Amatersu och Naruhito

Första maj 2019 ayps fick Japan en ny kejsare. Naruhito tillträdde tronen och är den 126:e kejsaren. Han är även ättling till solgudinnan Amatersu. Som de goda hedningar vi är ifrågasätter vi inte detta. Däremot så misstänker vi att vissa personer inte är vare sig guds son eller guds profet…

Som hedningar har vi förstås sympati med människor som tror på en solgudinna. Naruhito är som de flesta japaner anhängare av den polyteistiska religionen shinto. Vi i IKF önskar Naruhito framgång som statschef över Japan.

Den japanska solgudinnan Amatersu.

Varför behövs gnostisk hedendom?

Varför behövs gnostisk hedendom?

Det finns lite snävt uttryckt tre sorters hedendom i Sverige. De kulturella, naturdyrkarna och de nationella. Det finns inga vattentäta skott emellan de tre. De kulturella påtalar alltid viktig av en kulturell identitet i en förändring värld. Du måste veta vad du är för att kunna gå någonstans säger dessa hedningar. För dessa hedningar blir det ofta viktigare att fira jul för att man firar jul än att ta reda på varför man firar jul. Högtiden blir viktigare än det man firar. Ceremonin blir viktigare än vad ceremonin representerar.

Naturdyrkarna i sin tur ser hedendomen som en slags manifestation för naturen och dess makter. Oden är vinden, Tor är blixten för att ta några exempel. Dessa människor har ofta en romantisk syn på naturen och drömmer om ett tillstånd då människan levde i harmoni med naturen. Naturdyrkarna har i alla fall delvis rötterna i 1970 talets alternativ rörelse som var ett utslag av den så kallade gröna vågen. Av någon anledning så har ofta denna hedendoms anhängare en närmast pacifistisk läggning. Oden, Tyr och Hermods krigiska funktion förringas och degraderas. De ser naturen som mjuk och hyllar mjukhet. Men naturen gäller et andra regler. Äta eller ätas, kämpa eller förlora, ja sådana ting är man obekväm med.

Den nationella hedendomen blir allt för ofta ett redskap för politik. Många hedningar tar avstånd från denna inriktning men då begår man en lögn. Forna tiders hedningar var knappast rasister i dagens mening, men de levde i ett samhälle där trälar fanns och man har aldrig sina egna släktingar som trälar men alltid folk från andra etniska grupper. Undantaget var förr de så kallade gävträlarna, folk som blivit trälar av egen fri vilja, men dessa var också de mest föraktade av de ofria. De avsade i praktiken sitt eget människovärde för att få det drägligt rent materiellt. De nationella har rätt i en sak för de menar på att hedendomen är en etnisk tro. För en viktig del av hedendomen är dyrkan av förfäder. Nationalism är en form av förfädersdyrkan. Ofta när man löser om tvångskristnandet under medeltiden så säger såväl saxare som friser att de hellre hamnar i helvetet där deras förfäder finns än att bli kristna. Men denna from av hedendom riskerar att bli en del av dagspolitiken och locka folk som inte är religiösa men väl politiska. Man stöder denna form av hedendom för att man tycker det är för mycket invandrare helt enkelt. Vilka som är Heimdalls nio mödrar eller vilka asynjor som överlever världsbranden är inte så viktigt för de nationella.

Alla de tre riskerar att förringas som någon from av vikingaromantik. Alla de tre riskerar att förringas som en slags levande rollspel. Det materiella är viktigare än det andliga.

De gnostiska hedningarna ser hedendomen som en väldigt existentiell religion. Man ser hedendomen som den högsta och mest andliga av all religioner som finns och kommer att finnas. Denna tro anser sig kunna mättas med de andra så kallade världsreligionerna, ty de tre andra inriktningarna av hedendomen degraderar sin egen tro. Kultur, natur och nationalism är väldigt världsligt och provinsiellt. Gnostikerna delar in världen i andligt och världsligt, mellan ande och materia. De tre nämnda har en tendens att fokusera på det materiella. Gnostikerna föraktar inte det materiella men de stävar efter det andliga. De tre övrigas fokus på denna värld gör också att de inte riktigt får status som riktig religion. För den andliga delen av deras tro riskerar att hamnar i bakgrunden. En tro, en religion utan andligt innehåll riskerar att förtvina. En tro som fokuserar och inriktar sig på det rent andliga, det översinnliga, den får automatisk mer respekt av folk som inte delar den. Exempel; man föraktar inte en främmande religion för att de tror på någon högre makt utan för att de firar ceremonier och gör riter man inte tror på.

