Älska din nästa som dig själv. Ja dessa ord som folkuppviglaren, skyll inte på oss, det var August Strindberg som började kalla Jesus från Betlehem, han var ju född där och därför borde han kallas detta och inte Jesus från Nasaret för folkuppviglare. Men vem är den där nästan? Frun, flickvännen, grannen, okänd man på gatan? Ja som ni ser ett omöjligt ideal. Ibland är det meningen att vissa ideal ska vara svåra att leva upp till men det får inte var omöjligt. Om religionen ställer krav på människor, ja då måste människorna också kunna kräva att idealen kan uppfyllas.

Värre är det att folk ska inte bara älska sina vänner utan även sina fiender. En kvinna som blir våldtagen ska älska sin förövare om man hårdrar detta kärleksbudskap. Efter som även domaren ska älska våldtäktsmannen så blir straffet därefter. Vi behöver inte den kristna tron som hela tiden ska omtolkas. Vi bör avskaffa den och därmed dess orimliga och rent av skadliga ideal. Vi behöver om man ska vara drastisk inte mer kärlek utan mindre av den, i alla fall den sorts kärlek som folkuppviglaren predikade!

Ja vad ska man skriva om? Ukraina brinner, Palestina brinner och Island brinner bokstavligen med alla vulkanutbrott. Det brinner i förorterna i Sverige för att man i någon slags kristen humanism vill hjälpa allt och alla utan att undersöka vem man hjälper. Elden, såväl fiende som vän. Inom asatron har vi inga syndabockar men väl gudabockar. Tor har två bockar som drar hans vagn och som alla vet är Heidrun viktig för enhärjarna, Särimner får ursäkta. Eld och dess farliga sida förknippas med Loke. Det gör likväl de kristnas gud Satan eller vad fan han nu heter. Han förknippas med katter också men det ger vi katten i. Freja förknippas med katter hon med och som alla vet är hon för de som är anhängare av den sanna religionen smeksam, men kan rivas och klösas om du tror på den där filuren som rände runt i öknar och hade tolv vänner. Ha en fortsatt trevlig göjemånad!

Henrik Andersson

Han dundrar och far Vigner
med bockarna sina
än dräper han troll,
än dräper han jättar.
Tacksam för detta äro vi,
ty om brodern inte skötte
denna bistra syssla,
Ask avkomma skulle
ej leva och bebo Midgård.

Ett av det mest motbjudande monoteism i allmänhet och kristendom i synnerhet är att de stulit i princip allt från hedniska religioner och när de väl gjort detta så beskyller de hedningar för att ha fel i allt och visar förakt för deras tro. Tjuven kallar den som utsatts för stöld för lögnare. Detta är bland det mest vidriga med dessa monoteistiska religioner och det gör att åtminstone undertecknad aldrig kan se något gott i dem.

Henrik Andersson

Stödet till Ukraina får inte minska, fortsätt verka för en ukrainsk seger!

”Det finns mer filosofi i en flaska vin än det finns i gamla böcker.”
Louis Pasteur, fransk kemist och vetenskapsman.

I bland så recenserar vi böcker. Men litteratur som använder ”hönsord’ istället för han, hon eller det kommer aldrig tas upp på Ideell Kulturkamp.

Den modigaste av gudar

Ingen av asar eller alver
vågade ormens broder möta.
Endast Tyr steg fram.

– Ta min hand i pant,
jag drar den ej tillbaka.

Ack ni som kan den forna trons
sagor och sånger,
Lokesonen stympade asen,
men Tyr erkänns
som den modigaste av gudar!

10 september 1897 biföll i konselj kung Oskar II förslaget Norrbotten och Västerbottens länsstyrelser att en medalj skulle instiftas för som man uttryckte det: ”offentligt erkännande av värdet för det allmänna av en omsorgsfull renvård”.

Medaljen delades ut samma år som den instiftades men sedan var det långa uppehåll mellan utdelningarna som skett förutom 1897, 1919, 1922, 1944, 1945, 1950, 1957, 1965, 1980, 1984 och senast 2004. Ofta har ofta flera personer fått medaljen men de senaste tre gångerna har den bara delats ut till en person. Totalt är det 28 medaljer som delats ut på 127 år. En av dessa har varit en kvinna, Aina Jonsson 1934-2020.

De första åren 1897-1922 var medaljen i silver och i åttonde storleken. Därefter har den varit i guld och i femte storleken. Åtsidan bär den regerande regentens porträtt och frånsidan har bärarens namn ingraverat. Den bärs i blått band med gula kanter. Gmrenv är medaljens förkortningsnamn. Landshövdingar men även ministrar har delat ut medaljen.
Medaljen fick inskriptionen på både svenska och nordsamiska. Mellan åren 1897-1950 var den nordsamiska texten: Puorre påtsoi suittemest. Denna ändrades efter Gustav VI Adolfs trontillträde då nya medaljer skulle tillverkas till Buorre reinuhimmest. Senare tillkom text på sydsamiska: Väjkele reijnomännih. Tre språk på en medalj något unikt inte bara i Sverige utan även internationellt.

Bilden visar Lars Anders Matsson en av de fem som erhöll medaljen 1957. Bildkälla Pinterest.