Tolv röster

1. Oden

Mitt öga vilar i källans djup, en ensam stjärna.
Jag har hängt i det kosmiska trädet, en frukt av smärta.
Mina korpar flyger genom nattens tunna glas.
Jag gav mitt liv för att dricka ur vishetens bägare.
Nu skänker jag världen runor av eld och is.

2. Tor

Min vrede är en purpurröd blomma som slår ut i skyn.
Jag krossar bergen med min viljas tunga hammare.
Mina bockar jagar över de glittrande molnen.
Hör ni mitt skratt? Det är åskan som föder jorden.
Jag är den stora styrkan som skyddar det bräckliga livet.

3. Balder

Jag är den vackraste drömmen som dog vid gryningen.
Mitt hjärta var ett ljust skal av renaste silver.
Ingen pil kunde nå mig, förrän mörkret fann en väg.
Nu vilar jag i Helhems bleka trädgårdar av dagg.
Vänta på mig, när världen föds på nytt ur askan.

4. Njord

Mina fötter är tvättade av de sju haven.
Jag äger vågornas sång och fiskmåsarnas skri.
Hemma är jag där vinden kysser de salta klipporna.
Min hug är en oändlig horisont av frihet.
Jag ger er vinden som fyller era längtande segel.

5. Frej

Jag sår gyllene frön i tidens svarta jord.
Mitt svärd gav jag bort för kärlekens skull.
Nu skiner jag som solen över de mognande fälten.
Livet är en gåva, en berusning av grönska.
Jag är sommarens gud, en suck av sötma i vinden.

6. Tyr

Jag lade min hand i gapet på det stora mörkret.
Rättvisan är ett kallt svärd som skär genom natten.
Min styrka är min tystnad och mitt stora offer.
Jag fruktar inget, ty jag har mött det värsta.
Låt kriget rasa, min vilja förblir en rak linje.

7. Brage

Mina läppar är fuktade av den heliga mjödet.
Jag väver ord av guld och strängar av ljus.
Varje dikt är ett steg mot gudarnas höga salar.
Låt mig sjunga om allt som är stort och förgängligt.
Jag är klangen i din själ när du drömmer som mest.

8. Heimdall

Jag står vid världens rand och lyssnar till gräset.
Mina ögon ser tusen mil genom nattens slöjor.
Gjallarhornet vilar tyst vid min sida, en väntande storm.
Jag är den vita guden, väktaren av de sju färgerna.
Ingen tanke kan fly förbi min vaksamma ande.

9. Höder

Mörkret är mitt rike, en mjuk och bottenlös kupa.
Jag ser inte ljuset, men jag känner dess värme.
Mina händer styrdes av en vilja som inte var min.
Jag bär min sorg som en mantel av tung sammet.
I min tystnad bor den djupaste förståelsen av allt.

10. Vidar

Jag är den tyste, skogens djupa och gröna lugn.
Min sko är byggd av alla tiders bortkastade spillror.
När allt rämnar, ska jag stå fast som en klippa.
Jag talar inte, ty mina handlingar är mitt språk.
Jag ska hämnas all världens smärta med min styrka.

11. Vale

Jag föddes ur hämndens glödande, röda aska.
Ett dygn gammal var jag redo att möta mitt öde.
Mina händer är tvättade i rättfärdighetens eld.
Jag är pilen som flyger rakt genom nattens hjärta.
Ett barn av vilja, en krigare utan barndom.

12. Ull

Jag glider över den vita snöns ändlösa vidder.
Min båge är en månskära av spänt och kallt trä.
Vintern är min katedral, isen är mitt golv.
Jag älskar ensamheten och de frusna stjärnorna.
Följ mina spår om du vågar möta den stora kylan.