Gnostikerna gör de andra inriktningarna en stor tjänst. Man försöker höja hedendomen till en högre nivå. Om hedendomen höjs till en högre nivå får den mer respekt och kan inte förringas eller degraderas. Om vi alla höjer hedendomen till en högre nivå kommer hedendomen att bli mer respekterad och få mer anhängare. Därför behövs den gnostiska hedendomen!

Livets hårda skola gäller även för gudar!

Varför är himlen tyst?

Av samma anledning som läraren är tyst under provet.

Oden vill ha de bästa!

Vi vill alla ha de bästa lärarna. Men den bäste läraren är inte han som gör sina elevers läxor eller accepterar mutor.

Vill du gå livets hårda skola? Bli hedning!

Valhall är för hedningar vad universitet är för högstadieeleven. Valhall är inte vilohemmet för pensionären.

Livets hårda skola gäller även för gudar…

Modgunn i sju konstnärers ögon

Hel har en väkterska. Hennes namn är Modgunn eller Modgun, andra kallar henne Modgud. Hon står vid Gjallarbron och frågar de som vandrar mot dödsriket om deras namn och ätt.  Så mycket mer vet vi inte om Modgunn. Men vi vet inte mycket om Hels rike.  Modgunn är av jätteätt. Vi får förmoda att hon släpper in folk, men inte ut dem. Garm Hels hund gör samma sak. Modgunn nämns kort i berättelsen om Balders död när asen Hermod tar sig ner till Hel för att förmå henne att sända tillbaka Balder. Det är få konstnärer som ägnat Modgunn något uppmärksamhet men några har gjort detta. Här kommer några av konstverken.

De kristna förstörde döden

De kristna förstörde döden

En av de värsta sakerna de kristna gjorde var att de införde dödsskräcken. Eller kanske rättare skräcken för att vara död. Den kristendom som tog över de nordiska länderna var en krigisk religion, de använde våld och mer våld för att få folk att tro på deras religion. Men då kristnandet gjordes med tvång, helt eller delvis överlevde ändå en del av det hedniska. Högtider som var hedniska döptes. Hedniska gudamakter förvandlades ofta till så kallade helgon vilket de facto var en slags gudar om än av mindre format. Nej det värsta var kanske när de gjorde om dödsriket till straffriket! När de la till vite till Hel.

Det dödsrike de flesta hedningar i norr kom till i äldre tider var Hel. Detta rike påminner i stora drag om det dödsrike greker och romare trodde på. Vem som inspirerade vem i tidernas begynnelse kan de lärde tvista om. Men Hel och Hades påminner om varandra. Dödsrikena är indelade i olika delar, dödsriket vaktas av en hund, det är inget evigt pinorike för de flesta även om en mindre grupp utsätts för straff. Hades, eller Pluto är bror till den högste guden Zeus eller om man så vill Jupiter. Oden är blodsbroder med Loke. I den tro som härskade i Romariket är drottningen i riket Hades Persefone. I en del stycken påminner hon om Hel. Sistnämnda är förvisso inte gift men genom faderns blodsbrödraskap med Oden ändå en del av det gudomliga.

Vare sig det är grekisk/romerskt eller germanskt dödsrike vi talar om är det ändå inget ställe för tortyr och straff. Hadesriket utmärks genom skuggor och dimma. Men skugga är ingenting ont, alla som varit ute en varm sommardag vet att skugga är positivt. Dimma är måhända negativt om man ska någonstans. Men de döda ska ju inte resa någonstans. De ska vara där de är, de ska vara det de är, nämligen döda. Mörker är bara avsaknad av ljud, inte avsaknad av godhet. Mörker är inte avsaknad av godhet eller empati. Alla som haft svår huvudvärk vet att mörker är att föredra framför ljus.

Hades eller Hel måhända inte vara något sälle man ville resa till men väl en plats man förväntades hamna i. Elysium och Valhall var nog ingenting de flesta förväntade sig att hamna i. Vare sig Hades eller Hel var med andra ord vare sig fängelse, straffort eller annat hemskt. Dödsriket var en plats man förväntades komma till inte straffet för att man levt ett dåligt liv.

