Efter Barre

Kall vind lade sig,
ljusglimt bröt fram,
när jättemön Gerd
från Jotunheim red.
Frej henne fann,
fager och blid,
brudgummen log
i ljusalvars hem.

Völunds verk glänste,
vagnar kom fram,
mot Noatun kosan
de nygifta tog.
Njord bjöd dem välkomna,
vågornas herre,
Skade i skidor
skålade för mö.

Oden den höge,
allfader på tron,
skådade bruden,
spådde hennes dom.
Rösten bröt tystnad
i Valhallas sal:
”Gerd är ej jätte,
en asynja hon är!”