Det är många år sedan den så kallade svenska kyrkan separerade från staten. Ändå fortsätter staten lägga sig i kyrkans göromål och kyrkan lägger sig i statens. Det är över tjugo år efter skilsmässan så är det fortfarande politiska val i kyrkan. Har nu kyrkan ställts utanför statens hägn och område ja då borde inte politiska partier som finns representerade i riksdag, landsting och kommuner vara i svenska kyrkan. Inga riksdagspartier finns representerade i andra religiösa samfund och borde då heller inte vara det i svenska kyrkan.

Svenska kyrkan ska sluta lägga sig i politiken och staten bör inte lägga sig i svenska kyrkans inre angelägenheter. Jag som inte är kristen och inte med i vare sig svenska kyrkan eller något annat samfund som tror att Jesus är Guds son och aldrig skulle läsa vare sig Jobs bok eller Markus evangeliet tycker det är beklämmande att politiska partier som ska verka för staten och medborgarna ändå lägger sig i ett samfunds inre styre och angelägenheter. Men om nu staten inte kan sluta upp med att sponsra kyrkoval då kan jag inte rösta på politiska partier som deltar i kyrkovalet.

Slutord till politikerna, om ni inte bojkottar kyrkovalet, då bojkottar jag er. Vill ni ha med prästerna att göra, då vill inte jag ha med er att göra!

Henrik Andersson, Hedning

Publicerad i Nya Lidköpings tidning 2021-09-15 http://www.nlt.se

Fyrahundra år sedan belägringen av Riga

16 september 1621 intågade konung Gustav II Adolf med sin här i staden Riga, nu huvudstad i Lettland men då en stad i det polsk-litauiska riket. Denna händelse utspelades under den konflikt som fått namnet andra polska kriget som utbröt 1600 efter det att Sigismund son till Johan III avsatts från den svenska tronen. Kriget avslutades 1629 med stillestånd i Altmark på dagen tre år efter att Riga intagits.

Riga var en viktig stad både strategisk och ekonomisk. Att kontrollera staden var av stor betydelse för den som ville vinna kriget så den svenske kungen lät en flotta på 158 skepp ledd av kungen halvbror Karl Gyllenhielm och cirka 20 000 soldater påbörja belägringen den första augusti. Gustav II Adolfs lillebror Karl Filip var även han med så alla tre av Karl IX söner deltog. Staden styrd av borgmästare Heinrich von Uhlenbrock fick erbjudande om att kapitulera, svenskarna vädjade till Rigabornas tro för de flesta var protestanter men detta erbjudande avvisades. Staden besköts av svenskarna artilleri, men staden omgavs av murar och vallgrav och försvararna såväl soldater omkring 300 man som borgare 3 700 man sköt tillbaka. Svenskarna började gräva skyttegravar. Stormning gjordes men slogs tillbaka. Såväl kungen som hans yngre bror tillhörde de som med hacka och spade grävde skyttegravar.

En undsättningsstyrka anlände under befäl av den litauiske fursten Krzysztof Radziwiłł med tre kanoner och 1500 man anlände. Stadens försvarare fattade mod men styrkan var tvungen att ge sig av, de var för få för att kunna hävda belägringen. Belägringen fortsatte men stormningar slogs tillbaks av försvararna. 12 september skrev kungen till stadens styrande. Detta hade skett två gånger innan men nu beslöt man att påbörja förhandling. Till slut insåg Rigas styrande den 15 september att undsättning inte skulle komma och man lät förstå att man gick med på att kapitulera. Dagen efter red den svenske kungen med sin bror med tre fänikor ryttare och fyra regementen fotfolk. Staden fick behålla sina privilegier och fick även rätt att sända representanter till den svenska ståndsriksdagen. Jesuiterna som vistades i Riga fick dock lämna staden som nu var svensk.

Man kan inte älska alla!

Det finns en lite känd episod i eddan närmare bestämt i kvädet om Trym. Tor har förlorat sin hammare men kan få den tillbaka om Freja går med att gifta sig med Trym. Tor säger åt Freja att hon ska göra sig bered att stå brud. Men kärleksasynjan med stort K vägrar. Allt löser sig till slut som alla hedningar vet, men Freja åkte aldrig till den kärlekskranke jätten. Om kärlekens gudinna inte kan eller vill älska alla så kan ingen göra det. Ingen älskar alla lika mycket, alla älskar inte alla.

Gott så, men vi lever i en tid då altruism särskilt den sortens som är färgad av kristendomens ideal om att ”älska din nästa såsom dig själv” fastän få eller ingen lyckats med detta. Vore det inte rentav felaktigt att älska grannens barn lika mycket som sina egna? Att älska alla är ett rent omöjligt företag, ändå är det ett ideal. Ett bra ideal är svårt att leva upp till, för då strävar man efter förbättring. Ett ideal som är omöjligt att leva upp till skapar bara ångest och problem. Vi hedningar får nöja oss med att göra som Freja. Njords dotter har ju även en krigisk sida vilket ytterligare understryker att man inte kan älska allt och alla. Vi kan inte älska alla och vill inte heller göra det!

”Att besegra sig själv är att besegra sin mäktigaste fiende.”

Drottning Kristina

Det går inte bra för svenska kyrkan. Taktiken att omvandla sig från ett konservativt samfund till någon slags humanistförening där mänskliga rättigheter är viktigare än gud har inte slagit väl ut. Tusentals medlemmar lämnar och den trenden fortsätter.

I Afghanistan segrade talibanerna över USA. Tjugo års fanatisk kamp gav resultat. De kompromissade inte, det fick motståndarna göra.

Som hedning bör man ta sig en funderare vilken taktik som leder till framgång. Leder endast fanatism till framgång i det religiösa livet?