Men de kristna med sin hemska dualismlära gjorde tvärtom. Visst dualismen med sitt gott/ont perspektiv gjorde skar enkla, i alla fall teorin. Goda gärningar slutade i himlen och dåliga i helvete. Dualism är enkel i teorin men svår i praktikern. En av anledningarna till att den så kallade skärselden uppfanns var att man nog insåg att ingen kan vara helt god, möjligtvis helt ond. Samtidigt är tron på helvetet helt inkonsekvent. Ena stunden är Djävulen den monoteistiska gudens fiende, enas stunden hans dräng som straffar de guden ogillar.

Det är nog inte för mycket sagt att förställningen om Hel, såväl gudinnan som själva dödsriket påverkats av kristna tankar om himmel och helvete. Förvisso hade troligen Hel en något kärv sida innan. Hels två ansikten det levande och ljusa och det döda och mörka är nog symbolen för den ”goda” såväl som den ”onda” döden.

”Goda döden” är när någon som levt en rikt och meningsfullt liv tar farväl inför sina när och kära på ålderns höst för att finna frid och ro. När någon som lidit svårt av sjukdom äntligen befrias från sina plågor.

”Onda döden” är när någon exempelvis ett barn dör på grund av slarv och vanvård. När någon oskyldig utsätts för övergrepp och avlider. Men såväl Hades som hel är dödens inte döendets gudamakter.

Dödsriket Hel och även Hades har en feminin sida. Kvinnlighet förknippas sällan med hårdhet och kyla. Men likväl som den kristne guden är en väldigt manlig gud, rentav machogud som löser alla problem med straff och folkmord blev även dödsrikets potentat en helt manlig figur. (Lite intressant nog så har Djävulen/Fan/Satan eller vad han nu kallats i folktron utrustats med kvinnliga släktingar. Fan har såväl en moster som en mormor. Rimligen borde han då ha en mor också!)

Hel må vara sträng och rentav kärv. Men ingen av dessa drag är att likna vid ren ondska. Hel visar ju en viss tillmötesgående sida då hon säger sig släppa Balder om alla gråter för honom. Man ska komma ihåg att gudarna straffat hennes far och hennes halvbröder.

Slutligen. Hel dödsriket de flest hamnade i förvandlades till Helvetet, en hemsk och ångestfull plats. Visst kunde tanken på paradiset vara lockande och ge förtröstan, men tänk så många som i äldre tider skrämdes och fruktade att brinna i den eviga elden. Tänk så mycket ångest och rädsla tanken på att man ska dö detta medförde. Kristendomen underlättade sannerligen inte övergången mellan liv och död. De kristna lärde våra förfäder att vara rädda för att vara döda. De kristna förstörde döden!

293d2e8ace25a8e2f74e4cc56335d470

Helvetet så som Hieronymus Bosch föreställde sig det.

01 hel 1

Hel så som vi föreställer oss henne. Kanske lite skrämmande men inte en symbol för evig lidande eller perversa straff. Och ja, det erotiska finns där. Men hedningar är inte så pryda av sig som monoteisterna är.

Ha en trevlig maj 2019

Mycket händer i världen, mycket av det som händer är ont. Men så har det alltid varit och så kommer det förbi. Men allt är inte dåligt utan mycket är bra, rentav förträffligt. Vi hopps alla goda glada hedningar har en fin första maj samt att resten av den mest härliga av vårmånaderna blir fin, bra och vacker.

Ha en trevlig maj önskar 2019 IKF!

Må Freja vara med er!

Dikt: Maj

Maj

Lätta silfverskyar simma
I den ljumma rymden drifna
Solen sänder genom dimma
Milda strålar, floromgifna.
Insjöns dyning smyger sakta
Intill strandens hvilostad;
Att i spegeln sig betrakta,
Tvagna som af arlabad,
Röra sig de späda blad.

Allt är lugnt, sefiren tiger,
Men i löfvet lätt det ruskar.
Som en suck af trånad stiger
Svällande ur träd och buskar.
Och nu kan jag allt förklara:
Kärleksgudar ur hvar vrå
Myllra fram, bevingad skara.
Samma morgon födt de små
Syskonpiltar, två och två.

De ett tak få brådt att fläta…
Hvem skall hyddan ha’, go’ vänner?
Bord och bänk de ej förgäta,
Flitiga små handtverkssvenner.

Jag kan mig ej nog förundra!
Sol går ner — nu ser jag säll
Amoriner väl de hundra
Dra min flicka till vårt tjäll…
Hvilken dröm, min dag och kväll!

(Carl Snoilsky)