http://asatruartblog.wordpress.com

Alla asatroende värda namnet har läst Havamal. Detta verk anses vara en av de viktigaste av den äldre eddans dikter. Men råd som den höge, Oden ger samt synen på världen är fylld av misstro. Ja det är så mycket misstro att man även misstror misstron. Någon världsförbättring finns det inte. Det är inte optimism för optimismens egen skulle men heller igen svartsyn. Inget tal som synd och att människan förbrutit sig med gud. Det dikten säger är ju det är som det är och vill du klarar dig så får du nytta av de råd som finns. Råd, inte dogm. Den höge bryr sig inte om om du arbetar på vilodagen. Vad du äter finns det ingen kommentar om. Ät en rejäl frukost, se till att du inte blir för full.  Havamal är bra för den som vill få inspiration. Havamal är dålig för den som vill att gud ska peka med hela handen.

Då asatron och för den delen en del andra hedniska religioner inte utgår från att världen är ond så ägnar man sig inte så mycket tid till att förbättra den. Inom hinduismen finns det en del lärde som säger att världen är perfekt. Muslimer och kristna med sitt eviga tal om synd och behov av att rädda världen har en annan syn.

I dagens samhälle försöker svenska kyrkan återfå makt genom att lansera sig som ”snällkyrkan”. Inga dogmer eller vid första anblicken krav på den medlemmarna samt att man ägnar mycket tid och kraft på välgörenhet. Sistnämnda ger religionen ett slags alibi. De som är lite ljummen i sin tro kan alltid säga att de är med för att kyrkan är snäll och hjälpe folk i nöd. Kyrkan själv får också ett alibi. Vi har en plats i samhället att fylla. Vi tröstar folk som har det svårt och vi ger mat åt de fattiga. Det är lite outtalat att religionen får någon slags existensberättigande i det sekulärt samhälle om religionen ägnar sig år hjälparbete och välgörenhet. De religioner som inte ägnar sig åt sådan verksamhet får det svårare. Men vi hedningar finner råd.

Det är enkelt att kritisera gamla tiders kristendom, häxbål och svärdsmission. Men det är lite mer problematiskt att kritisera soppkök och biståndsarbete. Men för den sakens skull ska vi inte vika. Bästa argumentet är att man kan vara snäll och hjälpa folk utan att behöva blanda in övernaturliga makter. De som hjälper folk för att få belöning i en kommande existens efter döden är väl egentligen en form av egoism. I en värld där judar, kristna och muslimer inte dödar varandra och oskyldiga hedningar behövs inte välgörenhet och bistånd. Inte i samma utsträckning. Vill ni hedningar donera pengar till välgörenhet så kan ni göra det men känn ingen krav eller press.

Så alla hedningar akta er för snällkyrkan. Den är inte snäll utan som Loke. Lömsk listig och fientlig mot den sanna religionen och dess utövare.

Många hedningar hyllar Frej den 18 maj. Vi infaller i hyllningarna till Njords son, Beles bane och Svearnas uråldrige kultgud. Hell Frej! 

Hell Frej, välsigna oss som tror på och dyrkar dig!

Leve Norge!

IKF uppmanar alla sina medlemmar samt läsarna av Ideell Kulturkamp att bojkotta Eurovision Song Contest.

”Så länge Israel med sin apartheidpolitik förnekar palestinierna deras grundläggande mänskliga rättigheter, så länge måste vi avstå från israeliskt deltagande i kulturutbyten”

Löd ett upprop som 171 skådespelare och musiker skrev under tidigare i år och detta kan vi instämma i.

Leve Palestina, ned med sionismen!

Är Saga Mimers hustru?

Om Mimer nämns det att han har sju söner. Men det nämns ingenstans vad hans maka heter. Viktor Rydberg framlade som teori i sitt lärda men också något bångstyriga verk Fädrens gudasaga att hennes namn är Sinmara. Men Sinmara är en jättinna och hon nämns aldrig som någon av asarnas maka. Mimer räknas till asarna men är också en jätte. Sinmaras namn består av ordet mara, ett kvinnligt väsen som plågar sovande män.

Många av gudamakterna lever i par. Många av paren delar i princip samma funktion i världsalltet. Asynjan Sol har maken Glen för ett exempel. Njärd eller Nerthus är en fruktbarhetsgudinna som är i relation med Njord. Inte helt orimligt att Mimer och hans maka gör det samma.

När det gäller gudinnor i den nordiska religionen så finns det ett stort antal, ja de flesta makterna är feminina. Men de förklaras allt som oftast vara olika skepnader och uppenbarelser av ”den stora gudinnan”. Gudarna ses däremot nästan alltid som individuella makter. Ingen påstår att Oden och Frej är samma gud i olika skepnader eller att Tor är en annan aspekt av Balder.

I eddorna nämns asynjan Saga. Hon nämns på några ställen men verkar inte utöva någon större roll. Hon nämns i sången om Grimner, sjunde versen:

Sökkvabäck heter den fjärde
svala böljor där
brusar kring boplatsen.
Oden och Saga där
dricker var dag
glada ur skålar av guld.

I namntulan som tar upp 27 asynjors namn är hon nummer 21, lågt placerad men hon nämns i yngre eddan direkt efter Frigg som nämns först. Många lärda har menat på att Saga är ett annat namn på Frigg. Sökkvabäck är Sagas boning och liksom Friggs Fensalarna är den belägen vid vatten. Oden dricker dagligen av det vatten Saga bjuder på och hans verkar lyssna på henens råd. Samme gud har druckit ur Mimers brunn. Sagas namn betyder berättelse men kan också tolkas som sierska. Frigg kan också se in i framtiden med delar sällan med sig av det hon ser. Sökkvabäck har tolkats som den sjukna bäcken, alltså en bäck som inte syns detta påminner om en brunn. Utan att övertolka man säga att Mimers brunn ger kunskap, medan Sagas brunn ger förmåga att se in i framtiden, eller att kunna tolka och använda kunskap. Mimer är kunskap, Saga är sierskan medan Oden är vishet. Vishet får man dock genom att förvärva sig kunskap och vilket människor sällan kan se in i det kommande.

Både Mimer och Saga fyller väldigt likartade funktioner och kompletterar varandra. Det är nog inte alls fel att påstå att Saga är Mimers maka och mor till hans barn.

Om asatro är en etnisk religion som bara är öppen för och tillåter människor med sina etniska rötter i Europa, betyder då det att endast vita människor hamnar i Hel?