Fredmans sånger, n:o 12 Huruledes han bjöd hela olympen på kalas

Fredmans sånger, n:o 12 Huruledes han bjöd hela olympen på kalas
  
      Venus, Minerva,
      Mars bland de djärva,
han, som med trummor och döden går på,
      Pallas och klio,
      muserna nio,
Jupiter, Pluto, Apollo också,
      gudar, gudinnor,
      hjältar, hjältinnor,
hela olympen, gutår i min vrå!

      Eder till ära
      törs jag begära
av era nåder den lycka och grace,
      utan att ljuga,
      att i min stuga
hålla till godo ett litet kalas?
      Värden är ringa:
      skinka och bringa,
pepparot, senap och vin några glas…

      Bacchus han språka
      hur han skull åka
uti en vagn med Pan och Sylvan.
      Phoebus ej mäktar,
      han sig ursäktar,
gubben har durklopp och dras med kvartan.
      Ja, Melpomene
      har ont i bene —
fröken dock skicka mig en parmesan.

      Juno har snuva —
      nattrock och huva
ärna gudinnan att kläda sig i,
      jag blev villrådig;
      dock var hon nådig,
sade: ”jag kommer uti chauve-souris.”
      Vördnad i hjärta,
      bävan och smärta —
Gudar, gudinnor, kom gören parti!

      Men, jag mig stärker,
      fast jag förmärker
att från Olympen är icke en själ.
      Sorgen å sido!
      Bacchus, Kupido!
När jag har er, jag ej ledsnar ihjäl.
      Lappri i skymfen!
      Strunt i Olympen!
Tyst — jag nu somnar så roligt… Farväl!

 (Carl Michael Bellman)

Några rader om ett mord

”Om kvällen skall dagen prisas, gift kvinna, då hon bränd är, svärdet, då det frestat är, flicka, då hon gift är; is, då man över kommer, öl, då det drucket är.”

Havamals vers nummer 81 är något att tänka på. Skryt inte vad du ska göra men va stolt över vad du gjort ka man säga. Beröm den som gjort något, inte den som säger sig vilja göra något.

Än är det för tidigt att prisa livstidsdomarna som de två skabbludren som mördade Tove nu fått. Domarna ska överklagas. Men högsta straff borde utdelas!

Föreningen hoppas de två kräken får vad de förtjänar!

Tänk om man aldrig fick hämnas?

Tänk om man aldrig fick hämnas. Ja man skulle bara få ta hugg och slag och finna sig i att mobbaren, översittaren eller vad man nu ska kalla trollet som bråkar. Tänk om man skulle vända andra kinden till som de kristna har som norm? En gång kanske och kanske en gång till men sedan är kinderna blåslagna och tänderna i munnen börjar lossna samt blodvite. Nej usch.

Värre blir det, Tänk om man inte fick hämnas att barnen utsätts för övergrepp, att inte hämnas när äldre släktingar rånas och förnedras. Nej hämnd är bra. Men det får finnas måttfullhet även här.

Värsta scenariot är ändå detta. Tänk om Vidar inte hämnas Oden vid ragnarök? Men var lugna det gör Grid son och vi kan visa honom vördnad och offra till honom för att försäkra att hämnden lyckas! Hell Vidar!

Hell Vidar! tack för att du finns!

1950 år sedan Masada föll

1950 år sedan Masada föll

Den 16 maj år 73 alltså för 1950 år sedan föll den judiska fästningen Masada. Fästningens fall innebar slutet på det judiska kriget som utkämpade 66 -73. Missnöjet med det romerska styret berodde mycket på att judarna hade svårt att acceptera det romerska rikets policy att folk skulle delta i kejsarkulten. Romarna var mycket toleranta ty polyteister brukar ju vara detta men man önskade att folket i imperiet genom att offra till kejsaren genius, dennes ”skyddsande” därmed bevisa sin trohet som medborgare och undersåtar. Judarna med sin fanatiska monoteism hade svårt för detta. Fullt uppror utbröt år 66. Det hade tidigare varit flera uppror och det var nog aldrig helt lugnt och fridfullt i denna del av det romerska riket.

Kriget blev hårt och grymt. Men judarna kunde i längden inte vinna mot den romerska hären som tr år efter upproret stormade Jerusalem och bland annat plundrade templet där som var en av judarnas heligaste platser. Kriget var i det närmaste slut. En del judar fortsatte dock upproret på landsbygden och det var här det sista egentliga motståndet leddes från ökenfästningen Masada som byggts några generationer tidigare och stod färdig cirka 141 före vår tidräkning. Seloter kallades den fanatiska judiska grupp s var med och startade kriget år 66. Masada blev ett tillhåll för en än mer radikal utbrytargrupp kallad sicarii. Dessa vägrade ge sig men de trakasserade även andra judiska grupper och av olika anledningar inte ville stödja dem. Sektens medlemmar ska rentav dödat 700 judar i oasen En-Gedi.

Masada började belägras ty fästningen liggandes högt uppe bland berg och klippor omkring 400 meter över havet kunde inte besegras på annat sätt. Den romerske befälhavaren Lucius Flavius Silva och hans tionde romerska legion försökt med en del andra trupper inledde belägringen. Motståndet leddes av Eleasar ben Yair, en fanatisk monoteist som hade nästan tusen medlemmar i fästningen men då är även kvinnor, barn och andra icke- stridande medräknade.

Under slit och möda lyckades romarna bygga dels en ramp upp till fästningen men också flera belägringsvapen.

Eleasar ben Yair insåg att romarna förr eller senare skulle segra. Men han beslutade inte att hans män skulle de i en sista heroisk strid. Nej han övertygade männen att döda sina familjer och sedan säger sägnen att männen drog lott. De tio som fick lotterna dödade de övriga och sedan varandra. Två kvinnor och fem barn gömde sig när det kollektiva självmordet utbröt och berättade för romarna vad som hänt. Den monoteistiska fanatismen var besegrad. Idag firar fanatiska sionister fästningen Masada och fred lär det aldrig bli så länge folk tror på endast en gud. Vi behöver en ny Lucius Flavius Silva!

Lucius Flavius Silva, den romerske befälhavaren över den tionde legionen.

Masada i modern tid.