Hedniska furstar del IX: Håkan Jarl

Håkon Sigurdsson, mer känd som Håkon jarl, föddes runt år 935 och kom att bli en av de mest inflytelserika gestalterna i Norges tidiga historia. Han tillhörde den mäktiga ladejarlsätten i Tröndelag, en släkt som sades härstamma från Oden och Skade och som länge hade konkurrerat med hårfagreätten om makten i landet. Efter att hans far mördats tvingades Håkon fly till Danmark, där han lierade sig med den danske kungen Harald Blåtand för att störta den dåvarande norske kungen Harald Gråfäll.

När planen lyckades runt år 970 återvände Håkon till Norge som landets faktiska styresman. Han valde att behålla sin jarlatitel framför kungatiteln, men i praktiken regerade han med absolut kunglig makt över större delen av kustområdena. Det som framför allt utmärkte Håkons styre var hans djupa tro på de gamla nordiska gudarna, vilket gjorde honom till asatrons sista stora beskyddare i Skandinavien. Under en period då kristendomen spred sig snabbt i Europa återuppbyggde Håkon de hedniska templen, återinförde de traditionella offren och vägrade att vika sig för det religiösa trycket utifrån.

Relationen med Danmark sprack när Harald Blåtand krävde att Håkon skulle låta döpa sig och kristna det norska folket. Håkon bröt då omedelbart med den danske kungen och försvarade framgångsrikt Norges självständighet, bland annat genom den legendariska segern i slaget vid Hjörungavåg. Trots sina militära framgångar och en period av goda skördar som folket tillskrev gudarnas välvilja, mötte Håkon ett bittert slut. Hans alltmer tyranniska beteende och övergrepp mot lokalbefolkningen ledde till ett omfattande bondeuppror, och år 995 mördades han av sin egen träl på gården Rimul. Hans död banade väg för den kristna kungen Olav Tryggvason och markerade det definitiva slutet på den hedniska eran i Norge.

Fantasibild föreställande den siste hedniske regenten Håkan Jarl.