Bokrecension: FRANS G. BENGTSSON Nya perspektiv på författaren till Röde Orm
Tillkommer det då nya perspektiv på författaren, skalden och essäskrivaren som levde mellan 1894-154 som titeln säger? Ja det får man nog säga. De som känner till skaparen av Röde Orm vet nog nog en del men det verkar som en del personer alltid tyckt illa om Bengtsson då de uppfattat honom som konservativ, rentav reaktionär men en bristande demokratisyn. Som de flesta vet så sympatiserade inte Bengtsson med fascism vare sig den var klädd i svart eller brun skjorta och trots att i hans första bok om den rödskäggige vikingen har med en jude som är skildrad positiv så har det funnits antydningar om sympati för ovannämnda ideologier. Kanske är det Bengtsson ”brott” att han inte såg demokrati som mer än en ideologi och inte en livsåskådning? Åsiktskorridoren är trång även för döda skalder. Sedan att många läste Bengtsson verk tycks stött många. Mycket var Bengtsson men modernist det var han inte.
Det kapitel som är det längsta handlar om en får man säga tragisk kärlekshistoria mellan Bengtsson och Viveka Holmén en gift tvåbarnsmor. Det är den kärlekskranke unge , ja de är inte några tonåringar utan runt 30-strecket. Bengtssons brev är det som publiceras och varje brev börjar med en förklarande kommentar de andra författarnas bidrag kommer lite i skymundan. Fast nog skulle man veta lite mer om hur de två träffades och hur det gick sedan. Lite mer bakgrundsinformation om Viveka Holmén hade varit önskvärt. Anita Henriksson som skriver essän brinner verkligen för denna kärleksberättelse om två litterära och läsande Viveka och Frans.
Annars skrivs det intressant om synen på vikingarna främst hos de lärde i Lund, Bengtsson ogillade den weibullska skolan som härskade och väl fortfarande härskar där. Den sista essän om författarens stora bibliotek är den avslutande delen som säg bör för mycket om böckernas öde handlar om tiden efter ägarens frånfälle.
Betyg fyra av fem.
Titel: Frans G. Bengtsson : nya perspektiv på författaren till Röde orm
Författare: Svante Nordin huvudredaktör
Förlag: Bokförlaget Stolpe
Utgivningsår: 2024
ISBN: 978-91-89696-85-3.
Ideell Kulturkamp 
Det gör mig gott – som gammal Hedning och vän av Frans G Bengtsson-sällskapet nere i Lund att läsa denna recension. Frans G var en enkel, jordbunden man av sin tid, och en del senare uttolkare har inte förstått, att hans liv – vars sista kapitel utspelades i Västergötland, måste studeras med detta i åtanke. En del av hans essäer innehåller uttryck somliga inte förstår idag, men jag som skriver detta – en enkel Hedning bland många – förstår ännu Ideell Kulturkamp, och vad IKF står för.
Jag vill tacka dig för allt detta, Henrik – och vårt skrivande fortsätter.. Nyss var jag i Göteborg och besåg Äskekärrs-skeppet och vad som är kvar av det på Stadsmuséet i Sveriges andra stad. Där kryllade för dagen av småbarn och deras mödrar, som inte förstod det minsta av vad skeppet – och den Vikingautställning som byggts runt det – med citat ur längesen glömda kväden om Clontarf och krig – sådant som Historiker måste skildra. De såg det som något jämbördigt med Pippi Långstrump, fånig underhållning eller HBO Vikings på TV, utan att förstå något av det allvar, som låg bakom den fint uppbyggda utställningen.
Som kulturintresserad – och vän till många museimän, författare och andra störde detta mig, och gjorde mig mycket sorgsen.
Sorgen ska leda till eftertanke och tanke till handling.
Så är det. Ett litet, linluggigt och ljushårigt barn sprang förbi, och jollrade något om ”tröst”. Då såg han ändå tåren i en gammal Hednings öga, och förstod kanske Njords och Havets röst. Han var Göteborgare på allvar…
Gör en dikt om det.