I skuggan av eken: Den heliga Vehms hemliga domstolar

Förord
Under den sena medeltiden, i ett Tyskland splittrat av laglöshet, uppstod ett rättssystem så fruktade att dess namn viskades med skräck. Femdomstolarna, vehmdomstolarna eller Vehmgerichte som de hette på tyska, var de hemliga sällskapen som tog rätten i egna händer när kejsarens lag inte räckte till.

Ursprung
Systemet tog sin början i 1200-talets Westfalen. Det tysk-romerska riket led av svag centralmakt, vilket gav fritt spelrum åt rövarbaroner. För att upprätthålla ordning bildades grupper av ”fria domare” (Freischöffen) som agerade under kejsarens auktoritet, men i total hemlighet.

Men traditionen sägs ha varit äldre rentav ha rötterna i förkristen tid då fria män samlades utomhus under lindar och ekar vid ting för att rådslå och döma man trodde gudarna senare den kristne guden var med dem. Femdomstolarna ansåg sig själva härstamma direkt från Karl den store742–81. Enligt traditionen ska han ha instiftat dessa domstolar för att kuva de hedniska saxarna och införa kristen lag i de erövrade områdena Även om detta delvis är en legend för att ge domstolen legitimitet, finns en juridisk kärna då Karl gav de besegrade nya lagar och behövde folk för att se till att de efterlevdes.

Den heliga eden och edsskallarna
Kärnan i organisationen var en ed som krävde absolut lojalitet. Legenden medlemmen att dölja Vehms hemligheter för allt mellan jord och himmel. Vid invigningen användes ofta en så kallad edsskalle, ett mänskligt kranium som fungerade som ett rituellt ankare för löftet. Den anklagade eller nya medlemmar placerade sin hand på skallen för att bekräfta sanningen eller sin lojalitet till brödraskapet Skallen fungerade även som memento mori (en påminnelse om döden), vilket underströk att brott mot eden bestraffades med just döden.
Inskriptioner: Förutom Sator-kvadraten kunde vissa exemplar även ha graverade kors eller kodordet SSGG (Strick, Stein, Gras, Grein). Strick(Snara/Rep), Stein (Sten), Gras (Gräs), Grein (Klagan/Gråt)
Dessa fyra ord symboliserade de medel eller de omständigheter som en dömda person skulle möta: att hängas i en snara, begravas under en sten, täckas av gräs och lämna efter sig gråt

Dessa skallar var ofta dekorerade med Sator-kvadraten (SATOR AREPO TENET OPERA ROTAS). Denna magiska ordkvadrat, som kan läsas likadant framlänges, baklänges, uppifrån och ner, ansågs under medeltiden besitta skyddande och bindande krafter. För en medlem i Vehmen innebar kvadraten att eden var ”låst” från alla håll, ett magiskt kontrakt som inte kunde brytas utan att själen gick förlorad. Eder fick sväas vid invigning och så här kunde det låta:

”Jag svär vid den Heliga Treenigheten att jag från denna stund ska bistå, bevara och dölja den Heliga Vehmen för hustru och barn, för fader och moder, för syster och broder, för eld och vind, för allt som solen skiner på och regnet täcker, för allt som finns mellan himmel och jord, och i synnerhet för den man som känner till lagen. 

Jag ska inför denna Fria Domstol framföra allt som hör till kejsarens hemliga jurisdiktion, oavsett om jag själv vet det vara sant eller har hört det från trovärdiga män… och jag ska inte upphöra med detta av kärlek eller fruktan, för guld eller silver eller ädla stenar. 

Jag ska stärka denna domstol med alla mina fem sinnen och all min kraft… Så hjälpe mig Gud och hans Heliga Evangelium.”

