Om den tredelade hugen och den kristna själen
Den vanligaste ja kanske den enda uppfattning som finns är att själen består av en enda del och denna är väsensskild från kroppen. Kroppen dör men själen lever vidare samt att den är odödlig. Var själen finns i kroppen är det lite olika åsikter om; hjärtat eller hjärnan.
Men trodde hedningarna i norra Europa på detta i förkristen tid? Ordet själ använde de inte och ”hug” är nog det mest korrekta ordet. Men trodde att denna hug bestod av endast en beståndsdel? Nja det kanske de inte gjorde. Detta att hugen eller om man så vill själen består av olika delar kanske inte är så lätt att ta till sig och måhända gör det en och annan illa berörd?
På något vis trodde man att något levde kvar på jorden i gravhögar och kummel medan andra delar av den dödes ande for iväg, Valhall får man förmoda men kanske andra dödsriken. När Oden och hans bröder skapar människorna ger de dem livsande, hug och den består av tre delar eller som det står i den Höges sång, Havamal:
”Ande gav Oden,
omdöme Höner,
livssaft gav Lodur
och livlig färg.”
Alver är gudamakter som förknippas med såväl fruktsamhet som döda förfäder. Alvablot hölls till de dödas minne och ära och vid julen levde föreställningar kvar att de döda kom på besök. I den kända sagan om Olof den helige besöker den kristne gårdar men de släpper inte in honom då de har alvablot och en kvinna säger rent ut att hon fruktar Odens vrede om de släpper in Sigvat.
I Njals saga sitter Gunnar på Lidarände som var en hängiven dyrkare av Frej och sitter i en hög och sjunger. Att konsultera döda i deras gravar är ett vanligt motiv och i Groas galdrar kommer sonen till den döda Groa som står upp något motvilligt ty hon är död och vill inte tillbaka till livet. Detsamma händer i sagan om Helge Hundingsbane som kommer till sin gravhög och förmanar sin maka att hon sörjer honom för mycket. Något av Helge levde kvar i högen trots att han var i Valhall.
I berättelsen om Tors färd till Utgårdaloke tävlar Tors tjänare Tjalve mot Hug som visar sig vara Utgårdalokes hug och det är detsamma som tanken och medvetandet. Oden kan ligga i dvala och sända ut sin tanke, sin hug över världen.
Framtida forskning får utröna exakt hur hedningarnas hug skiljer sig från den jude-kristna själen.
Ideell Kulturkamp 
Ibland misstar vi Hedningar oss, omgivna som vi är av ett kristet samhälle. Själv misstog jag mig för datumet för det rätta Alvablotet häromdagen, det infaller ju vid Fullmåne i Slaktmånad, dvs 15 November och inget annat.
Hugen är inte tredelad, men människorna har Hamn, Hug och vad vi ibland kallar för Lit eller Kropp. Hugen står för det rena intellektet, Hamnen för känslorna – och Asatron insisterar som så många andra religioner på att denna del av oss kan vandra, antingen som ”djurhamn” exempelvis, eller leva kvar efter döden på en särskild plats, medan kroppen – Lit – också namnet på den dvärg, Tor sparkade in i Baldersbålet – kan förbrännas i eld, när vi väl är döda. Så hänger det samman, och bland annat folklivsforskare som Dag Strömbäck (se boken ”Den Osynliga Närvaron”) kände till detta, redan vid 1900-talets början, så det är väl dokumenterat av forskningen.
Själen, hugen eller vad vi skalla kalla det är bland det mest komplicerade att skriva om. Den kan inte mättas, eller ses men den finns där. Att förklara kan blir knepigt.
Föreningen sysslar med hednisering och så länge vi lever i ettt kk-samhälle kristen kultur står kk för så lägger vi vårt firande där men i framtiden kan sådant redigeras.