Se det med ett leende: Mesostens dag
Ost har i Sverige tillverkats sedan hedenhös. Den första osten var vad man bäst kan beskriva som färskost medan den variant som mest förekommer idag, hårdosten kommer från medeltiden. Vid osttillverkning skiljs den fasta delen som blir ost med en klar vätska som kallas vassla eller vassle. Den består av förutom vatten, protein samt olika mineraler och vitaminer, lite beroende på vad för ost det är samt laktos. Ibland har man gett vasslan till djur som grisar då den innehåller näring men ofta, kanske dock främst i mellan och norra Sverige Jämtland, Härjedalen, Ångermanland och Dalarna har man kokat vasslan och då utvunnit en produkt som kallas messmör. I ett samhälle där resurserna är få och metoden att förvara är begränsad gäller det att ta vara på allt. Troligen var den första messosten gjord på enbart getmjölk. Det finns mesost gjord på mjölk från kor men också blandning mellan de två mjölslagen. Skillnad mellan mesost och messmör är främst konsistensen.
I Norge finns det en variant som kallas brunost. Namnet är passande då vasslan som används för kokning blir brun och Karamelliseras. Att koka bort vätskan i vasslan är ett tidsödande arbete och ibland hände det att man började koka vid fäbodarna för att sedan skicka det ”halvfärdiga” ner till gårdarna för att ytterligare kokas. Sedan kokningen gjorts brukade osten få torka. Rökning har skett för att ytterligare få smak och hållbarhet.
Mesost är en maträtt som man antingen ”gillar eller avskyr”. Det är inte alla som finner den smaklig. Messmöret lades förstås på brödet. Torkad mesost har även rivits för att användas som sötningsmedel på gröt men idag är det mest som smörgåspålägg den äts.
Små gårdsmejerier håller traditionen och hantverket vidare medan den störste producenten är Fjällbrynt AB med säte i Östersund. Av den norska varianten är Gudbrandsdalsosten den mest kända.
Sedan några år är den 19 september mesostens dag.
Ideell Kulturkamp 