Carl Gustaf den gröne
Många kungar och stormän har genom åren fått tillnamn och epitet. Gustav II Adolf fick namnet ”den store” av Sveriges riksdag efter sin död. Adolf Fredrik fick tillmälen som d”en milde” och ”gode”. Gustav VI Adolf kallade sin far och företrädare Gustav V för ”fredskonung” för att den verkat för neutralitet under de båda världskrigen. Mindre smickrande har namnen varit ”Kalle-Kroknos” varit. Den som fick heta det var Karl XV. Magnus Eriksson fick öknamnet ”smek” och den siste av erikska ätten Erik Eriksson, han fick öknamnet ”läspe och halte”.
Borde vi inte därför följa denna kungliga tradition med att kalla vår nuvarande regent för den gröne? Enligt vår grundlag ska han ju främst vara en enande symbol för riket och hålla sig utanför politiken. Men när det gäller miljöfrågor då kommer han in på politik. Allt från den berömda säl debatten 1989 då ville han förbjuda denna form av jakt. 2008 ville han dock att man ska skjuta vargar och nu 2019 i sitt jultal kom han åter in på miljöfrågor.
Gott så, alla kungar har blandat sig i politiken och det an våran regent göra han med. Men frågan är finns det vissa frågor kungen får delta i och andra inte? Var går gränsen för den kungliga makten? Och slutligen varför finns det ingen republikan som skriker republik när kungen pratar ”grön” politik?
Henrik Andersson
Insändaren publicerades i Mariestadstidningen 2019-12-30 http.//mariestadstidningen.se
