidigt som hedendomen vill avskaffa denna norm så är avbildningar av makterna vi dyrkar och vördar ett bra sätt att markera att judendomen, kristendomen och islams normer inte är våra normer. Samtidigt så upplever många hedniska konstnärer en form av andlighet när de skapar.
Så alla hedningar som förkastar monoteismnormen, skaffa er avbilder och blotstöttor!
En figurin gjord i keramik som ska föreställa Oden.
Eir har förärats en avbild i trä.
Redan för tusen år sedan insåg man att metall är utmärkt material när man vill göra en statyett som ska föreställa Frej.
Här har någon gjort en teckning av Frej. Den fungerar utmärkt vid blot som ni ser.
Svenska dikter del XXV När jag var herre till Fågelvik
Svenska dikter del XXV När jag var herre till Fågelvik
Svensk riksföreståndare 1438–1440, kung av Sverige 1448–1457, 1464–1465 och 1467–1470 samt kung av Norge 1449–1450. Vem kan det vara? Jo Karl Knutssons Bonde. Troligen född 1409 och död 1470. Denne herre var ingen skald men 1448 ska han skrivit följande rader som publiceras här nedan. Vi vet egentligen inte så mycket om den gode Karl, tankar och åsikter eller motiven till hans agerande som kung, men nog är versen han skrev tänkvärd? Fågelvik är föresten stamgodset som Karl fick ärva av sin far.
När jag var herre till Fågelvik
Medan jag var herre till Fågelvik var jag både mäktig och rik, men sedan jag blev konung till Svea och Göta land vart jag en arm och olycklig man.


