Hemliga tecken och koder
Eftersom medlemmarna levde vanliga liv som bönder eller adelsmän, krävdes subtila sätt att identifiera varandra.
Handslaget: Medlemmarna använde ett särskilt tryck med tummen mot den andres knoge för att bekräfta sin status utan att utomstående märkte något.
Lösenordet SSGG: Bokstäverna stod för Strick, Stein, Gras, Grein (Snara, sten, gräs, klagan). Om en medlem vid ett middagsbord placerade sin kniv med spetsen mot sig själv och eggen mot tallriken, var det en tyst fråga om någon annan vid bordet också tillhörde brödraskapet.

Rituella rättegångar och straff
Domstolens möten hölls ofta vid gamla ekar, kända som Freistühle. Symboliken var avsedd att ingjuta skräck: på bordet framför domaren låg ett naket svärd och en snara.
Femdomstolarna kände bara till ett straff: döden. Den dömde hängdes i närmaste träd, och som ett ”visitkort” lämnades en dolk eller kniv kvar instucken i trädstammen. Detta markerade för lokala myndigheter att dödsfallet var en laglig avrättning utförd av Vehmen och inte ett mord som skulle utredas.

Arvet efter Vehmen
När statsmakten stärktes under 1500-talet minskade domstolarnas betydelse, men de förbjöds formellt först 1811. Ett märkligt efterspel inträffade dock på 1920-talet. Många nationalister var missnöjda med med att Tyskland förlorat första världskriget men också besvikna på de politiker som gjorde eftergifter. Några av dessa mördades av den beryktade Organisation Consul, O.C som tog upp begreppet Vehm. Genom att kalla sina politiska lönnmord för ”Vehm-mord” försökte de ge sina handlingar en aura av historisk legitimitet. De agerade som självutnämnda domare och bödlar i ett krig mot den demokrati de föraktade, liksom sina medeltida föregångare arbetade 1920-talets lönnmördare i total hemlighet. ”Rättegångarna” hölls ofta i källarlokaler eller avlägsna skogspartier utan att den anklagade ens var närvarande. De främsta offren var politiker som samarbetat med segermakterna, men även medlemmar inom de egna leden som misstänktes vara informatörer. Två mord ska nämnas: Matthias Erzberger finansministern som undertecknat vapenvilan mördades under en semesterresa av O.C.-agenter. 1921 Walther Rathenau utrikesministern sköts i en öppen bil året därpå. Rathenau hade judisk bakgrund och det gjorde honom extra hatad.

1944 organiserade myndigheterna i det nu nationalsocialistiska Tyskland en gerilla och motståndsrörelse inspirerade av de gamla domstolarna. Medlemmarna kallades varulvar, Werwolfs och skulle utföra attentat och mord bakom fiendens linjer i de delar av Tyskland som var i de allierades händer. Franz Oppenhoff, den man som amerikanerna utsett till borgmästare i det ockuperade Aachen mördades av Werwolfs. Under upproret i Östtyskland 1953 lär en del medlemmar av kommunistpartiet mördats av medlemmar i en slags vehm. Om de iblandade själva kallade sig för vehm eller om det var ett sätt för regimen att misskreditera de inblandade får väl vara en öppen fråga.

En så kallad edsskalle.

Referenser
Bild från Pinterest

Tryckta källor
Vogel-Jörgensen Torkild & Hildebrand Karl Världen sedan 1914 1939.
Carlqvist Gunnar & Carlsson Josef ( hred)Svensk Uppslagsbok band 6 1948

Internet
https://en-academic.com/dic.nsf/enwiki/20132
https://www.encyclopedia.com/science/encyclopedias-almanacs-transcripts-and-maps/holy-vehm
https://en.wikipedia.org/wiki/Vehmic_court
https://www.heritage-history.com/index.php?c=read&author=morris&book=german&story=vehm
https://www.histories.ca/HistoricTales/The-Tribunal-Of-The-Holy-Vehm.html
https://masonicshop.com/encyclopedia/topics/entry/?i=969
https://projekt-gutenberg.org/authors/oskar-waechter/books/vehmgerichte-und-hexenprozesse-in-deutschland/chapter/5/
https://www.ripleys.com/stories/oath-skull
https://strangeago.com/2017/06/13/10-historical-facts-holy-vehm/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Femdomstolar