En av våra medlemmar i Uppsala har tipsat om denna notis som är med i flera olika tidningar i Uppland:

UPPSALA | Polismyndigheten i region Mitt går nu ut med ett ovanligt direktiv inför påskhelgen. Från och med skärtorsdagen förbjuds traditionell utklädnad till påskkärring på allmän plats i hela Uppsala län.

Beslutet fattades under ett extrainsatt möte på måndagskvällen. Enligt polisens talesperson har man gjort bedömningen att den traditionella munderingen – bestående av huckle och långkjol – i vissa fall kan förväxlas med religiös klädsel, såsom hijab eller niqab.

– Vi ser en risk för att utklädnaden kan uppfattas som en kränkande parodi eller provocerande för vissa grupper i samhället. För att värna den allmänna ordningen och undvika onödiga konfrontationer väljer vi att införa detta tillfälliga förbud, säger en anonym källa inom polisen.
Förbudet gäller främst vuxna, men polisen avråder även föräldrar från att låta barn gå ”påskkärring” i tätbebyggda områden. Den som bryter mot de nya ordningsreglerna riskerar att avvisas från platsen.
Beslutet har redan väckt starka reaktioner i sociala medier, där kritiker menar att en gammal svensk folktradition nu går förlorad.

Ja då är det april, nu börjar våren tas sig. Gräsmånaden är här och må Putin och hans lakejer bita i gräset. Gängen i Sverige likaså och makthavare som bara gnäller om hur naiva de varit kan gott ha truten fylld med både gräs och jord. Men nu ska vi inte bli bittra, solen skiner på oss och hon är en gudinna som dyrkas av alla hedningar på vår jord. Jord är också en gudinna så ha en god hednisk månad i polyteismens tecken.

Mars det hårda året 2026 närma sig sitt slut Mars krigsgudens månad slutar lämpligt nog på en tisdag. Må Tyrs runa ge seger til Ukraina må den ristas som tecken på seger p de blågula vapnen! Vi som tror på Tyr lovar att fortsätta stödja Ukraina till segern är vunnen!

Må Ukraina segra i denna runas namn!

Segerbringerskan (dikt till Rheda)

Segerbringerskan vaknar,
i Hrēþmōnaþ tid,
vinden hon vänder,
över vintriga fält.
Offer vi bära,
för ärans moder,
tills gräset gror
vid gudinnans fot.

Kristendomen är lathetens religion ja man behöver inte göra så mycket man få sin plats i himlen och har man bara bekänt sin synder så är man där. Man måste synda om man ska till Helvetet men det är nästan mer krävande att synda så mycket att man förvägras att komma till Helvetet. Nej heningar vi har lite mer krav på oss, Valhall eller Elysium är bara de bästa som hamna där. Gott så goda gudar förtjänar det bästa eller hur?

Snacka om lathet. Istället för att hitta på en egen symbol så stal de ett gammalt avrättningsredskap.

Njord dyrkades på 1700-talet – den sista spåren av asatron på den norska landsbygden

Inledning
Trots att de gamla gudarna officiellt försvann med kristendomens införande, levde de kvar i det tysta. I avlägsna norska bygder viskades böner till havsguden Njord långt in i upplysningstiden.
När vi tänker på asatron ser vi ofta framför oss vikingatiden och dess dramatiska slut under 1000-talet. Men nyare historisk forskning och folkloristiska uppteckningar visar att de gamla gudarna var seglivade. Särskilt en gudom vägrade släppa taget om människornas medvetande: Njord, havets och fiskelyckans herre.

Tackade ”han Njor” för fångsten
I Hardanger, Norge, finns dokumenterade vittnesmål från så sent som 1700- och 1800-talet som beskriver hur fiskare fortfarande vände sig till Njord. En av de mest kända personerna i dessa sammanhang är Gunnhild Reinsnos (född 1746). När hon fiskade i Sjösavatnet i Odda, var det en naturlig del av fisketuren att visa vördnad för den kraft som gav mat på bordet.
Efter en lyckad fångst brukade hon rulla ihop sitt snöre och uttala de nu berömda orden:

”Tack ska han ha, han Njor, för den här gången.”

En gud för överlevnad
Varför var just Njord så långlivad? Svaret ligger troligen i hans funktion. Medan Oden och Tor var gudar för krigare och stora händelser, var Njord en ”nyttogud”. Han styrde över vindarna, lugnade stormar och kontrollerade fiskstimmens rörelser. I Eddan beskrivs han som en välsinnad gud som råder över havet men också kan ger god fiskelycka. Njords karaktär förblir densamme även efter religionsskiftet.

För en fattig fiskarbefolkning på 1700-talet var skillnaden mellan god fångst och svält hårfin. Att hålla sig väl med havets rådare var inte nödvändigtvis en religiös revolt mot kyrkan, utan snarare en praktisk försäkring, en kvarlevande tradition som blandades med den kristna tron till en sorts folklig magi.

Från gud till folktroväsen
Under 1700-talet hade Njords status förändrats. Han betraktades inte längre som en allsmäktig gud i en panteon, utan snarare som ett kraftfullt väsen, en sorts ”havsman” eller lokal skyddsande. Namnet hade i folkmun ofta förenklats till Njor eller Nør.
Att spåren av Njord levde kvar så länge visar på den otroliga kraften i den muntliga traditionen. Trots århundraden av kyrklig undervisning och statlig kontroll, fortsatte havet att tala till människorna på ett språk som var äldre än Bibeln.

Referenser

Tryckta källor
Bæksted Anders Nordiska gudar och hjältar 1996.
Bojesen Bjørn Vikingarnas viktigaste gudar, artikel i Världens historia nr 9 2021

Internet
https://kulturminnet.wordpress.com/2019/07/02/nedslag-i-nordisk-mytologi-del-18-njord/#:~:text=Nedslag%20i%20nordisk%20mytologi%2C%20del%2018:%20Njord%20%7C%20Kulturminnet.
https://mythopedia.com/topics/njord/
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/njord
https://www.newworldencyclopedia.org/entry/Njord

Ja ni läste rätt. Kriget pågår inte långt borta utan i vårt närområde. Begrunda detta och se efter vad ni kan göra för att hjälpa Ukraina att vinna kriget!

Vännerna är de samma, fienden den samme.

De kristna tycker det är imponerande av att deras gud red på en åsna. Men vi hedningar vi blir imponerade av att Oden har en häst med åtta ben.

Hludana

Åter stundar hedniska tider
äntligen tror germaner på sina samma gudar
offer sker och utförs
men ni ättlingar till forntidens män
glöm inte Hludana
även hon ska äras och prisas.

”Sann visdom består i att förstå Varandets natur.”

Parmenides av Elea, grekisk filosof